Tekniska verken tycker
I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
-
Förslag om nya energipolitiska mål
Som en liten aptitretare inför den kommande utlovade energipolitiska inriktningspropositionen presenterade regeringen strax innan jul ett PM med den lovande titeln ”Förslag om nya energipolitiska mål”. Vad är det då för mål som regeringen funderar på att införa? Och vilka andra förslag lyfter man?
Först konstateras att alla prognoser pekar mot en ökad elanvändning i Sverige. Fordonsflottan ska elektrifieras, nya datacenter hoppar upp som svampar i jorden och det fossilfria stålet rycker allt närmare. För att skapa förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och grön omställning krävs relevanta planeringsmål. Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Bra! Detta är något som energibranschen och näringslivet länge efterfrågat. Utan ett tydligt volymmål är det svårt att utforma relevanta lagar, styrmedel och regelverk på energiområdet. Med ett volymmål blir det lättare att anpassa energipolitiken utifrån eventuella gap mellan ambition och verklighet. Kopplat till volymmålet lyfter också regeringen vikten av att elbehovet täcks på rätt geografisk plats, utvecklade tillståndsprocesser. Regeringen föreslår också att det vid Svenska Kraftnät ska finnas ett samordningsorgan för elsystemets långsiktiga utveckling (Elförsörjningsrådet).
En effektiv energipolitik kan inte bara leverera i volym. Elen måste också finnas tillgänglig där och när den behövs av kunderna. Enligt den tillförlitlighetsnorm som regeringen redan beslutat är det samhällsekonomiskt motiverat att produktion och import av el ska kunna täcka det förväntade förbrukningsbehovet av el 99,989 procent av tiden. Här föreslår regeringen nu att Svenska Kraftnät bör få ett övergripande ansvar för uppföljningen av leveranssäkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder. En annan nyhet är att regeringen föreslår att utvecklad förmåga till regional ”ödrift” och kapacitet för att snabbt kunna återställa elnätet efter ett nätsammanbrott.
Sist, men inte minst viktigt är regeringens förslag om en översyn av Sverige mål för energieffektivisering. Riksdagen antog 2017 det nuvarande målet om att Sverige ska ha 50 procent mer effektiv energianvändning 2030 jämfört med 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till bruttonationalprodukten (BNP). Målet är dock inte anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040.
Medskick till energipolitisk inriktningsproposition
Förslagen i regeringens PM är i stort kloka och efterfrågade av energibranschen. Det är på tiden att det svenska elsystemet får en långsiktig målbild att sträva emot. Kombinationen av volym-, leveranssäkerhets-, och energieffektiviseringsmål ger tillsammans goda förutsättningar för att utforma energipolitik som levererar samhällsnytta på en övergripande nivå. Vad kan då utvecklas i regeringens förslag? Här kommer tre konkreta ideér:
Missa inte sektorskopplingen mellan el och värme!
Regeringens förslag fokuserar exklusivt på elsystemet. Men elsystemet har tydliga kopplingar till andra energisystem och samhällssektorer. Exempelvis motsvarar den svenska kraft- och fjärrvärmen en eleffekt på ungefär 10 GW eleffekt som dessutom sparas när den behövs som bästa mörka och kalla vinterdagar. Det är mer än dagens samlade svenska installerade kränkraftseffekt. Utan fjärrvärmen blir det mindre el över till samhällets elektrifiering och därmed svårare att nå såväl volym- som leveranssäkerhetsmål. Bibehållen eller till och med utbyggd fjärrvärme är en viktig komponent för svenska elektrifiering. Därför är det rimligt att fjärrvärmen lyfts i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen. Ett enkelt sätt att göra detta är att föreslå att förslagen i Energimyndighetens nyligen presenterade fjärr-och kraftvärmestrategi snarast ska implementeras.
Sektorskoppling mellan el och biogas
Sektorskopplingen biogas och el kan också användas för att frigöra el till elektrifering. Självklart ska vi stödja en övergång från fossila bränslen till el, men för flera transportslag kan den förnybara biogasen vara ett fossilfritt alternativ som minskar belastningen på elnätet. Det kan till exempel handla om landsortstrafik med bussar eller åkerier med varierande turer som är svåra att anpassa till laddning. Biogasen kan också användas i industrin i stället för el.
Rätt verktyg krävs för att förverkliga energiplaner
En viktig del i regeringens förslag är utvecklad energiplanering på olika nivåer. Svenska Kraftnät föreslås får ett förtydligat ansvar att samordna den långsiktiga planeringen av det nationella elsystemet. Länsstyrelserna har en central roll för den regionala energiplaneringen. Det som saknas i regeringens förslag är verktyg för att realisera planerna. Vad händer om kapacitetsbrist på elnätet konstateras i en region? Eller om ett kraftvärmeverk avvecklas och påverkar den lokala effektbalansen i en kommun under den mest ansträngda timmen på året? Eller när en enormt elkrävande datahall etableras på orten? Planerande aktörer behöver tillgång till verktyg för kunna hantera sådana situationer förutom den långsiktiga samhällsutvecklingen. Det kan exempelvis handla om att upphandla produktion för att minska behovet av el från överliggande elnät. Eller tydligare möjligheter för en kommun att föreslå uppvärmningsform i ett nytt villaområde. Men vem ska göra det och med vilka förutsättningar?
Var behövs ödrift och vad får det kosta?
Det är mycket positivt att regeringen lyfter ödriftförmåga. Om stamnätet går ner är det en oerhörd fördel för samhället att kunna upprätthålla elleveransen i geografiskt begränsade elnät med tillräcklig elproduktionsförmåga. Idag är förutsättningarna för ödrift och dödnätsstart emellertid extremt olika i olika delar av Sverige. På orter med mycket kraftvärme och vattenkraft kanske dessa förmågor finnas redan idag. På andra orter som tex saknar planerbar elproduktion och som samtidigt kanske har en hög andel elvärme krävs omfattande investeringar för att möjliggöra ödrift. Här behövs en nationell strategi snarare än generella regler & krav. Det känns rimligt med ödrift i våra storstadsregioner och på strategiskt orter av betydelse för totalförsvaret, men behövs den verkligen i hela riket? Och vem står kostnaderna för förmågan på orter där den saknas idag och kanske kräver omfattande investeringar?
Enligt propositionsförteckningen för våren 2024 släpps den energipolitiska inriktningspropositionen den 12 mars. Vi ser fram emot intressant läsning!
-
Framtidens elnät måste byggas ut på prognos
Idag straffar det sig att ligga på förhand
Dagens intäktsreglering för elnätsföretag i Sverige ger elnätsföretagen incitament att bara bygga ut precis tillräckligt med elnät för kundernas aktuella behov för stunden. Om man bygger för tjocka kablar eller för kraftiga stationer straffas elnätsföretagen ekonomiskt genom att intäktsramen sänks på grund av ”ineffektivt nätutnyttjade”. Samma sak gäller om man på förhand bygger ut ett elnät utan kund för att bättre kunna hantera en kommande företagsetablering. Syftet med dessa incitament är i grunden bra. Självklart ska kunderna inte behöva betala för allt för kraftiga elnät som inte utnyttjas full ut.
Regelverket kom emellertid till före dagens accelererande elektrifieringsvåg i en tid då elnätet var tämligen statiskt. Ett villaområde som byggdes 1980 hade sannolikt ungefär samma behov av elnätskapacitet fram till det sena 2010-talet. Då började det hända grejer. Villaägarna började skaffa elbil, solceller och på sistone till och med batterier. Vi fick också datahallar och vindkraft samtidigt som svensk storskalig produktion av fossilfritt stål står för dörren. Den snabba elektrifieringen ställer helt andra krav på elnätsföretagen när det gäller nätutbyggnad än vad som var fallet bara för några år sedan. Idag ligger elnätsutbyggnaden ständigt efter kundbehovet. Till exempel kan nya solelsproducenter behöva vänta ganska länge på att på koppla upp sina anläggningar mot elnätet på grund av lokal kapacitetsbrist. Att i detta läge bygga ut elnätet ett steg i taget i takt med inkommande kundbeställningar gör att vi ständigt kommer ligga i efterhand. Det innebär en inbromsad elektrifiering som riskerar att få konsekvenser för såväl klimat som samhällsekonomi.
Elnätsutbyggnad på prognos
På EU-nivå har man emellertid förstått denna utmaning och i den kommande elmarknadsreformen lyfts konceptet ”anticipatory investments” som en lösning.
Det innebär helt enkelt en möjlighet att när så är lämpligt bygga ut elnätet ”på prognos” utifrån ett framtida bedömt behov i stället för att behöva hantera utbyggnaden via inkommande kundbeställningar efterhand. I stället för att straffa elnätsföretagen så ska dessa investeringar kunna finansieras via den av Energimarknadsinpektionen fastställda intäktsramen. På så viss kan elektrifieringsvägen hanteras snabbare då kapaciteten i många fall redan är utbyggd när kunden knackar på. Elnätsutbyggnaden kommer kunna ligga i takt med samhällsutvecklingen. Hurra!
Hur skulle det kunna gå till i praktiken?
Att bygga på prognos innebär inte att elnätsföretagen får fria händer att bygga hur kraftiga nät som helst varsomhelst. Just överutbyggnad var en av orsakerna till elmarknadsreformen 1996 (som vi visserligen haft nytta av idag genom väl utbyggda elnät). Här krävs en rimlig balans mellan kundens intresse av rimliga avgifter och samhällsnyttan av utbyggda elnät.
Hur skulle det då kunna gå till i praktiken?
- I Storbritannien finns redan en modell för detta som bygger på att elnätsföretagen ansöker om tillstånd att få bygga enskilda projekt utifrån ett prognostiserat framtida behov. Nackdelen med denna modell är att den blir tämligen byråkratisk med lång myndighetshandläggning.
- Ett alternativ skulle kunna vara att elnätsföretag får höja sin intäktsram varje år med lämplig procentsats under förutsättningar att dessa går till just investeringar på prognos som inte bygger på beställning från kund.
- Idag ställs formella krav på att alla elnätsföretag ska ta fram nätutvecklingplaner baserade på den bedömda samhällsutvecklingen i koncessionsområdet. Kan dessa kanske efter godkännande av Energimarknadsinspektionen ligga till grund för investeringar på prognos under kommande reglerperioder?
- En annan variant skulle kunna vara att fastställa att vissa typ av investeringar på prognos alltid är godkända. Det skulle till exempel kunna vara förstärkningar för att klara av ökad elbilsladdning i tätort.
Givetvis skulle det också gå att kombinera dessa modeller. EU:s elmarknadsreform ska implementeras i svensk lagstiftning inom 24 månader. I närtid kommer sannolikt EI få ett uppdrag om att implementera ”anticipatory investments” i svensk elnätsreglering. Möjligheten att bygga på prognos kommer vara avgörande för svensk elektrifiering och det ska bli mycket intressant att se hur detta kommer tillämpas i Sverige.
-
Avvecklad ”överrullning” kraftig bromskloss för elektrifieringen
Våren 2022 tillsatte regeringen en utredning med titeln ”Översyn av regleringen på el-och naturgasområdena”. Bakgrunden är en dom i EU-domstolen där det konstateras att den tyska motsvarigheten till Energimarknadsinspektionen inte varit tillräckligt oberoende i förhållande till tyska politiska lagstiftare. Detta är principiellt viktigt för att förhindra att politiker beslutar om lagar & regler på energimarknaden som gynnar deras egna intressen, exempelvis besluta om kraftigt sänka elnätsavgifterna inför ett kommande val trots att elnätet behöver rustas kraftigt upp. Ungefär som Riksbankens självständiga penningpolitik. I syfte att säkerställa den svenska Energimarknadsinspektionens oberoende föreslår nu utredningen att en rad av politiken instiftade lagar & regelverk upphör. Energimarknadsinspektionens egna föreskrifter ska i stället vara styrande.
Bland annat föreslås lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet upphävas. Detta kommer i praktiken få stora konsekvenser för den pågående svenska elektrifieringsvågen. Fordonsflottan och industrin elektrifieras nu i snabb takt samtidigt som vi ser en solelsboom i lokalnäten. Tillsammans kräver dessa trender omfattande elnätinvesteringar för att kunna realiseras.
Ett elnätsföretags intäkter från kundkollektivet fastställs idag av Energimarknadsinspektionen i fyraårsintervaller. Detta i form av en intäktsram som är det maximala belopp företaget får ta ut av kunderna för att tillhandahålla det aktuella elnätet. Av olika skäl är det emellertid inte alltid elnätsföretaget hinner tar ut sina avgifter fullt ut under den aktuella fyraårsperioden. Förändrad användning av elnätet under reglerperioden kan också påverka, exempelvis om kunderna ökar eller minskar sitt effektuttag vilket kan ge andra intäkter än beräknat. Det kan också handla om att medlemsägda eller kommunala elnätsföretag själva väljer att inte ta ut hela intäktsramen under den aktuella perioden till förmån för lägre elnätsavgifter för kunderna.
Lagen om särskilt investeringsutrymme gjorde det möjligt att få ta elnätsavgifter som inte tagits ut i en reglerperiod under nästkommande perioder. I branschen kallas detta ”överrullning”. En förutsättning för att få rulla över intäkter mellan reglerperioder har varit att dessa enbart gick till nya elnätsinvesteringar i stället för till exempel ökad vinst för elnätsföretaget. Genom möjligheten att sprida ut prisökningar över en lägre period fick kunderna dessutom stabilare avgifter över tiden. Bättre för kunden och mer pengar till nya elnät alltså. Och helt rätt i tider då elnätsinvesteringarna behöver öka kraftigt.
Detta föreslås nu emellertid försvinna till stor del då överrullningen enligt förslaget endast får ske för en reglerperiod eller möjligen två om särskilda skäl föreligger. Konsekvensen blir att minst 16 miljarder kronor innestående elnätsavgifter brinner inne för svenska elnätsföretag som annars skulle gått till elnätsinvesteringar de kommande åren. Det innebär också att elnätsföretagens investeringsplaner för de kommande åren måste revideras kraftigt. Det saknas ju plötsligt 16 miljarder! Visst, elnätskunderna får lägre prisökningar, men får samtidigt kanske vänta extra länge på att kunna ansluta sin nya solcellsanläggning eller höja sin säkring för att kunna ladda den nya elbilen. Utan överrullning kommer dessutom elnätsavgifterna att ändras kraftigare mellan reglerperioderna. Elektrifieringen driver elnätskostnader och nu ska de alltså tas ut av kunderna under en kortare period än tidigare.
Visst, det kan finnas poänger med Energimarknadsinspektionens ökade självständighet. Men då ett uppfyllande av EU:s krav innebär en kraftig bromskloss för svenska elektrifiering måste vi utnyttja alla möjligheter för att kunna bibehålla överrullningen åtminstone så länge att innestående pengar kan investeras i våra elnät. Kan Sverige tex behålla två överrullningsperioder ett par år till? Bara en sådan justering skulle ge en tydlig positiv inverkan på svenska elnätsinvesteringar. En lösning skulle kunna vara att Energimarknadsinspektionen direkt inför möjligheten till överrullning i sina egna föreskrifter. En annan är att politiken väntar med att införa det nya regelverket tills överrullningspengarna hunnit investeras i utbyggda och förstärkta elnät. Då skulle förändringen inte motverka svensk elektrifiering mer än nödvändigt.
-
Tummen upp för ny fjärr- och kraftvärmestrategi!
I fredags lämnade Energimyndigheten sitt förslag till svensk fjärr- och kraftvärmestrategi som beställdes av den förra regeringen. Det nyväckta intresset för kraftvärmen är glädjande. De senaste åren har det svenska elsystemets utmaningar blivit allt tydligare med brist på såväl elnätskapacitet som tillgänglig eleffekt i flera delar av landet. Som den enda storskaliga och planerbara elproduktionen som finns inne i våra tätorter, där konsumtion också sker, är kraftvärmens betydelse för svensk elförsörjning betydligt större än vad antalet producerade kilowattimmar ger sken av.
Den presenterade strategin slår tydligt fast just detta. Utan svensk fjärr-och kraftvärme skulle den svenska eleffektbalansen försämras med närmare 10 GW, vilket är ungefär 40 procent mer än den samlade svenska kärnkraftseffekten. Fjärr -och kraftvärmen förtjänar därför betydligt mer uppmärksamhet i energipolitiken än vad den får idag.
Energimyndighetens förslag är väl genomarbetat och har tagits fram i dialog med såväl branschaktörer som kunder. Den innehåller en rad kloka förslag för att bibehålla och utveckla svensk kraftvärme. När det gäller den lokala nyttan föreslås införande av lokala värme- och kylplaner som skulle kunna bli ett instrument för att utveckla energislagets resurseffektivitet ytterligare, exempelvis genom ökat utnyttjande av restvärme i fjärrvärmenäten. Elnätsföretagen föreslås också få ökade möjligheter att sluta avtal med fjärr- och kraftvärmeproducenter för att hantera kapacitetsutmaningar i elnätet. Vidare föreslås en översyn av Boverkets byggregler som idag i flera fall gynnar elvärme framför fjärrvärme, vilket leder till ökad belastning i de lokala elnäten.
En principiellt viktig fråga handlar om den avfallseldade kraftvärmens klimatbelastning. Här föreslås ett ökat ansvar för plastproducenterna för att finansiera utsläppskostnaderna samt en redovisningsmässig flytt av utsläppen från kraftvärmen till avfallssektorn. Kraftvärmeföretagen har idag låg rådighet för det fossila innehållet i det avfall som lämnas till förbränning. Genom att flytta klimatansvar högre upp i värdekedjan skapas incitament till förbättring hos de aktörer som faktiskt kan påverka avfallsmängderna. Fjärr- och kraftvärmens viktiga roll i krisberedskapen hanteras också i förslaget där dess unika förmåga att bidra till Ö-drift av lokala elnät lyfta fram.
Vidare lyfts bioenergins roll för den svenska kraftvärmen. Här föreslår Energimyndigheten en biostyrmedelsutredning för att bland annat främja ett ökat uttag av GROT från det svenska skogsbruket. Detta är bra då det handlar om en resurs som idag ofta går till spillo då det av ekonomiska skäl inte varit lönsamt att tillvarata den i alla delar av Sverige. Energimyndigheten skickar också en tydlig passning till politiken om vikten av att försvara den svenska bioenergin i Bryssel. Bra!
Saknas det då något i strategin? Kraftvärmen skulle gynnas av en mer övergripande elmarknadsreform som främjar de förmågor som elsystemet behöver, exempelvis förmågan att leverera effekt där och när den behövs. Reformer för detta kan emellertid inte vara kraftslagsspecifika och ligger därmed utanför den föreslagna strategins ramar. Denna utmaning bör i stället hanteras i en särskild SOU. Energimyndigheten går också fel i sina resonemang kring bio-CCS där man motsätter sig möjligheten för köpare av negativa utsläpp att tillgodoräkna sig dessa fullt ut i sina klimatbokslut. Den frågan kommer emellertid sannolikt avgöras på EU-nivå i en annan mer framsynt riktning.
Ett förslag till strategi är emellertid bara just ett förslag. Därför är det oerhört viktigt att Energimyndighetens arbete nu fastställs formellt av regeringen och att det sedan resulterar i konkret politik i relevanta regelverk och styrmedel. Som kraftvärmeföretag ger Tekniska verken tummen upp och ser fram emot att kunna bidra till att strategin blir verklighet.
-
Effektiv elektrifiering kräver utvidgad verktygslåda
Det svenska elsystemet står inför en rad utmaningar de kommande åren. Redan i slutet av 10-talet kom de första indikatorerna på kapacitetsbrist i lokalnäten i våra storstadsregioner. Nedläggningen av planerbar kraftproduktion i södra Sverige har försämrat överföringsmöjligheterna från norr. Samtidigt kommer fossilfritt stål kräva enorma mängder el. I början av december publicerade Svenska Kraftnät sin nätutvecklingsplan för perioden 2024–2033 där det konstateras ett kraftigt behov av att bygga ut stamnäten. Det tar tid att bygga elnät i Sverige och då inte minst på grund av våra omfattande miljötillståndsprocesser. Elnätutbyggnad kan också vara förhållandevis dyrt och komplicerat, särskilt inne i tätorter.
Det finns emellertid flera andra sätt att lösa kundernas elbehov utöver att just bygga mer och grövre kablar. Ny elproduktion på rätt plats med rätt egenskaper kan vara en alternativ lösning, exempelvis kraftvärme om elbehovet är stort vintertid eller en gasturbin om de lokala utmaningarna i stället handlar om enstaka korta efterfrågetoppar. Byggs produktionen nära förbrukningen krävs inte lika mycket elnät för att den ska nå konsumenterna. Kanske kan ett energilager vara lösningen, till exempel ett pumpkraftverk som kan tillvarata tidvisa produktionsöverskott på elmarknaden? Det kan också handla om åtgärder på användarsidan. Elnätsförstärkningar kan undvikas om ett nytt villaområde värms med fjärrvärme i stället för el. Eller smart elbilsladdning som sprider ut effekten mellan flera laddare. Alla dessa åtgärder skulle kunna innebära lägre elnätsavgifter för kundkollektivet.
Idag görs inte denna typ av avvägningar i det svenska elsystemet, åtminstone inte på region-och lokalnätsnivå. Orsakerna är flera. Historiskt har vi fram tills idag haft en lång period av i princip konstant elanvändning i Sverige. Ökad tillväxt har hanterats genom ökad energieffektivitet. Samhällsutvecklingen har gått i lagom takt och energiutmaningar har kunnat hanteras genom utbyggda elnät. Idag är situationen helt annorlunda när vi står inför en snabb elektrifering av flera samhällssektorer samtidigt. Vi har också en elnätsregleringen som främjar kapitalinvesteringar, det vill säga klassiska investeringar i kablar, transformatorer och nätstationer, framför operativa kostnader som flexibilitetslösningar. Kostnaderna för flexibilitetsavtal ska enligt regelverket till och med minska årligen i syfte att sänka kundernas elnätsavgifter. Det är också högst oklart om det ens är tillåtet för ett elnätsföretag att sponsra fjärrvärmeanslutningar, även om det skulle vara betydligt billigare än att bygga ett kraftigare elnät till en elvärmekund.
Det svenska elsystemet behöver en utvecklad elnätsägarroll som har tillgång till hela verktygslåda för att fixa kundernas elförsörjning. En utveckling från ett strikt nätägarskap till ett lokalt elsystemansvar. Så länge kunderna har tillgång till tillräckligt med el till minsta möjliga kostnad ska det inte spela någon roll om det görs via kablar genom en kabel, via ett energilager, genom ny elproduktion eller ett minskat eleffektbehov. En sådan framtid kräver en reformerad elnätsreglering som värderar olika tekniska lösningar lika. Det kommer också krävas metoder och kunskap för att sätta ett ”priskryss” mellan olika tekniklösningar som gör det möjligt att värdera dessa gentemot varandra och välja den billigaste och effektivaste. När blir det billigare att köpa flex av kunden i stället för att bygga en ny nätstation? När blir det dyrare att gräva upp gatan och lägga ny kabel än att bjuda kunden på smart effektstyrning? Får vi förutsättningar att välja den enklaste och billigaste lösningen kommer vi att lyckas med den kommande elektrifieringsvågen.
Skriv en kommentar