En god cirkel

På 50 veckor ska jag bota min klimatångest genom att leva efter mottot: Reduce, reuse, recycle.
  • Klimattjat

    Elin 3 aug 2018

    I veckan blev jag intervjuad av Corren och fick en fråga som jag inte har kunnat släppa sen dess. Reporterns lillebror stängde aldrig av kranen när han borstade tänderna och hon ville så gärna säga till - men ville inte verka jobbig och tjatig. Hur gör man? 

    Ja vad gör man egentligen? Tjat och förbud funkar generellt sämre än uppmuntran och belöning. Alla är ju fria att leva som dem vill. Jag brukar vara öppen för andras åsikter och försöker att inte döma andra (men när någon slänger glasburkar i soporna knyter jag handen i fickan och svär inombords). När jag var hemma hos några kompisar i våras, erkände de att de fick dåligt samvete av att slänga resterna från salladen i soporna istället för i matavfallet när jag såg på. Många av mina kollegor kan nog känna igen sig, men min första tanke var "Har jag blivit en sån där?! En sån där störig typ som ger andra dåligt samvete och klimatångest. En miljötönt?!". Det är inte lätt. Man vill göra något bra men inte vara töntig. Känna sig cool när man källsorterar och klimatkompenserar. 

    Grejen är att jag är likadan. Jag kan också störa mig på de där som kör på fullt ut. Ni vet den där tönten som kan checka i alla boxar: alltid åker kollektivt eller cyklar överallt, de som slutat flyga, blivit vegan, flyttat till en gård och är självförsörjande, inte köpt något onödigt på tio år, lever enligt zero waste, har ett giftfritt hem och aldrig ens skulle ta i en plastpåse. Kan hen inte bara sluta instagramma om sitt perfekta liv? Sluta ge mig dåligt samvete bara för att jag är sugen på en saftig burgare ibland eller vill hälsa på min kompis i San Fransisco utan att behöva ta båten hela vägen till Amerikat. 

    Så varför tycker man att de där klimatperfektisarna/miljtöntarna är så störiga? Är det avundsjuka? De får det verka så lätt. Är det rädslan att man måste bli exakt likadan och helt byta livsstil för att vi ska kunna vända klimatkrisen på riktigt. Eller bara jantelagen?

    Kanske behöver man inte klimattjata och moralpredika för att påverka andra. Humor kan ju vara ett bra sätt att tänker jag. Till dig som inte stänger av vattnet när du borstar tänderna vill jag säga:

    "Höhö, där står du och spolar bort vår framtid."
    "Stäng av vattnet hörru, det spolar faktiskt roll".
    "Jag kan inte sluta titta på den där kranen. Läcker som fasen".

    Okej lite "torra" skämt. Miljötönt-rollen kanske passar mig rätt bra ändå?

  • Första halvleken

    Elin 19 jun 2018

    Så här i VM-tider tänkte jag att det kunde passa med en matchanalys över min spelardebut som resurseffektiv under året där nykonsumtionen har fått rött kort. 

    Det började som ett spontant infall på ett uppstartsmöte efter julledigheten. Jag hade läst en bok om att prylbanta och insåg att jag ville utmana mig själv med just det. På mötet pitchade jag in idén om att blogga och instagramma i Tekniska verkens kanaler om ett nytt projekt. 50 veckor utan nykonsumtion av kläder och prylar. Två veckor av året hade redan passerat när idén kom till och då hade jag hunnit shoppa träningskläder, därav en 50 veckors-utmaning. 

    Vår konsumtion är en stor utsläppsbov

    Under de senaste tjugo åren har utsläppen i Sverige minskat, däremot har utsläppen av svensk konsumtion som orsakar utsläpp i andra länder ökat med nästan 50 procent under samma period. I den siffran ingår bland annat utsläpp från transporter, bensin och tillverkning.  Visste du att varje nyproducerad smartphone ger upphov till nästan 86 kilo avfall från tillverkningen? Skulle alla leva som vi svenskar skulle det behövas 4,2 jordklot. För att vända den trenden behöver vi ställa om till en cirkulär ekonomi och ge våra kläder och produkter än längre livslängd. Det är alltså min utmaning i år och kanske for life?

    Svårast hitills?

    Jag var väl ingen extrem shopaholic innan, men tillräckligt för att det skulle kännas omotiverat. Nu ett halvår senare känns det förvånansvärt enkelt att gå in i en butik utan att känna köpsuget. Det handlar "bara" om att skaffa nya vanor. Visst har det funnits gånger då jag bara vill ge upp, strunta i det och bränna halva lönen på struntsaker. Men det känns inte värt det. Dock har jag märkt att det är svårt att helt undvika nyköp, det senaste var ett dushdraperi till lägenheten. I fallen då nykonsumtion har krävts har jag satsat på kvalitet och bra material.

    Du kan faktiskt ta en sak i taget

    Jag tror att klimatångest också ger många prestationsångest. Att man måste sluta med allt på en gång och starta ett helt nytt liv. Sluta äta kött, sluta flyga, sluta konsumera, sälj bilen, bara köpa ekologiskt, minska matsvinnet, återvinna ALLT,  avstå plast...Allt för att kunna få högst betyg och rädda världen-poäng. Det behöver inte vara så. Den slitna klyschan, "alla kan göra något", stämmer. Det kommer skava lite i början och krävas lite ansträngning, men i grund och botten handlar det mesta om att ändra vanor. Att göra en liten förändring i taget. Men jag får också klimatprestationsånget, hela tiden! I midsommar ska jag flyga inrikes till exempel och det känns inte helt okej. Men tiden att ta nattåget till Umeå finns tyvärr inte. 

    Är jag miljöhjälte nu eller?

    Det kännas lite abstrakt. Jag får ju inga direkta bevis på att jag gör skillnad, jämfört med att träna till exempel. Mer än att det ger gott samvete och en bra känsla i magen. Fast det kanske räcker? Under tiden som jag instagrammat och bloggat, är det flera av mina vänner som har berättat att de tänkt till, eller helt avstått ett köp. Det känns jättekul att kunna inspirera andra. Sen använder jag tjänsten Svalna för att mäta utsläppen som är kopplat till mina köp och den trendkurvan är ganska kul att följa.

     

    Vad händer nu då?

    Jag ska såklart fortsätta som tidigare. Det jag ser fram emot mest i sommar är att ta tag i lite DIY-projekt som jag inte hunnit med. Två gamla bokhyllor ska bli vitrinskåp och stolar ska kläs om. En klädbytardag med kompisar står på agendan och lite semester i sommar-Sverige (främst för att sambons pass har gått ut och inte så mycket av klimathänsyn).

    Fortsättning följer på instagramkontot @engodcirkel

  • Hooked på att prylbanta

    Elin 29 maj 2018

    När jag drog igång experimentet i början av året visste jag inte att jag skulle flytta. Men vilket lyft det har varit för prylbantandet! Kläder, böcker, möbler, elektronik är bara några exempel på saker som jag har gett ett nytt liv den senaste månaden.

    Rum efter rum har vi gått igenom för att rensa ut dubletter och onödiga saker och ju längre vi kommer desto enklare har det blivit. Normalt är jag ganska sentimental och har jättesvårt att göra mig av med minsta grattiskort. Men jag och min pojkvän har peppat varandra och har blivit helt hooked på att prylbanta. Jag är inne i ett sånt flow att jag bara vill rensa mer, sälja mer och skänka ännu mer. Om jag inte hejdar mig själv kommer vi knappt ha något kvar. Eller så kanske vi bara kommer ha det viktigaste kvar?

    Det känns som att vi har gjorts oss av med halva hushållet - och bara det är en tankeställare. Tänk hur mycket saker som två personer utan barn (med katt) kan rymma på 60 kvadratmeter. Saker som vi nu helt osentimentalt rensar ut för att vi helt enkelt inte behöver det. Helt sjukt! 

    En sak som är extra kul det cirkulära livet är att sälja saker, att få träffa nya människor och höra deras historier om hur de ska använda mina gamla grejer. Förra veckan sålde jag en micro som köparna skulle använda i sin husvagn och igår sålde vi sambons gamla soffa som den nya ägaren skulle använda i sommarstugan. Då känns det verkligen bra i magen!

    Så här har jag cirkulerat  senaste månaden:

    Genom försäljning

    • På backluckeloppis (kläder och prylar)
    • På Facebook Marketplace (möbler och micro)
    • Skickat en klädpåse till företaget Sellpy som säljer åt mig
    • Antikvariatet i Norrköping (min sambo sålde rariteter)

    Genom att skänka

    • Till second hand (kläder, böcker, möbler och elektronik) 
    • Alla mina gamla glasögon till en optiker som skickar till utvecklingsländer.

    Genom återvinning

    • Elektronik (skrivare, mobiler, sladdar, en gammal kamera som bara förvarats hemma trots att det var flera år sen de gick sönder.)
    • Gamla tidningar och "kan vara bra att spara"-papper 

    Genom att slänga (energiåtervinning) 

    Det är faktiskt bara några få saker som har åkt i soptunnan. Några gamla och slitna skor som inte gick att rädda och gamla kuvert.

  • En flytt är en spark i baken

    Elin 23 apr 2018

    Lite plötsligt har jag och min sambo fått kontrakt på en större lägenhet och inflytten är om en vecka och en månad! 

    Min första tanke när jag fick veta det var "hur ska vi hinna packa allt"?! Min andra tanke "hur ska vi fylla upp all yta?". Det är nämligen så att vi ska uppgradera vår tvåa på 58 kvadrat, till en trea på 108 härliga kvadratmeter. Det i sin tur väcker också flera följdfrågor: Vad kommer det innebära för min utmaning? Kan vi klara att bara köpa begagnat?

    Att flytta tycker jag är en stor ögonöppnare för hur mycket grejer man äger, men samtidigt en spark i baken för att ta tag i rensandet. Vid min förra flytt sålde och skänkte jag ganska mycket eftersom två hushåll skulle bli ett. Nu hoppas jag på en repris, och garderoben är först ut. Ni kanske minns att jag gjorde ett experiment för någon månad sen för att se vilka kläder jag inte använder? Nu ligger de i en skänk/byta/sälja-påse tillsammans med en hel del plagg som legat på vinterförvaring. Jag tog nämligen ner mina sommargrejer igår och upptäckte att det var nästan dubbelt så mycket som redan hängde i garderoben. Inte okej, tänkte jag och gjorde  en stenhård gallring. 

    Steg två är faktiskt att sälja av grejerna, och där är jag öppen att testa nya sätt. När det gäller kläder har mest erfarenhet av att skänka, för att det är bekvämt. Men det skulle vara kul att testa andra sätt, som gärna innebär en minimal ansträngning. Bidra gärna med dina tips vid flyttrensning.

  • 9 månader to go!

    Elin 6 apr 2018

    Tre månader har nu gått utan en enda nykonsumerad pryl (med undantag från ett köp som gav mig grov klimatångest). Här kommer mina reflektioner hitills.

    När jag kom på idén om ett shoppingfritt år i början av januari, var jag ärligt talat ganska nervös. Det fanns ju så många saker på önskelistan. Hur skulle jag kunna motstå de obligatoriska nya vårskorna och vad händer när min mobil lägger av? Men ju fler veckor som har gått, desto lättare har det blivit. Det känns inte lika viktigt just nu med nytt och det är faktiskt ganska spännande med en utmaning. 

    Flera personer i min närhet har den senaste tiden gett bort saker frivilligt till mig. Och jag har blivit tillfrågad om att ordna en klädbytardag från en bekant. Det är som att jag blivit en vandrande kontaktannons för delningsekonomi genom att visa att jag är öppen för det. "Här är jag! Vill du byta, dela, låna grejer med varann?".

    Det är även kompisar och kollegor som har berättat att de avstod från ett nyköp - inspirerade från mig! Allt detta känns jättekul och jag hoppas att flera kan börja reflektera över sina konsumtionsvanor. En undersökning som Myrorna har gjort visar att:

    • 50 % av svenskarna tycker att de äger för mycket.
    •  83 % har prylar de inte använder.
    • Nio av tio har kläder som de inte använder hemma.

    Tankeväckande siffror! Härnäst ska jag rensa ut förrådet och vrår hemma. För mitt experiment handlar inte bara om att avstå från nya köp. För att bli cirkulär måste vi börja dela på det som finns. Mitt fina soffbordet i teak som ligger på vinden just nu gör noll nytta. Så kanske jag ska anordna den där klädbytarkvällen snart för alla som vill och kan? Knytis och klädbyte? Fortsättning lär följa :)

    Ps. En sak har jag ju faktiskt nykonsumerat - ett par solglasögon på grund av att de andra paren var repiga eller borta. Såklart hittade jag de försvunna bågarna bara några dagar efter och nu funderar jag på att lämna tillbaka de nya. Bara för att stilla klimatångesten. Vad tycker ni?