Energiåtervinning av avfall – klimatbov eller hjälte?

Klas Gustafsson 27 jun 2023

Idag medverkar Tekniska verkens vice vd Klas Gustafsson på ett seminarium i Almedalen om energiåtervinning av avfall med fokus på utmaningen med fossilt plastavfall. I det här blogginlägget reflekterar Klas över utmaningarna med plastavfall och kraftvärmens roll i vårt avfallssystem. 

De senaste åren har larmrapporterna om plastens miljöpåverkan duggat tätt. Plastavfall i våra hav hotar att förstöra enorma naturvärden. Nya kunskaper om mikroplastens miljöpåverkan visar hur små plastpartiklar från exempelvis textilier lagras i såväl växer som djur vilket också påverkar oss människor genom vår föda. Miljöproblematiken med plastavfall är svår att hantera i flera avseenden. Plast tillverkas och flyttas över nationsgränserna och det är svårt för en enskild nation att påverka detta flöde. Plast innehåller också fossilt kol vilket driver på efterfrågan på olja. Detta i en tid då vi strävar efter att minska vårt fossilberoende. 

Det bästa vore om vi kunde återvinna all plast högre upp i avfallshierarkin, exempelvis genom effektiv materialåtervinning eller att vi i ett framtida fossilfritt Sverige inte genererade något plastavfall alls. Tyvärr tror vi att vissa plastfraktioner under överskådlig framtid kommer att behöva energiåtervinnas i brist på bättre alternativ. Det är nödvändigt inte minst ur klimatsynpunkt. Jag skulle särskilt vilja lyfta tre utmaningar med dagens hantering av plastavfall:

  • En stor utmaning här är insamling och separation av plastavfall. Det plastavfall som energiåtervinns idag är uppblandat med övrigt restavfall. Det beror främst på att det saknas separata insamlingssystem för många plastprodukter samt att sorteringen inom befintliga insamlingssystem är för dålig. Därför satsar Tekniska verken nu på en eftersorteringsanläggning där vi bland annat kommer sortera ut plastavfall för återvinning högre upp i avfallshierarkin. På sikt är det ohållbart att energiåtervinna avfall som inte genomgått någon form av eftersortering. 
  • Även om vi lyckas sortera ut plasten ur avfallet innan förbränning så kan den tyvärr aldrig över tid materialåtervinnas till 100 procent. Det finns flera skäl till detta. I många produkter blandas olika material vilket försvårar effektiv återvinning. En del av plasten är så hårt sliten att den inte längre kan användas som material. Lönsam återvinning av plast kräver också tillräckliga volymer av aktuell kvalitet. Idag finns mer än 93 olika sorters plastfraktioner (polymerer) vilket försvårar effektiv materialåtervinning. 
  • Vi ser en positiv trend med ökad efterfrågan på vissa fraktioner av återvunnen plast, samtidigt som andra har svårt att konkurrerar med jungfrulig plast. Denna problematik skulle kunna motverkas om vi ställde högre designkrav på plastprodukter. På sikt kommer återvunna kolatomer att få ett kommersiellt värde eftersom vi inte kan fortsätta att utvinna ny fossil energi. Men fram till dess behöver vi styrmedel som gör det lönsamt redan idag. 
  • Utvecklingen inom kemisk återvinning av plast går framåt, även om anläggningarna är få i världen i förhållande till behovet. Kemisk plaståtervinning i Sverige skulle kunna innebär att vi inte längre behöver energiåtervinna plast i kraftvärmen vilket är vårt mål på sikt. 
  • Slutligen får vi inte glömma energiåtervinning av de plastprodukter som inte kan tas hand om på andra sätt. Det kan handla om förorenade fraktioner som vi inte vill återföra i samhället, exempelvis blöjor eller plast som blivit så sliten att den inte kan materialåtervinnas. Energiåtervinningen av plast måste minska, men så länge vi har plastavfall i vårt samhälle som inte kan tas omhand på andra sätt måste det kunna få nyttiggöras som el och värme samtidigt som vi förhindrar att det sprids i naturen.

I ljuset av att omkring 175 miljoner ton avfall deponeras inom Europa varje år kommer plast tyvärr fortsatt behöva energiåtervinnas inom överskådlig framtid även om vi mångdubblar materialåtervinningen. I det perspektivet kommer den avfallseldade kraftvärmen fortsätta att vara en klimathjälte under överskådlig tid framöver.