Framtidens elnätsreglering måste understödja elektrifieringen

Elnätsverksamhet är ett reglerat naturligt monopol där Energimarknadsinspektionen fastställer hur stora avgifter elnätsföretagen får ta ut av kunderna. Den så kallade ”intäktsramen” beror på vilken infrastruktur som finns i det aktuella elnätet och kostnaden att driva den. Intäktsramen justeras också för kvalitetsaspekter som avbrottstider & elnätsförluster. Dessutom finns ett stående effektiviseringskrav som innebär att de rörliga kostnaderna (exempelvis för underhåll) måste minskas med minst 1 procent per år.

Detaljregleringen för att fastställa intäktsramen har stor betydelse för de svenska elnätens utveckling, exempelvis vilka investeringsstrategier som elnätsföretagen väljer. Efter hur lång tid byts en luftledning ut? Hur stor nätstation krävs för ett nytt villaområde? Vilken effekt kommer kräva för framtida elbilsladdning i elnätsområdet?

Den gällande intäktsregleringen har visserligen ändrats återkommande, men grundas i en modell som togs fram efter avregleringen av elmarknaden i slutet av 1900-talet. Dåtidens svenska elsystem var i ett helt annat läge än idag. Elförbrukningen hade varit mer eller mindre konstant under många år. Solpaneler, elbilar, massiv vindkraftsutbyggnad och fossilfritt stål låg ännu långt bort. Intäktsregleringen utformades därför för att i första hand främja effektivitet vilket i sin tur innebar låga elnätsavgifter för kunderna. Elnätsföretag ska inte bygga mer eller kraftigare elnät än absolut nödvändigt. Så länge kvalitetskraven klaras ska minsta möjliga förnyelse & underhåll genomföras. I ett läge där elnäten i princip ansågs vara färdigbyggda och tillräckliga var detta en logisk prioritering.

Nu är situationen emellertid annorlunda. Vi står inför en massiv elektrifiering där den svenska elanvändningen förväntas att öka till mer än det dubbla. Det kommer kräva en massiv elnätsutbyggnad som kommer kosta. I detta läge kan en reglering som prioriterar låga elnätsavgifter (och därmed minsta möjliga elnätskapacitet) vara direkt kontraproduktiv för samhällsutvecklingen. Samhällskostnaden för ett underinvesterat elnät är på sikt sannolikt betydligt mer besvärande för kundkollektivet än höjda elnätsavgifter. För utan tillräckliga elnät kan vi glömma solceller, mer vindkraft, fossilfritt stål, nya industrier, elfordon och andra elberoende satsningar som driver vårt samhälle framåt.

Just nu pågår en översyn av intäktsregleringen. Framtidens reglering måste självklart fortsatt främja effektivitet, men i rimlig avvägning mot det massiva investeringsbehovet. Redan idag har många elnätsföretag svårt att hänga med i den snabba investeringstakten som omställningen kräver. Lokal kapacitetsbrist är tyvärr en realitet i flera svenska städer. Den höga investeringstakten har inneburit ett negativt kassaflöde för många elnätsföretag med ett ökat lånebehov som följd för att kunna finansiera verksamheten. På sikt är detta inte en hållbar situation.

Det måste bli ekonomiskt möjligt att bygga elnät proaktivt för framtida behov i stället för att passivt vänta på att en kund ska dyka upp. Elnätsföretagen måste uppmuntras att tidigt ta höjd för kraftigt ökade effektbehov. Befintliga elnät behöver förstärkas och förbättras, exempelvis genom att byta ut luftledning mot markkabel. Det är också viktigt att poängtera att det inte handlar om att öka elnätsföretagens vinst. Det handlar om att skapa investeringsförutsättningar. Sverige behöver en elnätsreglering som understödjer elektrifieringen – inte bromsar den!

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Snabb räddningsinsats behövs för den svenska biogasen

För en tid sedan ogiltigförklarade EU-domstolen Sveriges skattebefrielse av biogas som används för uppvärmning och motorbränsle. Beslutet som innebär en kostnadsökning på 20 % som kommer lägga en våt filt över nyinvesteringar i produktion, tung trafik och ökad industrianvändning. Det kommer också slå hårt mot företag som idag använder biogas i sina processer, för kommuner som tillvaratar biogas från sin avfallshantering och bostadsrättsföreningar på västkusten som värms med biogas.

Den svenska biogasmarknaden har de senaste åren haft god tillväxt och breddats till nya sektorer, tex tunga transporter och industri. Skattebefrielsen har varit mycket viktig för den utvecklingen. Att den avskaffas i ett läge där marknaden skriker efter biogas som ersättning för importerad fossil gas gör inte saken bättre.

Regeringen har bedömt att möjligheterna är ytterst begränsade att få ett ändrat domslut genom att överklaga domen och fokuserar därför i stället på att driva på processen och samarbeta med kommissionen för att få tillstånd ett nytt godkännande. Bland annat har energiminister Ebba Bush skrivit ett brev till EU-kommissionen för att understryka skattebefrielsens betydelse för klimatet, industrin och energiomställningen.

Det är viktigt att regeringen driver på i frågan gentemot EU-kommissionen, men processen för ett nytt godkännande av den svenska skattebefrielsen kan tyvärr dröja länge. Därför är det oerhört angeläget att regeringen snabbt vidtar kompensationsåtgärder som minskar konsekvenserna. Framför allt är det viktigt att inga retroaktiva återkrav på skatt drabbar branschen vilket skulle innebära snabb konkurs för många mindre aktörer. Då skatten slår brett mot biogasmarknaden är det nödvändigt med ett åtgärdspaket bestående av flera åtgärder, exempelvis:

• I väntan på ett nytt godkännande för skattebefrielse kan skatten på biogas läggas på EU:s miniminivå. Det skulle mildra konsekvenserna på kundsidan, tex för de åkerier som investerat i tunga lastbilar som körs på flytande biogas.
• Höj premien i biogasproduktionsstödet. Då detta är ett befintligt styrmedel blir det en ren budgetfråga för regeringen som kan finansieras genom de ökade skatteintäkterna.
• Använd Klimatklivet för att kompensera och fortsätta stimulera ny svensk biogasproduktion. Förläng tidsfristen för nya ansökningar och öka budgeten med särskilt fokus på biogasinvesteringar på både kund-och produktionssidan.

Parallellt med detta behöver Sverige se över de långsiktiga förutsättningarna för svensk biogasproduktion. Idag ser marknadsförutsättningarna redan helt annorlunda ut sedan den senaste biogasmarknadsutredningen 2019. Vi ser ett ökat intresse för användning av biogas som råvara inom industrin. I EU:s plan för att minska beroendet av importerad energi lyfts unionens biogasproduktion fram som en viktig dellösning.

Vi behöver en plan för att möta dessa förändringar, men först en snabb räddningsaktion för att hantera den akuta skattekrisen!

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Intäktstaket riskerar att stänga ner elproduktion när elsystemet behöver den som mest

I höstas beslutade EU-kommissionen i en särskild krisförordning om ett intäktstak på så kallad ”inframarginal” elproduktion. Det vill säga sådan elproduktion som inte är marginalprissättande. För sådan elproduktion ska en skatt utgå motsvarande 90 % av elpriset överstigande 1957 kronor per MWh. Intäkterna från denna skatt ska återföras till kundkollektivet. Den svenska implementeringen av förordningen har emellertid dröjt fram tills i mars i år trots att beredningen av ärendet skedde på rekordtid, bland annat med en mycket kort remisstid på förslaget.

Att implementera ett komplicerat regelverk på kort tid innebär alltid en risk för att praktiska konsekvenser missas. Så verkar tyvärr fallet vara med intäktstaket och på ett sätt som riskerar att hota det svenska elsystemets stabilitet i lägen då elproduktion är som mest värdefull, exempelvis när det är riktigt kallt. 

Hur då? Häng med här

Skattskyldigheten har i detta fall lagts på koncernmoderbolag i förekommande fall, även om själva elproduktionen rent praktiskt sker hos ett dotterbolag som kan vara hel-, eller delägt. Delägarskap är särskilt vanligt inom vindkraften som är ett av de kraftslag som omfattas av intäktstaket.

Låt oss anta att det i en koncern finns ett dotterbolag med vindkraftsproduktion med en ägarandel på 50,1 %.

• För vindkraftsproduktionen uppstår en specifik timme en skattepliktig vinst på 1000 kr på grund av elpriset överstiger 1957 kr/MWh. Intäkten tillfaller dotterbolaget medan den skattepliktiga koncernmodern belastas av skattekostnaden på 90 % av 1000 kr = 900 kr.

• Minoritetsägaren av dotterbolaget (49,9 %) som inte är skattskyldig får således en vinst på 49,9 % av 1000 kr (sin andel av produktionen) = 499 kr.

• Majoritetsägarens (50,1 %) som får sin andel av dotterbolagets intäkt 501 kr och hela skattekostnaden 900 kr gör en förlust med 399 kr.

Således uppstår en ”pomperipossaeffekt” på grund av skattens utformning där en tidigare vinst på 501 kr (genom 50,1 % delägande) omvandlas till en förlust på 399 kr. 

Om elpriset stiger ännu mer blir effekten ännu större. Vid ett elpris på strax över 4 000 kr/MWh äter skatten upp hela koncernföretagets intäkt på produktionen. I praktiken ännu lägre eftersom hänsyn också måste tas till marginalproduktionskostnaden. Skulle priset stiga ännu mer blir det alltså rent av rationellt för koncernmoderföretaget att ge order till dotterföretagen om att stänga ned energiproduktionen timmar med överpris. Det är sannolikt under just de timmar då samhället behöver el som mest. Det senaste året har elpriset varit över 4 000 kr/MWh vid flera tillfällen och till och med betydligt högre när efterfrågan på el varit som störst i förhållande till tillgänglig kapacitet.

Genom att i stället ta ut skatten av respektive bolag där överintäkterna uppkommer undviks pomperipossaeffekten och incitamentet att stänga ner elproduktionen då elsystemet behöver den som mest.

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

REPowerEU is missing the potential of energy recovery

Since the Russian invasion of Ukraine in February, the European Union has worked extensively to come up with concrete actions to rapidly reduce the dependence of imported Russian fossil energy. The REPowerEU Plan focuses on energy savings, diversification of energy supplies, and accelerated roll-out of renewable energy to replace fossil fuels in homes, industry and power generation. Increased energy efficiency and more renewable energy production will contribute to European security of supply in the energy field. However, the plan does not mention the potential of energy recovery from resources that otherwise would go to waste in landfills or in industrial processes. 

More than 100 million tons of municipal waste are still sent to landfills in Europe every year. Although material recovery is increasing, there are still a lot of fossil free waste in Europe that could be recovered as electricity and heat, thereby reducing the need for imported gas. In addition to that, The European forest industry produces large volumes of biproducts such as wood chips and sawdust. Better utilisation of such waste streams could create more than 100 TWh of renewable energy only in Sweden according to a recent study. There is also a huge potential for increased usage of excess heat from the European industry which today in many cases are actively released into the open air.

There are many good examples of energy recovery in Europe. More than half of all buildings in the city of Gothenburg in Sweden are heated with waste heat from local industry, energy recovered from municipal waste and bioenergy. The city of Dublin is a forerunner in using waste heat from computer centres and Vilnius in Lithuania has replaced Russian gas with bioenergy from forest industry biproducts in large parts of its heating system. 

In order to utilise the potential of these waste streams for energy purposes, the following principles needs to be adopted by the European union in the upcoming revisions of directives:

• It is of the uttermost importance that these resources are given the same market conditions as new renewable energy production. Given the same market opportunities, energy from waste resources is likely to outperform new renewable energy in many cases.  

• The current ban on landfills in Europe needs to be strengthened with less possibilities for exceptions. Energy recovery of waste should be the preferred solution for handling municipal waste that for economical or technical reasons can not be made into new materials.

• Industrial waste that cannot be used for producing new products should be used for energy production. For example, increased usage of biproducts from the forest industry must be promoted regardless of where such arise in the economic chain.

• As a complement to the suggested “renewables go-to areas” suggested in REPowerEU, the member states should be obliged to investigate the potential for energy recovery in the waste management-, industry-, and heating sector.

It essential that the potential of energy recovery is being addressed in the current revision of directives initiated in the REPowerEU plan. The next winters will be critical for the European Unions ability to withstand Russia’s energy warfare. We can not afford to waste any resources that could help us to keep warm and the lights on in Europe.

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips

Stå upp för grenar och toppar!

Samtidigt som Europa befinner sig mitt i den värsta energikrisen sedan 1970-talet pågår det i Bryssel en debatt om den kommande revideringen av EU:s förnybarhetsdirektiv. Förnybarhetsdirektivet innehåller bland annat regler för vilka bränslen som klassas som just förnybara eller inte.  Nu driver tyvärr vissa EU-politiker en linje som på sikt riskerar att öka Europas beroende av importerad energi. 

EU-parlamentet har nämligen föreslagit att energiproduktion av grenar & toppar (GROT) inte längre ska klassas som förnybar om det plockas ut direkt från skogen i samband med avverkning.  Idag samlas denna resurs upp av många skogsbolag i samband med avverkning för att bli bränsle för el-och värmeproduktion. Det handlar emellertid bara om mindre än 10 % av den GROT som skogsbruket resulterar i, dvs ett ganska litet uttag. Resten ligger kvar i skogen där den efterhand ruttnar och avger koldioxid till ingen nytta. 

Det handlar alltså om restströmmar från en verksamhet som ändå kommer bedrivas
(för vi vill ju bygga mer i trä) som nu riskerar att inte kunna nyttiggöras effektivt. För
om förnybarhetsklassningen försvinner får det stor påverkan på en rad andra regelverk, till exempel dagens befrielse från att behöva köpa in utsläppsrätter för produktionen. På sikt skulle det bli omöjligt att använda GROT som bränsle vilket idag står för ungefär en tredjedel av den biomassa som används i svensk kraft-, och fjärrvärme.

Sverige har ett stort behov av värme vintertid och tack vare att svenska kraftvärmeverk i huvudsak kan eldas med just restströmmar från skogsindustri har vi undvikit att gå i den fossilgasfälla som många europeiska länder nu sitter fast i. Minskad användning av GROT som bränsle riskerar på marginalen att ersättas med fossila bränslen i det nordeuropeiska elsystemet. 

I stället för att minska användningen av Svensk GROT som bränsle borde den öka. De
närmare 150 TWh idag som lämnas kvar i skogen skulle kunna ge ett avsevärt bidrag till
Europas energiförsörjning och minska beroendet av ryska importerad fossilgas. I
Sverige bedrivs ett aktivt skogsbruk och sedan början av 1900-talet har det inkluderat
krav på återplanering vid avverkning. En brukad skog är en växande skog vilket har
gjort att svensk skogsareal över tiden ökat snarare än minskat. Därmed också skogens
förmåga att binda koldioxid. Tillvaratagande av GROT är en viktig komponent i den
kolcykel som är svenskt skogsbruk.

I skrivande stund pågår förhandlingar mellan EU-parlamentet, EU-kommissionen och Rådet i frågan. Drivande för att låta grenar och toppar ligga kvar i skogen är främst medlemsstater som inte själva har något aktivt skogsbruk. Därför är det oerhört viktigt att Sveriges representanter i förhandlingarna står upp för denna resurs och lyckas förklara för våra europeiska grannar vilka konsekvenser en omklassning skulle få för europeisk energiförsörjning. Annars riskerar vi att behöva hitta alternativa uppvärmningsformer för stora delar av det svenska fastighetsbeståndet.  

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips