Kraft-och fjärrvärmen = 10 GW = > kärnkraften
Nyligen publicerades Svenska Kraftnäts kortsiktiga marknadsanalys. Där konstateras bland annat att antalet timmar med risk för effektbrist kommer att öka under de närmaste åren. Antalet timmar då vi behöver importera el likaså. Vindkraftutbyggnaden fortsätter visserligen vilket ger stor klimatnytta, men samtidigt kommer tidvisa elöverskott att öka antalet timmar med negativa elpriser. Detta slår främst mot den planerbara kraftproduktionen, exempelvis kraftvärmen. Svenska kraftnät konstaterar att den svenska kraftvärmeproduktionen sannolikt kommer minska de närmaste åren när äldre anläggningar avvecklas utan att ersättas med nya.
Det är bra att Svenska Kraftnät särskilt lyfter kraftvärmens villkor. Kraftvärmen har länge varit det svenska energisystemets ”doldis” som sällan tagit plats i den politiska energidebatten där kärnkraft- och vindkraftsfrågor dominerar. Det är egentligen mycket märkligt med tanke på kraftvärmens storlek. Färska beräkningar från konsultföretaget Profu visar att den svenska kraft-och fjärrvärmens el- och värmeproduktion ger ett bidrag till det svenska elsystemet som motsvarar 10 GW eleffekt. Det är mer än dagens samlade svenska kärnkraft. Produktionen av fjärrvärme motsvarar 7 GW eleffekt. Vi skulle alltså behöva eleffekt motsvarande ytterligare sju kärnreaktorer om vi inte hade haft kraftvärmeverkens fjärrvärmeproduktion. Till detta kommer 3 GW eleffekt. I sammanhanget är det viktigt att understryka att värmeunderlaget är en förutsättning för kraftvärmens elproduktion. Utan fjärrvärme blir det ingen elproduktion.
Kraftvärmen är dessutom den enda storskaliga energiproduktion som finns där vi främst använder energi, nämligen i våra städer. För att nyttiggöra kraftvärmen krävs inte alls samma elnätsinfrastruktur som för att transportera vind-och vattenkraftsel från Norrland till elanvändare i söder. Det är en viktig skillnad ur ett nationalekonomiskt perspektiv. På lokal nivå får avvecklad kraftvärmeproduktion betydligt mer påtagliga konsekvenser än till exempel nedstängningen av våra äldsta kärnkraftsreaktorer. Vi fick en försmak av detta förra vintern i samband med de akuta kapacitetskriserna i Stockholm och Malmö. Om Svenska Kraftnäts analyser stämmer lär vi tyvärr se mer av sådant i framtiden.
Mot bakgrund av detta är det hög tid för politiken att engagera sig för den svenska kraftvärmens marknadsvillkor. Vad som bland annat behövs är en nationell effektstrategi som tar ett helhetsgrepp på frågan om hur olika samhällssektorer (industrin, transportsektorn, boende osv) ska få tillgång till den eleffekt som behövs. En sådan strategi behöver sedan brytas ner i regionala och lokala strategier. Ett viktigt inriktningsbeslut i en sådan strategi skulle kunna vara att minska användningen av el för uppvärmning vilket innebär en avsevärd belastning på elsystemet under kalla vinterdagar. En sådan inriktning fastslogs av Energikommissionen redan 2016, men har tyvärr inte resulterat i konkret politik.
På sikt är det nödvändigt med en elmarknadsreform som på något sätt premierar planerbar effekt. Det går sannolikt att införa som ett komplement till dagens elmarknad för energi. Tyvärr har begreppet kapacitetsmarknader en dålig klang i många energikretsar då det förknippas med reglering, statlig styrning och ineffektivitet. Det är viktigt att komma ihåg att kapacitetsmarknader finns i olika varianter. Från den franska där det är väldigt lönsamt för alla aktörer att ha stillastående produktion redo till den mer marknadsanpassade brittiska varianten där kapacitet upphandlas med ett auktionsförfarande med olika tidsperspektiv. Jag är övertygad om att det går att hitta en lösning som passar svenska förhållanden.
Fortsätter utvecklingen i linje med Svenska Kraftnäts prognoser är det bråttom. Om vi drabbas av återkommande nationell, regional och/eller lokal effektbrist de närmaste åren kommer konsekvenserna för samhället att bli omfattande. Detta är en ödesfråga för det svenska energisystemet.
Skriv en kommentar