Tekniska verken tycker

Ny svensk elproduktion behöver bättre lokaliseringsincitament

De senaste åren har de geografiska obalanserna i det svenska elsystemet blivit allt tydligare. De höga elpriserna i vårt sydligaste elprisområde visar på ett underskott av elproduktion i jämförelse med situationen längre norrut. På lokalnätsnivå har bristande tillgång till eleffekt i våra storstadsregioner orsakat debatt när den hindrat nyetablering eller utbyggnad av industrier. 

Det byggs visserligen ny elproduktion, men då främst i form av vindkraft i glesbygd. Där den inte stör så många närboende, men den lokala elkonsumtionen samtidigt är mycket liten. Sedan avregleringen av elmarknaden 1996 har de flesta statliga satsningar och styrmedel på energiområdet fokuserat på att få till en viss typ av elproduktion. Exempelvis genom elcertifikatsystemet som främjade förnybar elproduktion eller dagens skatteavdrag för solelsproduktion. Produktionen behöver visserligen ligga inom landets gränser, men det spelar ingen roll exakt var. 

Idag ger rätt plats inga fördelar

Kraftvärmen är den enda storskaliga planerbara elproduktion inne i våra städer där elanvändningen är som störst. Till skillnad från vindkraften behöver elen alltså inte transportera särskilt lång för att nå kunderna. Det finns emellertid inga särskilda geografiska incitament för att sätta en turbin på ett värmeverk framför att bygga motsvarande produktion i form av vindkraft någonstans i ödemarken. 

Visst, elprisområdena ger i sig högre incitament att bygga elproduktion i SE4 än i SE1 och den nätnyttoersättning som producenterna erhåller från de lokala elnätsföretagen speglar i viss mån nyttan av lokal elproduktion. Dessa instrument saknar tyvärr den precision och nivå som behövs för att hantera effektbristen i enskilda regioner eller kommuner. 

Mål för volym, men inte plats

I den nyligen presenterade energipolitiska inriktningspropositionen föreslås att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Det räcker emellertid inte bara med ett volymmål utan vi behöver se till att elproduktionen i möjligaste mån också byggs där den behövs bäst. Det måste finnas incitament som gör det lönsammare att bygga nära kund än långt borta. 

Det finns redan idag flera möjligheter för staten (ofta indirekt via stamnätsägaren Svenska Kraftnät) att främja geografisk lokalisering. Det kommande regelverket om efterfrågeflex gör det möjligt för elnätsföretag att under vissa förutsättningar upphandla produktionsresurser för den momentana driften. Redan idag har elnäten också möjlighet att upphandla en nätkapacitetsreserv för att hantera kapacitetsutmaningar. Och på EU-nivå är statliga prisskillnadskontrakt ett hett ämne för att få till önskad produktion där lokalisering kan vara ett villkor. Nackdelen med dessa verktyg är att det ofta syftar till att hantera en effektutmaning i stunden eller stora långsiktiga investeringar på nationell energisystemnivå. Inte ett ökat elbehov för helt vanligt tillväxt i en medelstor svensk kommun över en längre tid. 

Något för elmarknadsutredningen?

I januari tillsatte regeringen en elmarknadsutredning med uppdrag att föreslå hur den svenska elmarknaden  kan utvecklas och regleras.  Borde inte utredningen titta på utökade incitament för lokalisering av elproduktion där den behövs som bäst? För tänk om vi år 2045 faktiskt lyckas producera 300 TWh per år, men på helt fel plats.

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Den energipolitiska inriktningspropositionen – analys, förslag och vad saknas?

I tisdags förra veckan presenterade regeringen den efterlängtade energipolitiska inriktningspropositionen som när den väl beslutas väntas fungera som vägledning för det svenska energisystemets utveckling under lång tid framöver. Detta är något som efterfrågats länge av energibranschen. Inte minst i ljuset av tidigare spruckna energiöverenskommelsen som de senaste åren lett till en besvärande osäkerhet kring svensk energipolitik. Propositionen är framtagen i nära dialog med energibranschen, representanter för energianvändarna och enligt uppgift också oppositionen. Detta bådar gott för en hållbar produkt.

Inledningsvis presenteras en nulägesbeskrivning och analys av det svenska energisystemet. Det görs utifrån en bred ansats som inkluderar uppvärmning, transporter, industrins energibehov och då inte enbart utifrån ett elperspektiv. Det är uppfriskande i ljuset av en energipolitisk debatt som annars ofta sätter likhetstecken mellan elsystemet och energisystemet. Energi är mer än bara el! Här lyfts också den allt sämre effektbalansen i delar av landet, geografiska överföringsbegränsningar och det faktum att tillkommande väderberoende elproduktion tyvärr inte har förmågan att fullt ut kompensera för nedläggning av mer planerbar dito. Marknadens funktion och de numera tidvis tämligen volatila elpriserna får också uppmärksamhet. Liksom det nyvakna behovet av ett totalförsvarsperspektiv på vår energiförsörjning. Även om de klimatpolitiska aspekterna finns med så andas detta ändå en rimlig balansförflyttning inom energitrilemmat. Där politiken de senaste decennierna nästan helt ägnat sig åt miljöfrågan på bekostnad av leveranssäkerhet och ekonomiskt konkurrenskraftiga energipriser.

Nya energipolitiska mål

Den stora nyheten är regeringens förslag om planeringsmål & leveranssäkerhetsmål för elsystemet.  Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Detta uppdelat i geografin och med regelbunden uppföljning. Avseende leveranssäkerhet så ska det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Svenska Kraftnät föreslås få ett övergripande ansvar för en regelbunden uppföljning av leveranssäkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder för att leveranssäkerhetsmålet uppnås.

Det är bra att vi nu har ett skarpt förslag till planeringmål. Även om det kan justeras på vägen så ger det en inriktning för branschens aktörer som exempelvis kan ligga till grund för framtida investeringsbeslut. Samtidigt är det långt till 2045 – skulle man inte kunna kostat på sig att ha några delmål på vägen?

Det är också positivt med ett mål för elsystemets leveranssäkerhet. Här finns emellertid en del osäkerheter kring vad som är ”samhällsekonomiskt effektivt”, ”omotiverade hinder” och liknande. Exakt hur detta mål kommer hanteras kommer alltså sannolikt ligga inom ramen för Svenska Kraftnäts uppföljningsansvar vilket gör det lite svårt att kommentera idag.

Inriktning för energipolitiken

Regeringen fortsätter med att presentera en rad inriktningsförslag för framtidens energipolitik. Den kanske mest nydanande är utvecklad energiplanering på nationell, regional och lokal nivå. Detta är något som alltmer efterfrågas av branschens aktörer och ett trendbrott mot det tidigare i det närmaste allenarådande marknadsfokuset. Marknadens aktörer ska fortsatt fatta investeringsbesluten, men där staten tar en tydligare roll i planeringen. Det kommer förhoppningsvis bidra till att reducera de utmaningar som en ren marknadslösning innebär, tex lokaliseringen av investeringar i ny elproduktion. Andra förslag är bland annat:

• Prissättning av de funktioner som krävs för ett leveranssäkert elsystem
• Ambition om minskade elprisskillnader inom Sverige
• Förenklade och förkortade tillståndsprocesser
• Bevarad och utvecklad vattenkraft
• Åtgärder bör för att förbättra förutsättningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft
• Fjärr- och kraftvärmens bidrag till elsystemet bör värderas korrekt på elmarknaden
• Användning och produktion av biogas bör därför främjas

Egentligen skulle dessa förslag var för sig förtjäna en egen bloggpost, men sammanfattningsvis kan sägas att regeringen täcker in de flesta av de stora och principiellt viktiga utmaningarna som vårt energisystem står inför. Ett särskilt plus för att perspektivet vidgas till att handla om flera samhällssektorer och inte enbart elsystemet.  Effektivt sektorskoppling är en förutsättning för elektrifiering och i vårt nordiska klimat är till kopplingen till värmesektorn avgörande. Det är också positivt att gasfrågan lyfts fram och då inte minst biogasens roll för industrins omställning. Även om ny kärnkraft har en plats bland förslagen så känns det ändå som att ambitionen är att ta ett steg bort från det destruktiva kulturkriget mellan kraftslagen. Vi får hoppas den energipolitiska debatten tar efter.

Saknas något?

Det finnas naturligtvis alltid något som saknas i ett så omfattande förslag som detta. Till exempel presenterar regeringen inget förslag till nytt mål för energieffektivisering, men vill att det nuvarande målet ska ses över (50 % ökad energieffektivitet år 2030 jämfört med år 2005). Ett medskick till en sådan översyn är att inte missa resurseffektivitetsperspektivet. En kWh restvärme är mindre värdefull än en kWh prima elektricitet. Vi måste i första hand spara på den värdefullaste energin även om det handlar om samma energimängder rent fysiskt.  Det synsättet måste vara ett ingångsvärde vid framtagningen av ett nytt svenskt energieffektiviseringsmål.  

Intäktsregleringen för elnätsverksamheten blir tyvärr lite för snabbt behandlad bland förslagen. Dess utformning är avgörande för framtida investeringar i våra elnät och alldeles för viktig för att ducka i en långsiktig inriktning för energipolitiken. Hur ska man balansera kundernas intresse av låga elnätsavgifter och kommande enorma investeringsbehov?  Här behöver politiken ha en uppfattning om framtida utformning. Inte minst för att  säkerställa ett tillräckligt kassaflöde för att möjliggöra de investeringar som elektrifieringen kommer att kräva.

Regeringen skulle också ha kunnat kosta på sig att formulera planeringsmål för andra energislag än el? Särskilt som ökad användning av till exempel fjärrvärme och biogas gör det lättare att nå målet 300 TWh el år 2045. Det hade definitivt varit möjligt att presentera åtminstone indikativa sådana. Varför inte lyfta upp Energigas Sveriges nationella biogasstrategi och dess mål om 15 TWh biogasanvändning i industrin och transportsektorn år 2030? Och kanske en fjärrvärmepotential som en utveckling av Energimyndighetens nyligen presenterade fjärr- och kraftvärmestrategi?

Nästa steg

I stort innehåller propositionen många av de förslag som energibranschen länge arbetat för. Nu återstår ett formellt beslut i riksdagen där det ska bli mycket intressant att följa den tillhörande debatten. Som energiföretag ser vi fram emot tydligare långsiktiga förutsättningar för vår verksamhet vilket på sikt gynnar hela det svenska energisystemet och inte minst alla energianvändare.

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Förslag om nya energipolitiska mål

Som en liten aptitretare inför den kommande utlovade energipolitiska inriktningspropositionen presenterade regeringen strax innan jul ett PM med den lovande titeln ”Förslag om nya energipolitiska mål”. Vad är det då för mål som regeringen funderar på att införa? Och vilka andra förslag lyfter man?

Först konstateras att alla prognoser pekar mot en ökad elanvändning i Sverige. Fordonsflottan ska elektrifieras, nya datacenter hoppar upp som svampar i jorden och det fossilfria stålet rycker allt närmare.  För att skapa förutsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och grön omställning krävs relevanta planeringsmål. Regeringen ser för närvarande att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh år 2045. Bra! Detta är något som energibranschen och näringslivet länge efterfrågat. Utan ett tydligt volymmål är det svårt att utforma relevanta lagar, styrmedel och regelverk på energiområdet. Med ett volymmål blir det lättare att anpassa energipolitiken utifrån eventuella gap mellan ambition och verklighet. Kopplat till volymmålet lyfter också regeringen vikten av att elbehovet täcks på rätt geografisk plats, utvecklade tillståndsprocesser. Regeringen föreslår också att  det vid Svenska Kraftnät ska finnas ett samordningsorgan för elsystemets långsiktiga utveckling (Elförsörjningsrådet).

En effektiv energipolitik kan inte bara leverera i volym.  Elen måste också finnas tillgänglig där och när den behövs av kunderna. Enligt den tillförlitlighetsnorm som regeringen redan beslutat är det samhällsekonomiskt motiverat att produktion och import av el ska kunna täcka det förväntade förbrukningsbehovet av el 99,989 procent av tiden. Här föreslår regeringen nu att Svenska Kraftnät bör få ett övergripande ansvar för uppföljningen av leveranssäkerhetsmålet och för att vidta eller föreslå nödvändiga åtgärder. En annan nyhet är att regeringen föreslår att utvecklad förmåga till regional ”ödrift” och kapacitet för att snabbt kunna återställa elnätet efter ett nätsammanbrott. 

Sist, men inte minst viktigt är regeringens förslag om en översyn av Sverige mål för energieffektivisering. Riksdagen antog 2017 det nuvarande målet om att Sverige ska ha 50 procent mer effektiv energianvändning 2030 jämfört med 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till bruttonationalprodukten (BNP). Målet är dock inte anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. 

Medskick till energipolitisk inriktningsproposition

Förslagen i regeringens PM är i stort kloka och efterfrågade av energibranschen. Det är på tiden att det svenska elsystemet får en långsiktig målbild att sträva emot. Kombinationen av volym-, leveranssäkerhets-, och energieffektiviseringsmål ger tillsammans goda förutsättningar för att utforma energipolitik som levererar samhällsnytta på en övergripande nivå. Vad kan då utvecklas i regeringens förslag? Här kommer tre konkreta ideér: 

Missa inte sektorskopplingen mellan el och värme!

Regeringens förslag fokuserar exklusivt på elsystemet. Men elsystemet har tydliga kopplingar till andra energisystem och samhällssektorer. Exempelvis motsvarar den svenska kraft- och fjärrvärmen en eleffekt på ungefär 10 GW eleffekt som dessutom sparas när den behövs som bästa mörka och kalla vinterdagar. Det är mer än dagens samlade svenska installerade kränkraftseffekt. Utan fjärrvärmen blir det mindre el över till samhällets elektrifiering och därmed svårare att nå såväl volym- som leveranssäkerhetsmål. Bibehållen eller till och med utbyggd fjärrvärme är en viktig komponent för svenska elektrifiering. Därför är det rimligt att fjärrvärmen lyfts i den kommande energipolitiska inriktningspropositionen. Ett enkelt sätt att göra detta är att föreslå att förslagen i Energimyndighetens nyligen presenterade fjärr-och kraftvärmestrategi snarast ska implementeras. 

Sektorskoppling mellan el och biogas

Sektorskopplingen biogas och el kan också användas för att frigöra el till elektrifering. Självklart ska vi stödja en övergång från fossila bränslen till el, men för flera transportslag kan den förnybara biogasen vara ett fossilfritt alternativ som minskar belastningen på elnätet. Det kan till exempel handla om landsortstrafik med bussar eller åkerier med varierande turer som är svåra att anpassa till laddning. Biogasen kan också användas i industrin i stället för el. 

Rätt verktyg krävs för att förverkliga energiplaner

En viktig del i regeringens förslag är utvecklad energiplanering på olika nivåer. Svenska Kraftnät föreslås får ett förtydligat ansvar att samordna den långsiktiga planeringen av det nationella elsystemet. Länsstyrelserna har en central roll för den regionala energiplaneringen. Det som saknas i regeringens förslag är verktyg för att realisera planerna. Vad händer om kapacitetsbrist på elnätet konstateras i en region? Eller om ett kraftvärmeverk avvecklas och påverkar den lokala effektbalansen i en kommun under den mest ansträngda timmen på året? Eller när en enormt elkrävande datahall etableras på orten? Planerande aktörer behöver tillgång till verktyg för kunna hantera sådana situationer förutom den långsiktiga samhällsutvecklingen.  Det kan exempelvis handla om att upphandla produktion för att minska behovet av el från överliggande elnät. Eller tydligare möjligheter för en kommun att föreslå uppvärmningsform i ett nytt villaområde. Men vem ska göra det och med vilka förutsättningar? 

Var behövs ödrift och vad får det kosta?

Det är mycket positivt att regeringen lyfter ödriftförmåga. Om stamnätet går ner är det en oerhörd fördel för samhället att kunna upprätthålla elleveransen i geografiskt begränsade elnät med tillräcklig elproduktionsförmåga. Idag är förutsättningarna för ödrift och dödnätsstart emellertid extremt olika i olika delar av Sverige. På orter med mycket kraftvärme och vattenkraft kanske dessa förmågor finnas redan idag. På andra orter som tex saknar planerbar elproduktion och som samtidigt kanske har en hög andel elvärme krävs omfattande investeringar för att möjliggöra ödrift. Här behövs en nationell strategi snarare än generella regler & krav. Det känns rimligt med ödrift i våra storstadsregioner och på strategiskt orter av betydelse för totalförsvaret, men behövs den verkligen i hela riket? Och vem står kostnaderna för förmågan på orter där den saknas idag och kanske kräver omfattande investeringar? 

Enligt propositionsförteckningen för våren 2024 släpps den energipolitiska inriktningspropositionen den 12 mars. Vi ser fram emot intressant läsning! 

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Framtidens elnät måste byggas ut på prognos

Idag straffar det sig att ligga på förhand

Dagens intäktsreglering för elnätsföretag i Sverige ger elnätsföretagen incitament att bara bygga ut precis tillräckligt med elnät för kundernas aktuella behov för stunden. Om man bygger för tjocka kablar eller för kraftiga stationer straffas elnätsföretagen ekonomiskt genom att intäktsramen sänks på grund av ”ineffektivt nätutnyttjade”. Samma sak gäller om man på förhand bygger ut ett elnät utan kund för att bättre kunna hantera en kommande företagsetablering. Syftet med dessa incitament är i grunden bra. Självklart ska kunderna inte behöva betala för allt för kraftiga elnät som inte utnyttjas full ut. 

Regelverket kom emellertid till före dagens accelererande elektrifieringsvåg i en tid då elnätet var tämligen statiskt. Ett villaområde som byggdes 1980 hade sannolikt ungefär samma behov av elnätskapacitet fram till det sena 2010-talet. Då började det hända grejer. Villaägarna började skaffa elbil, solceller och på sistone till och med batterier. Vi fick också datahallar och vindkraft samtidigt som svensk storskalig produktion av fossilfritt stål står för dörren. Den snabba elektrifieringen ställer helt andra krav på elnätsföretagen när det gäller nätutbyggnad än vad som var fallet bara för några år sedan. Idag ligger elnätsutbyggnaden ständigt efter kundbehovet. Till exempel kan nya solelsproducenter behöva vänta ganska länge på att på koppla upp sina anläggningar mot elnätet på grund av lokal kapacitetsbrist. Att i detta läge bygga ut elnätet ett steg i taget i takt med inkommande kundbeställningar gör att vi ständigt kommer ligga i efterhand. Det innebär en inbromsad elektrifiering som riskerar att få konsekvenser för såväl klimat som samhällsekonomi. 

Elnätsutbyggnad på prognos

På EU-nivå har man emellertid förstått denna utmaning och i den kommande elmarknadsreformen lyfts konceptet ”anticipatory investments” som en lösning. 

Det innebär helt enkelt en möjlighet att när så är lämpligt bygga ut elnätet ”på prognos” utifrån ett framtida bedömt behov i stället för att behöva hantera utbyggnaden via inkommande kundbeställningar efterhand. I stället för att straffa elnätsföretagen så ska dessa investeringar kunna finansieras via den av Energimarknadsinpektionen fastställda intäktsramen. På så viss kan elektrifieringsvägen hanteras snabbare då kapaciteten i många fall redan är utbyggd när kunden knackar på. Elnätsutbyggnaden kommer kunna ligga i takt med samhällsutvecklingen. Hurra! 

Hur skulle det kunna gå till i praktiken?

Att bygga på prognos innebär inte att elnätsföretagen får fria händer att bygga hur kraftiga nät som helst varsomhelst. Just överutbyggnad var en av orsakerna till elmarknadsreformen 1996 (som vi visserligen haft nytta av idag genom väl utbyggda elnät). Här krävs en rimlig balans mellan kundens intresse av rimliga avgifter och samhällsnyttan av utbyggda elnät.

Hur skulle det då kunna gå till i praktiken? 

• I Storbritannien finns redan en modell för detta som bygger på att elnätsföretagen ansöker om tillstånd att få bygga enskilda projekt utifrån ett prognostiserat framtida behov. Nackdelen med denna modell är att den blir tämligen byråkratisk med lång myndighetshandläggning.
• Ett alternativ skulle kunna vara att elnätsföretag får höja sin intäktsram varje år med lämplig procentsats under förutsättningar att dessa går till just investeringar på prognos som inte bygger på beställning från kund. 
• Idag ställs formella krav på att alla elnätsföretag ska ta fram nätutvecklingplaner baserade på den bedömda samhällsutvecklingen i koncessionsområdet. Kan dessa kanske efter godkännande av Energimarknadsinspektionen ligga till grund för investeringar på prognos under kommande reglerperioder?
• En annan variant skulle kunna vara att fastställa att vissa typ av investeringar på prognos alltid är godkända. Det skulle till exempel kunna vara förstärkningar för att klara av ökad elbilsladdning i tätort. 

Givetvis skulle det också gå att kombinera dessa modeller. EU:s elmarknadsreform ska implementeras i svensk lagstiftning inom 24 månader. I närtid kommer sannolikt EI få ett uppdrag om att implementera ”anticipatory investments” i svensk elnätsreglering. Möjligheten att bygga på prognos kommer vara avgörande för svensk elektrifiering och det ska bli mycket intressant att se hur detta kommer tillämpas i Sverige. 

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Avvecklad ”överrullning” kraftig bromskloss för elektrifieringen

Våren 2022 tillsatte regeringen en utredning med titeln ”Översyn av regleringen på el-och naturgasområdena”. Bakgrunden är en dom i EU-domstolen där det konstateras att den tyska motsvarigheten till Energimarknadsinspektionen inte varit tillräckligt oberoende i förhållande till tyska politiska lagstiftare. Detta är principiellt viktigt för att förhindra att politiker beslutar om lagar & regler på energimarknaden som gynnar deras egna intressen, exempelvis besluta om kraftigt sänka elnätsavgifterna inför ett kommande val trots att elnätet behöver rustas kraftigt upp. Ungefär som Riksbankens självständiga penningpolitik. I syfte att säkerställa den svenska Energimarknadsinspektionens oberoende föreslår nu utredningen att en rad av politiken instiftade lagar & regelverk upphör. Energimarknadsinspektionens egna föreskrifter ska i stället vara styrande. 

Bland annat föreslås lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet upphävas. Detta kommer i praktiken få stora konsekvenser för den pågående svenska elektrifieringsvågen. Fordonsflottan och industrin elektrifieras nu i snabb takt samtidigt som vi ser en solelsboom i lokalnäten. Tillsammans kräver dessa trender omfattande elnätinvesteringar för att kunna realiseras. 

Ett elnätsföretags intäkter från kundkollektivet fastställs idag av Energimarknadsinspektionen i fyraårsintervaller. Detta i form av en intäktsram som är det maximala belopp företaget får ta ut av kunderna för att tillhandahålla det aktuella elnätet. Av olika skäl är det emellertid inte alltid elnätsföretaget hinner tar ut sina avgifter fullt ut under den aktuella fyraårsperioden. Förändrad användning av elnätet under reglerperioden kan också påverka, exempelvis om kunderna ökar eller minskar sitt effektuttag vilket kan ge andra intäkter än beräknat. Det kan också handla om att medlemsägda eller kommunala elnätsföretag själva väljer att inte ta ut hela intäktsramen under den aktuella perioden till förmån för lägre elnätsavgifter för kunderna. 

Lagen om särskilt investeringsutrymme gjorde det möjligt att få ta elnätsavgifter som inte tagits ut i en reglerperiod under nästkommande perioder. I branschen kallas detta ”överrullning”. En förutsättning för att få rulla över intäkter mellan reglerperioder har varit att dessa enbart gick till nya elnätsinvesteringar i stället för till exempel ökad vinst för elnätsföretaget. Genom möjligheten att sprida ut prisökningar över en lägre period fick kunderna dessutom stabilare avgifter över tiden. Bättre för kunden och mer pengar till nya elnät alltså. Och helt rätt i tider då elnätsinvesteringarna behöver öka kraftigt. 

Detta föreslås nu emellertid försvinna till stor del då överrullningen enligt förslaget endast får ske för en reglerperiod eller möjligen två om särskilda skäl föreligger.  Konsekvensen blir att minst 16 miljarder kronor innestående elnätsavgifter brinner inne för svenska elnätsföretag som annars skulle gått till elnätsinvesteringar de kommande åren. Det innebär också att elnätsföretagens investeringsplaner för de kommande åren måste revideras kraftigt. Det saknas ju plötsligt 16 miljarder! Visst, elnätskunderna får lägre prisökningar, men får samtidigt kanske vänta extra länge på att kunna ansluta sin nya solcellsanläggning eller höja sin säkring för att kunna ladda den nya elbilen. Utan överrullning kommer dessutom elnätsavgifterna att ändras kraftigare mellan reglerperioderna. Elektrifieringen driver elnätskostnader och nu ska de alltså tas ut av kunderna under en kortare period än tidigare. 

Visst, det kan finnas poänger med Energimarknadsinspektionens ökade självständighet. Men då ett uppfyllande av EU:s krav innebär en kraftig bromskloss för svenska elektrifiering måste vi utnyttja alla möjligheter för att kunna bibehålla överrullningen åtminstone så länge att innestående pengar kan investeras i våra elnät. Kan Sverige tex behålla två överrullningsperioder ett par år till? Bara en sådan justering skulle ge en tydlig positiv inverkan på svenska elnätsinvesteringar. En lösning skulle kunna vara att Energimarknadsinspektionen direkt inför möjligheten till överrullning i sina egna föreskrifter. En annan är att politiken väntar med att införa det nya regelverket tills överrullningspengarna hunnit investeras i utbyggda och förstärkta elnät. Då skulle förändringen inte motverka svensk elektrifiering mer än nödvändigt.   

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips