Vattenmiljö och vattenkraft
En viktig del av energiöverenskommelsen från 2016 var att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för svensk vattenkraft. Bland annat betonas vattenkraftens roll i det svenska elsystemet, inte minst när det gäller att med bibehållen leveranssäkerhet kunna integrera stora mängder framtida oplanerbar kraftproduktion. Mot behovet av reglerbar utsläppsfri kraftproduktion står EU:s krav på miljöanpassning av vattenverksamhet. I somras presenterade Miljö-och energidepartementet ett antal förslag på hur dessa intressen ska vägas mot varandra i en framtida utvecklad svenska vattenkraftsförvaltning. Bland annat föreslås en nationell avvägningsplan där lokala miljöåtgärder ska genomföras i en prioriteringsordning kopplade till respektive anläggnings betydelse för svensk effektförsörjning. Detta ska i sin tur kopplas till energiöverenskommelsens mål om ett maximalt produktionsbortfall på 1,5 TWh vattenkraftsel.
Huvuddelen av Miljö-och energidepartementets förslag är vid en första anblick såväl rimliga som nödvändiga. För att kunna ge svensk vattenkraft långsiktigt hållbara marknadsvillkor inom ramen för energiöverenskommelsen behöver den förses med moderna miljövillkor. Det finns emellertid en rad detaljer som riskerar att sätta käppar i hjulen för energiöverenskommelsens ambition på området.
Ett område som behöver reformeras för att kunna verka i linje med energiöverenskommelsens intentioner är svensk vattenförvaltning. Den är idag sällsynt dåligt rustad för att arbeta med vattenkraftsfrågor i ett nationellt perspektiv. En anledning till detta är att svensk vattenförvaltning idag i huvudsak är regional vilket innebär en avsevärd risk för suboptimerade beslut på området. En annan utmaning är att ändra svensk vattenförvaltnings syn på tillämpningen av EU:s vattendirektiv där det idag finns en tydlig tendens till överimplementering till vattenkraftens nackdel.
Flemminge vattenkraftstation.
När det gäller vattenförvaltningens organisation så krävs att det övergripande ansvaret läggs på en nationell myndighet. Med dagens fem fristående regionala vattenmyndigheter är risken för suboptimerade beslut uppenbar. Vidare behöver svensk vattenförvaltning utvecklas mot att anta ett bredare anslag på vattenfrågor än enbart miljöperspektiv. Vattenverksamhet berör en rad områden kopplat till samhällsbyggnad, exempelvis jordbruk, turism, kulturhistoria. Detta kräver ett brett anslag i förvaltningsverksamheten. Det är mycket viktigt att nationella avvägningar får genomslag ner till enskilda prövningar av svensk vattenkraftsverksamhet. Oförmåga i detta avseende kan leda till irreversibla beslut om exempelvis utrivningar som riskerar att få stor påverkan på tillgången av svensk förnybar elproduktion och reglerkraft. Ett sätt att säkerställa att miljöanpassningen av svensk vattenkraft genomförs väl avvägd mot behovet av förnybar vattenkraftsproduktion är att införa återkommande formaliserade kontrollstationer där regeringen fortlöpande följer utvecklingen samt vid behov ger styrning. Med avseende på dessa utmaningar är det tillfredsställande att regeringen den 15 september 2017 presenterade ett kommittédirektiv avseende översyn av vattenförvaltningens organisation.
En av förutsättningarna för att kunna klara av att miljöanpassa den svenska vattenkraften inom ramen för energiöverenskommelsens maximala bortfall av vattenkraftsproduktion är att utnyttja ramdirektivet för vattens möjligheter till undantag fullt ut avseende utpekandet av vattenförekomster som är kraftigt modifierade/konstgjorda samt nyttjande av övriga undantag.
I dag används möjligheten att klassificera vattenförekomster som kraftigt modifierade mycket sparsamt i Sverige. I Södra Östersjöns vattendistrikt har Vattenmyndigheten hittills endast pekat ut 11 vattenförekomster som konstgjorda eller kraftigt modifierade, av totalt 1695 vattenförekomster i distriktet. Distriktet omfattar Östergötland, Jönköpings län, Kalmar län, Kronoberg, Blekinge, Gotland, Skåne, Västra Götaland, Örebro län och Södermanland. I distriktet finns en rad vattenförekomster som påverkats av människan under mycket lång tid, exempelvis Göta-och Kinda kanal, ett flertal större hamnar samt flera hundra vattenkraftverk. Detta förfarande kommer inte vara möjligt i framtiden utifrån 1,5 TWh planeringsmålet! I sammanhanget är det viktigt att poängtera att ramdirektivet ställer miljökrav även på vattendrag som klassats som kraftigt modifierade som ska nå god ekologisk potential när alla rimliga åtgärder för att mildra effekten av vattenverksamheten vidtagits. Det är dock en bedömning som måste göras i varje enskilt fall utifrån aktuella förhållanden på plats.
Under hösten har Miljö-och energidepartementens förslag gått ut på remiss och en rad intressenter har lyft just utmaningarna med att säkerställa det nationella perspektivet på vattenförvaltningen. Vi får hoppas att våra beslutsfattare tar till sig denna feedback så att kan skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för att döma av två viktiga intressen – tillgång till utsläppsfri planerbar energiproduktion och lokala miljöintressen.
Skriv en kommentar