Tekniska verken tycker

I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
  • Välkommen utredning om stödtjänster

    Per Everhill 18 nov 2020

    I veckan gav Energiminister Anders Ygeman i uppdrag till Svenska Kraftnät att redogöra för arbetet med så kallade stödtjänster, som används för att öka stabiliteten i elsystemet, samt att föreslå nya ersättningsmodeller och nödvändiga regeländringar. Initiativet är mycket välkommet i ljuset av det svenska elsystemets allt mer omfattande utmaningar.

    Sedan avregleringen 1996 har den svenska elmarknadsmodellen varit av typen EnergyOnly vilket innebär att producenterna endast får betalt för producerad energi (MWh). Andra tjänster av värde för elsystemet som rotationsenergi och spänningsreglering har levererats gratis på köpet. Detta fungerade tillräckligt bra fram tills för några år sedan då det svenska elsystemet började förändras i en rad avseenden. Ett överskott på vindkraft drivet av olika subventioner har tidvis lett till så kraftiga elöverskott att elpriset blivit negativt. Avveckling av lokal kraftvärmeproduktion har blivit ett hot mot företagsetableringar samtidigt som det finns uppenbara kapacitetsbrister i elnäten på såväl nationell som regional och lokal nivå.

    Det finns flera lösningar på utmaningarna

    Elnätet måste byggas ut och vi måste använda el mer effektivt (till exempel genom lagring och efterfrågeflexibilitet). Det kanske viktigaste lösningen är emellertid bättre marknadsförutsättningar för planerbar elproduktion som levererar de tjänster som elsystemet så väl behöver. Det är just dessa tjänster som uppdraget till Svenska Kraftnät tar sikte på. Sverige är inte heller först med att inse behovet av denna typ av reformer. Funktioner som löser denna typ av utmaningar finns redan på plats i Storbritannien och Frankrike och i vårt närområde ligger Litauen i startgroparna för att införa en marknadsfunktion för kapacitet.

    Utformning av nya styrmedel och marknadsfunktioner är alltid en utmaning

    Hur påverkas marknaden? Missgynnas några aktörer? Blir konsekvenserna de önskade? Här är några principer som skulle kunna ligga till grund för arbetet:

    • Krav på fossilfrihet för de aktörer som gynnas
    • Möjligen en geografisk faktor med tanke på det svenska elsystemets olika utmaningar i olika delar av landet.
    • En marknadsbaserad lösning snarare än bidrag/rena stödsystem
    • Hög ambition avseende teknikneutralitet

    Jag har höga förväntningar på den kommande utredningen som kommer få stor betydelse för framtidens svenska elproduktionsmix och leveranssäkerheten i vårt elsystem. Vi i energibranschen ser fram emot att bidra med inspel och synpunkter!

     

  • Brittisk kapacitetsmarknad möjlig lösning för det svenska elsystemet?

    Per Everhill 13 nov 2020

    Det senaste året har den svenska elmarknaden börjat bete sig väldigt märkligt. I våras fick vi för första gången negativa elpriser i Sverige vilket upprepades under hösten. Orsaken var låg efterfrågan i kombination med rejäl produktion från väderberoende kraftproduktion(vind).

    I somras var situationen emellertid den omvända med elpriser så höga att det till och med var lönsamt att starta oljebaserad elproduktion i södra Sverige. Samtidigt har vi en uppenbar kapacitetsbrist i elnätet på alla nivåer vilket gör det svårt för elen att nå betalningsvilliga kunder.

    Dagens elmarknad designades i mitten av 1990-talet utifrån helt andra förutsättningar än vad som gäller idag. Elnäten ansågs i princip vara färdigbyggda och all svensk elproduktion var med mikroskopiska undantag planerbar. Ny teknik som elbilar, datahallar, fossilfritt stål, storskalig vindkraft och solel låg ännu långt fram i tiden.  I det läge som rådde var det rationellt med en elmarknad där aktörerna endast fick betalt för levererad energi (EnergyOnly). Övriga tjänster som planerbar effekt, balanstjänster och svängmassa fick vi på köpet eftersom de fanns i överflöd och ändå levererades av alla producenter i ett elnät med få begränsningar. Idag är läget ett helt annat där planerbar kraftproduktion avvecklas eller inte förnyas på grund av låga elpriser samtidigt som ”gratistjänster” som tillgänglig effekt där och när den behövs är just vad som efterfrågas av elsystemet.

    De senaste åren har det börjat hända saker på marknaden

    Svenska Kraftnät utvecklar marknaden för balanstjänster där allt ifrån små batteriaktörer till vattenkraftverk kan delta.  Det utvecklas också flera lokala marknader för handel med kapacitet, exempelvis Coordinet och SWITCH. Dagens elmarknadsdesign ifrågasätts också allt mer, inte minst från politiskt håll.

    Trenderna vi ser på den svenska elmarknaden finns också i andra europeiska länder. Där är det numera ganska vanligt att komplettera EnergyOnly-marknaden med marknader för kapacitet, det vill säga förmågan att leverera planerbar effekt när och där den efterfrågas. Senast ut är Litauen där en sådan mekanism är under införande. Sedan tidigare finns konceptet även i Storbritannien och Frankrike. Låt oss titta närmare på det brittiska exemplet!

    Den brittiska elmarknaden är indelad i tre delar:

    1. Energyhandel som fungerar ungefär som vår (MWh)
    2. Kapacitetsauktioner (MW)
    3. Balansmarknad för tjänster som tex. frekvenshållning (Ungefär som Svenska Kraftnäts marknadsplats för sådana tjänster)

    Det intressanta här är naturligtvis kapacitetsmarknaden som sker i form av återkommande auktioner där stamnätsoperatören säkrar kapacitet i olika tidsintervaller med utgångspunkt från ett prognostiserat nationellt behov.

    Marknadens säljare kan vara producenter som kraftvärmeverk och vattenkraftverk, men också energilager eller aktörer som kan erbjuda efterfrågeflexibilitet. Budgivningen kan dels ske på lång sikt (upp till 15 år) för att säkra nya tillkommande produktion, men också på årsbasis där främst flexibilitetsaktörer är aktiva. I utbyte mot att ställa sin kapacitet till förfogande med fyra timmars förvarning erhåller aktörerna som vunnit budgivningen för en given period en månatlig ersättning per MW. Detta blir ett komplement till energimarknaden och handeln med rena balanstjänster som gör det betydligt mer lönsamt att bygga och äga planerbar kraftproduktion än om den enbart skulle vara beroende av elpriset och ”bjuda” på övriga nyttigheter.

    Viktigt att börja diskutera lösningar

    Jag måste erkänna att jag inte kan alla detaljer kring den brittiska modellen och den skulle sannolikt behöva anpassas efter svenska förhållanden om den skulle bli aktuell att införa här. Man skulle till exempel tänka sig klimat-och miljökrav för den utbjudna kapaciteten. Vi har också mer geografiskt varierade kapacitetsbehov än Storbritannien. Dessutom skulle en sådan reform behöva tillstånd från EU med anledning av dess påverkan på konkurrensen på elmarknaden. Även om det inte är exakt glasklart vad en kompletterande kapacitetsmarknad skulle innebära för Sverige tror jag det är viktigt att vi börjar diskutera en sådana lösningar som en möjlig del i en välbehövlig elmarknadsreform. Syftet med den brittiska kapacitetsmarknaden beskrivs enligt följande på den brittiska regeringens hemsida:

    “The Capacity Market will ensure security of electricity supply by providing a payment for reliable sources of capacity, alongside their electricity revenues, to ensure they deliver energy when needed. This will encourage the investment we need to replace older power stations and provide backup for more intermittent and inflexible low carbon generation sources.”

    Låter inte det som något det svenska elsystemet behöver?

  • Elnätens regleringsmodell motverkar nödvändiga säkerhetssatsningar

    Per Everhill 13 nov 2020

    I mitten av oktober presenterade regeringen sin proposition för totalförsvarets utformning 2021-2025. Bland annat konstateras att motståndskraften inom energiförsörjningen behöver höjas och åtgärder bör vidtas, för att säkerställa en tillfredsställande beredskapsnivå. Statens satsningar för att göra detta, föreslås också öka till omkring 500 miljoner kronor år 2025. 

    Satsningar på detta område kommer definitivt göra nytta. Det finns många områden att utveckla, exempelvis säkrare värmeförsörjning, reservdelslager och ökad bränsleberedskap. 2000-talets orkaner (Gudrun, 2005 och Per, 2007) har visserligen gjort branschen väl förberedd för storstörningar, men det handlar främst om väderorsakade incidenter. Förmågan att stå emot sabotage från en antagonist som vill oss illa är fortfarande i sin linda, även om intresset för frågan ökad markant de senaste åren. När det gäller de svenska elnätens säkerhetsarbete finns det tyvärr regulatoriska hinder som direkt motverkar branschens satsningar på detta område.

    I intäktsregleringen för elnätsföretag klassas nämligen de flesta kostnader för säkerhetshöjande åtgärder som ”påverkbara”. Det kan exempelvis handla om satsningar på cybersäkerhet, kostnader för dedicerad säkerhetspersonal, utbildning eller förmåga till Ö-drift som inte ökar företagens kapitalbas. Dessa kostnader ska istället minska och är belagda med årliga effektiviseringskrav på minst 1 %.  Syftet med dessa krav är egentligen gott. Det handlar om att elnätsföretagen ska bygga och förvalta elnät effektivare vilket är vår kärnverksamhet. Vi ska hela tiden bli lite snabbare, bygga lite billigare och använda mindre resurser samtidigt som elnätsavgifterna ska hållas nere.

    Måste minska kostnaderna på andra områden

    Problemet med att applicera effektiviseringskravet på säkerhetsskyddsverksamhet, är att behovet av dessa satsningar idag ökar kraftigt snarare än minskar. Det är också i många fall en marknad med stigande priser snarare än sjunkande, vilket bland annat beror på ökad efterfrågan. Vidare handlar det nästan alltid om tjänster som elnätsföretagen huvudsakligen köper in externt. Till skillnad från att bygga elnät blir det därför svårt för företagen att bli år efter år bli effektivare i sitt säkerhetsarbete.

    Eftersom alla påverkbara kostnader klumpas ihop innebär ökade säkerhetskostnader i praktiken att elnätsföretagen måste minska sina kostnader ännu mer på andra områden för att klara det totala effektiviseringskravet. Det kan handla om personalkostnader, satsningar på kundkommunikation, drivmedel eller liknande. Det är ofta kostnader som till skillnad från säkerhetssatsningar har en tydlig koppling till den dagliga kärnverksamheten i företagen. Konsekvensen av regleringen blir tyvärr ofta att elnätsföretagen prioriterar ner säkerhetskostnaderna vilket på sikt kommer få konsekvenser för de svenska elnätens motståndskraft mot olika typer av antagonistiska hot. Detta går helt emot intentionerna som beskrivs i totalförsvarspropositionen.

    Hur skulle detta problem kunna hanteras?

    Elnätsföretagen kan självklart inte ges fria händer att finansiera säkerhetssatsningar med elnätsavgifterna utan något tak. Det skulle leda till överdimensionering på området. Man skulle istället kunna tänka sig att regleringen tillät en väl avvägd höjning av elnätsavgifterna under förutsättning att intäkterna dedicerat gick till säkerhetshöjande åtgärder. Exempelvis en fast årliga procentsats. Med tanke på ökade säkerhetssatningarna i andra samhällssektorer är det hög tid att denna problematik hanteras. För som det konstateras i regeringens proposition så är tillgång till el en förutsättning för alla andra delar i totalförsvaret.  

  • Ygemans Elnätsdialog - ett första steg mot ett Saltsjöbadsavtal för svensk elnätsutveckling?

    Klas Gustafsson, vice vd Tekniska verken i Linköping AB 28 okt 2020

    I veckan genomfördes det första mötet i energiminister Anders Ygemans initiativ Elnätsdialogen. Initiativet syftar till att skapa förutsättningar för en elnätreglering som håller över tid, skapar förutsättningar för investeringar samt involverar kunderna i själva nätregleringen. Dialogen har också som syfte att nå en samsyn med aktörerna i branschen för att undvika framtida rättsprocesser.

    Energiministerns initiativ är mycket välkommet i ljuset av hur elnätsfrågan de senaste årens i princip hamnat högst upp på den energipolitiska agendan. En intäktsreglering som ger branschen långsiktigt hållbara förutsättningar för att utveckla elnäten är absolut nödvändig. Det är emellertid viktigt att inte begränsa diskussionen enbart till prisregleringen. Den akuta kapacitetsbristen på flera håll i Sverige visar tydligt på elnätens avgörande roll för samhällsutvecklingen. Ett väl utbyggt och fungerande elnät är en förutsättning för transportsektorns elektrifiering, utbyggnaden av förnybar elproduktion och energiomställningen i industrin. För att de svenska elnäten ska kunna möta samhällets utökade behov, behövs reformer på flera områden:   

    • Regleringen behöver bli mer teknikneutral. Investeringar i ny teknik som energilager, efterfrågeflexibilitet och planerbar elproduktion måste kunna konkurrera på samma villkor som traditionella kablar och stationer. Samhällsekonomisk effektivitet måste vara ledstjärnan för elnätsutvecklingen.
    • Incitamenten för en utvecklad kunddialog måste förstärkas. Dagens reglering kräver att företagen årligen minskar dessa kostnader.  Satsningar på information, appar och effektiva processer för anslutning måste värderas minst lika högt som nya och grövre kablar.
    • Elnätsföretagen behöver en långsiktigt rimlig marknadsmässig avkastning för att säkerställa tillgång på externt kapital.

    Krävs en gemensam syn

    På ett övergripande plan behöver vi utveckla en gemensam syn på elnätens roll i framtidens energisystem. Handlar det enbart om att som neutral marknadsfacilitator tillhandahålla kablar eller kommer elnätsföretagen vara spindeln i nätet som med bästa tillgängliga teknik och affärsmodeller säkerställer nationell, regional och lokal effektbalans? Jag tror det senare.

    Tyvärr har den svenska elnätsregleringen kantats av infekterade konflikter de senaste 20 åren. Olika regleringsmodeller har avlöst varandra med några få års mellanrum vilket skapat stor osäkerhet för elnätsföretagen. Branschens strategi att ständigt ifrågasätta regleringen i rättsliga processer har visserligen varit momentant framgångsrik så till vida att vi vunnit i domstol. Samtidigt har denna process bidragit till att avsevärt försämra branschens förtroende hos kunderna, politiken och Energimarknadsinspektionen. Till slut tröttnade dåvarande energiministern Ibrahim Baylan och skärpte regleringen rejält. Med följden att de svenska elnätsföretagens avkastning på kapital idag är bland de lägsta i Europa. Vi har vunnit slagen, men förlorade till slut kriget.

    Vi behöver ett Saltsjöbadsavtal

    De svenska elnätens framtida utveckling kan inte lösas genom fortsatt skyttegravskrig. Det som behövs är en långsiktigt hållbar kompromiss med ett givande och tagande som kan accepteras av alla parter. Att lösa samhällsutmaningar genom dialog är en fin gammal svensk tradition. Ett typexempel är Saltsjöbadsavtalet från 1938 mellan LO och Svenskt Näringsliv som fortfarande ligger till grund för hur vi än idag hanterar konflikter på arbetsmarknaden.

    Jag har personligen goda erfarenheter från arbetet med regelverket för den svenska vattenkraftens miljöanpassning som genomfördes i nära samverkan med intressenter som historiskt stått väldigt långt ifrån varandra. Tekniska verken var också en av initiativtagarna till fjärrvärmebranschens prisdialog där vi tillsammans med våra kunder framgångsrikt utvecklade rutiner och samarbetsformer för att öka förståelsen mellan leverantör och kund. Nu behöver vi ett ”Saltsjöbadsavtal” som säkerställer det svenska elnätens utveckling på lång sikt. Med rätt inställning hos parterna har Energiministerns initiativ goda förutsättningar att utvecklas i just denna riktning.

  • Efterfrågeflexibilitet – mardröm för balansansvariga på elmarknaden?

    Per Everhill 30 sep 2020

    När den svenska elmarknaden avreglerades 1996 fanns fyra tydligt definierade roller på elmarknaden: Elproducenter, elhandlare, eldistributörer samt elkunder. De senaste åren har gränsen mellan dessa allt mer suddats ut samtidigt som de idag agerar annorlunda än vad de gjorde på 90-talet.

    Förutom att kunderna tidvis börjat producera och konsumera sin egen el, ser vi allt fler satsningar på energilagring och användarflexibilitet. Anledningen till detta är att vårt elsystem, med en hög andel oplanerbar kraftproduktion, blir allt mer instabilt vilket gör sådan teknik allt mer lönsam.

    Tekniskt och klimatmässigt gör en mer flexibel elanvändning tveklöst stor nytta. Genom att flytta sin elanvändning från högpristid då belastningen på elsystemet är stor, till lågpristid så situationen är den motsatta, minskar behovet av utbyggda elnät. Samtidigt minskar marginalproduktionen av el med dålig klimatprestanda, genom att man antingen kan exportera mer fossilfri el eller minska vår import av fossil el. Såväl Energimyndigheten som Energimarknadsinspektionen lyfter fram efterfrågeflexibilitet som en viktig del i vårt framtida elsystem och flera pilotprojekt har startats på området.

    Dagen före-marknad

    Men vad händer på elmarknaden i en eventuell framtid med kraftigt ökad användarflexibilitet? Idag handlas en betydande del av den el som används i Norden på Spotmarknaden vilket är en så kallad dagen-före-marknad (day-ahead). Det innebär att producenter och köpare lägger sina bud dagen innan elen ska levereras. Utifrån dessa bud fastställs ett pris timme för timme i respektive elområde. Det finns andra elmarknader, exempelvis intradagmarknaden där el handlas med kortare tidsspann eller bilateral handel.

    Prissättningen på day-ahead-marknaden har emellertid särskilt stor påverkan på lönsamheten av användarflexibilitet. Detta då dess utformning gör att flexaktörer redan dagen innan marknadsutbytet får information om hur mycket pengar det finns att tjäna eller spara på att flytta sin elanvändning mellan timme X och Y eller att mata ut lagrad el på elnätet en viss timme. Ju längre tid innan utfall som informationen kommer dess då bättre blir förutsättningarna att reagera, exempelvis genom att planera om verksamhet.

    Balansansvar

    Flexaktörerna agerar alltså utifrån kända marknadsförutsättningarna innan de faktiskt inträffar. Det gäller emellertid inte för elmarknadens balansansvariga. En elleverantör är enligt ellagen skyldig att leverera lika mycket el som dess kunder förbrukar (balansansvar) i varje stund. Det är dock sällan en balansansvarig aktör lyckas planera sig till perfekt balans. Detta hanteras av Svenska Kraftnät genom att köpa in eller sälja el under de timmar balansen inte går ihop. Den aktör som orsakat obalansen får sedan betala för detta. Då inköpen görs under andra tidsförhållanden än på day-ahead-marknaden kan det tillsammans med Svenska Kraftnäts avgifter bli en dyr affär för elhandlaren. Det är alltså mycket viktigt för en elhandlare att genom god prognosverksamhet köpa in volymer som ligger så nära sina kunders elanvändning som möjligt nästföljande dag.

    Flexibla elkunder

    Problem torde emellertid uppstå om elhandlarens agerande krockar med en flexibel elkund. Låt oss säga att elhandlaren bedömer att hennes kunder i elområde SEX kommer använda Y MWh el under timma Y och köper in denna volym till marknadspris. När kunderna A, B och C ungefär ett dygn innan leverans ser att elpriset den aktuella timmen kommer bli mycket lågt, väljer de att ladda sina batteriparker för fullt vilket avsevärt ökar deras elanvändning den aktuella timmen. Det leder till att elhandlaren hamnar i obalans med kostnadsökningar som följd.

    På motsatt sätt leder minskad energianvändning till överbalans och att elhandlaren inte kan få fullt betalt av sina kunder för hela volymen inköpt el. Med en stor andel kunder med hög flexibilitetsförmåga kan denna utveckling bli en mardröm för balansansvariga elhandlare, som alltid kommer ligga steget efter kunderna eftersom de senare agerar på i förväg känd information om marknadsläget. Ett möjligt svar på en sådan utveckling skulle kunna vara att elhandlarna blir bättre på att bedöma sina kunders flexibilitet och lägga sina bud därefter. Det skulle emellertid i sin tur återspegla sig i det slutliga elpriset vilket skulle minska lönsamheten för att anpassa sin elanvändning.  

    Spännande utveckling

    Detta är ett exempel på hur nuvarande elmarknadsdesign inte riktigt är anpassad efter omvärldensutvecklingen. Än så länge är detta inget problem på elmarknaden eftersom förmågan till efterfrågeflexibilitet är låg hos kundkollektivet. På sikt kan det emellertid bli en påverkande faktor, exempelvis driven av smart teknik som agerar på elmarknadens prissättning. Jag tror att en sådan utveckling kommer leda till att elmarknaden förändras till att bli allt mer realtidsstyrd med prissättning i kortare intervaller. Det kommer i sin tur att påverka lönsamheten för efterfrågeflexibilitet där kraven på att kunna agera snabbt på prisförändringar kommer att öka. En sak är säker - det kommer att bli mycket spännande att följa utvecklingen av efterfrågeflexibilitet på den svenska elmarknaden de närmaste åren!