Hoppfullt om vattenkraften i energiöverenskommelsen – nu gäller det att styra upp detaljerna

Klas Gustafsson 6 jul 2016

I energiöverenskommelsen som presenterades i juni fick den svenska vattenkraften välförtjänt uppmärksamhet. Det var i och för sig ingen överraskning då det är vårt överlägset mest värdefulla kraftslag med unika möjligheter att bidra till den svenska effektbalansen. Under lång tid har den svenska vattenkraftsdebatten karaktäriserats av ett skyttegravsliknande dödläge mellan energibranschen och miljöorganisationerna samtidigt som politiken betraktat det hela från läktarplats.

Sommaren 2015 förändrades emellertid spelplanen genom Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndighetens utkast till en nationell vattenkraftsstrategi. På några få sidor lyckades man presentera ett förslag som väl balanserade värdet av klimatneutral elproduktion mot lokala miljöintressen. Därefter bearbetades förslaget i en dialog mellan vattenkraftsbranschen, berörda myndigheter och miljöorganisationerna vilket ledde till ett utvecklat förslag som lämnades in till miljö-och energidepartementet i december. Det är i grunden detta förslag som nu lyfts fram i energiöverenskommelsen. Rätt implementerade kan energiöverenskommelsens skrivningar om vattenkraften ge långsiktigt hållbar förutsättningar för energibranschen samtidigt som den biologiska mångfalden kring våra anläggningar skulle förbättras avsevärt.

Texten i energiöverenskommelsen lämnar emellertid en hel del frågor öppna för tolkning vilket skapar osäkerheter inför det kommande lagstiftningsarbetet i frågan. Vi vill därför lyfta ett antal viktiga aspekter på vattenkraftsfrågan som är oerhört viktiga att beakta när den nationella vattenkraftsstrategin går från förslag till lag:

  • Vi behöver en väl fungerande modell för solidarisk finansiering av de miljöåtgärder som enskilda vattenkraftsägare kommer behöva genomföra. Från branschens sida hade vi gärna sett att staten medverkande i denna finansiering då den har ett historiskt ansvar för utbyggnaden av den svenska vattenkraften. I överenskommelsen talas emellertid enbart om branschfinansiering.
  • Vi behöver ett rättssäkert prövningsförfarande som utgår ifrån nationella miljöprioriteringar snarar än lokala. Prövningarna måste initieras centralt utifrån var de bedöms göra störst miljönytta i förhållande till förlusten av klimatneutral elproduktion.
  • Hänsyn måste tas till andra samhällsintressen som bevarandet av kulturvärden, vattennivåernas påverkan på jordbruket och den flora och fauna som etablerats sig i de reglerade vattendragen under lång tid. 
  • Vi behöver fastställa en övre gräns för hur stor förlust av klimatneutral elproduktion vi kan acceptera till förmån för lokala miljöåtgärder. I den föreslagna nationella vattenkraftsstrategin föreslås ett maximalt bortfall på 1,5 TWh vilket skulle kunna vara ett rimligt pris för den miljönytta som nås genom att riva ut de anläggningar vars produktion som ger minst klimatnytta i förhållande till lokala miljökonsekvenser. 

Om vi kan få till en lagstiftning som tar hänsyn till ovanstående går den svenska vattenkraften sannolikt en ljus framtid till mötes. Det skulle ge vattenkraftsproducenterna långsiktigt hållbara förutsättningar att göra relevanta miljöinvesteringar, planera för att behålla äldre anläggningar och till och med satsa på effektökningar i utbyggda vattendrag. Djävulen ligger emellertid i detaljerna och därför är det viktigt med en fortsatt dialog mellan vattenkraftsbranschen, miljöorganisationerna och politiken för att säkerställa att lagstiftningen styr rätt. Tekniska verken ser fram emot att vara en aktiv part i denna diskussion framöver.

Seminarium


Välkommen till seminariet "Två år efter den nationella strategin för miljöåtgärder i vattenkraften. Vad händer?" den 7 juli klockan 09:00 - 10:00.