En god cirkel

På 50 veckor ska jag bota min klimatångest genom att leva efter mottot: Reduce, reuse, recycle.
  • Ett 2018 utan nyköp och 7 bra grejer det gav mig

    Elin 3 jan 2019

    Det började med en bok om prylbantning som jag fick i julklapp. I flera år har min klimatångest byggts upp och likaså det dåliga samvetet över hur varje vrå är fylld med saker som aldrig används. Jag har levt hyfsat klimatsmart tidigare - källsorterat, åkt kollektivt, köpt ekologiskt ibland och saknar bil. Men nu var det dags att växla upp.

    Jag tog alltså beslutet att testa ett år utan att köpa nyproducerade prylar och kläder och i stället laga det som gick sönder, dela, låna eller köpa second hand. Så – hur har det gått? Oförskämt bra faktiskt. Tyvärr har jag inte kunnat avstå helt från nyköp, det blev en brudtärneklänning (som ska säljas) och några gemensamma inköp till vår nya lägenhet. Det skyller jag på min sambos eviga längtan om en bokhyllevägg. Förutom det så har jag både köpt mindre och delat med mig av mer. 

    Sju positiva effekter som det köpfria året har gett mig:

    Den nya vinterjacken behöver inte vara ny. Numera tänker jag second hand i första hand.

    Den nya vinterjacken behöver inte vara ny. Numera tänker jag second hand i första hand.

    1. Minskat köpsug 

    Jag har absolut botat vill-ha suget och insett att jag inte behöver allt jag vill ha. Framförallt har jag blivit bättre på att använda det jag redan har. Tidigare har jag varit dålig på att laga och ta hand om mina saker. Kanske var det också en ursäkt att få byta ut plagget eller prylen mot något nytt. Nu tänker jag annorlunda.

    2. KBT:at min klimatångest genom att göra något

    Visst är det lätt att få klimatångest efter rapporteringar om 2-gradersmålet och den varma sommaren? Vad spelar det för roll att jag gör rätt, när alla andra struntar i det? En känsla av hopplöshet – javisst. Men att oroa sig kommer inte sänka utsläppskurvan. Jag har märkt att det bästa botemedlet mot min egen klimatoro är att göra något konkret. Titta bara på Greta Thunberg och vad hon har lyckats åstadkomma hittills! Allt fler börjar ställa krav på att företag, politiker och arbetsgivare ska ta sitt ansvar för klimatet. Det händer saker om vi är fler som bryr oss och gör något.

    3. Bättre tålamod

    Ett stort hot mot klimatet är vår tidsbrist kombinerat med lathet. Flyget är snabbare än tåget och bilen är bekvämare än cykeln en regnig dag. Jag har fått öva upp mitt tålamod och skaffat nya vanor som innebär lite mer väntan och krångel än tidigare, men som blivit just till en vana.  Ett exempel är att jag har återupptäckt  biblioteket, efter att ha köpt nya hypade böcker i flera år. Det är smärtsamt att reservera en bok och ha plats 400 på kölistan, men så otroligt nyttigt att behöva vänta på något.

    Har återupptäckt biblioteket i år.

    Har återupptäckt biblioteket i år.

    4. Snöbollseffekten i vardagen

    Jag valde att inte köra all in och bli 100 procent hållbar på en gång. Men jag känner att köpstoppet också har lett till flera andra förändringar. Jag har tillexempel flugit mindre i år än tidigare år - även om jag inte avstått helt. Jag har också ätit mer vegetariskt och köpt mindre engångsartiklar än tidigare. Plastpåsarna har också minskat drastiskt hemma. Om man tar en sak i taget så blir det enklare att ändra på en till grej, och en till efter det. 

    5. Fått Ernst-feeling

    Jag har tidigare varit för lat för återbruk, även fast jag tycker om att pyssla och få vara kreativ. Det är främst det tråkiga förarbetets fel. Men i år har jag bland annat målat om två bokhyllor hemma som jag blev väldigt nöjd med. Det är något visst med att ha något hemma som man har gjort helt själv. Nu förstår jag hur Ernst känner sig!

    6. Insett hur kul det är att dela med sig

    När vi flyttade i somras så rensade vi skoningslöst hemma och sålde en del prylar. Det var väldigt kul att träffa nya människor som berättade hur de skulle använda våra gamla saker på ett nytt sätt. Helt plötsligt fylls prylarna med en historia.

    7. Minskade utsläpp

    Jag har använt mig av tjänsten Svalna för att mäta mina utsläpp och ska man tro den statistiken, som man får ta med en nypa salt, så har jag minskat mina utsläpp med närmare 1 ton från konsumtion och shopping. Det känns ju helt otroligt – och ett bevis på att det har gjort lite skillnad.

    Börja smått och skala upp

    Mitt råd om du vill testa ett köpfritt år är att börja i mindre skala. Kanske ta en månad i taget eller tillåta ett kryphål. Mitt fusk var att jag fick handla second hand ibland. Min filosofi är att beteendeförändringar går bättre om man får småfuska, utan att det påverkar helheten för mycket. Mitt 2019 kommer fortsätta i samma klimatsmarta anda. Det kommer inte bli ett nyköpstopp - men köpen ska vara genomtänka och helst producerade på ett schyst sätt. 

    Jag vill avsluta med att tipsa om kontot @52veckor som drar igång denna vecka. Där kommer du få tips och utmaningar om hur du blir en mer klimatsmart person.

  • "Då blir det inga julklappar då"

    Elin 30 nov 2018

    I flera år har jag lite halvseriöst försökt få min familj att gå med på en julklappsfri jul. Just nu har vi inga småbarn i släkten och jag och mina syskon är alla 20-någontingåldern och kan köpa saker själva. Varje gång har jag blivit nedröstad. 

    För några veckor sen kom mamma och pappa med förslaget att vi skulle skippa klapparna helt i år, som ett test. Detta väckte en het debatt i vår familjechatt. Vi  diskuterade secret santa, att bara ge upplevelser eller varför inte en paketlek med loppisgrejer? Men mamma och pappa var stenhårda. Det är allt eller inget. Cold turkey! 

    Först jublade jag, men sen vände det och just nu är jag i läget att känna mig kluven. Det känns ju lite som ett straff, eller hur? Som barn var det ju det värsta hotet en kunde tänka sig - att inte få några julklappar. När jag var liten var julklappsönskandet en viktig ritual. I oktober/november satt jag och min lillasyster och ringade in leksaker i kataloger. Vi skrev tre önskelistor, en till farmor och farfar, en till mormor och morfar och en till mamma och pappa med våra 20 mest önskade saker rankade i vill-ha-mest-ordning (var inte bortskämd som barn, det var för att undvika dubbelköp). 

    Men hur många av mina jular och klappar minns jag egentligen? Jag vet att jag fick en trehjuling när jag fyllde två år, eftersom det finns en jättegullig bild på det. Men resterande julars prylar flyter ihop. Hur många har jag ens kvar? Julhandeln i år förväntas slå försäljningsrekord. Totalt kommer handeln under december att sälja för nära 80 miljarder kronor eller 7 817 kronor per svensk - detta trots att årets julklapp blev det återvunna plagget. 

    Det är sjuka summor och känns ju inte helt försvarbart om man tänker på den klimatpåverkan som konsumtionen har. Trots detta så kommer det kännas lite tomt utan klapparna i år. Jag älskar att ge presenter och fixa överraskningar, inte nödvändigtvis prylar, men gärna små personliga saker med omtanke. Sen undrar jag vad vi ska göra på julafton i stället för klappöppning? Hur tomt kommer det kännas efter julmatskoman och Kalle Anka?

    Helt klappfritt kommer det inte bli förresten. Jag och min sambo ska julklappar, men vi har regeln att det ska vara något vi gör tillsammans. Jag lovar att komma med en rapport efter min julklappsfria jul. 

  • Några ord om min klimatångest

    Elin 5 okt 2018

    Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. Men ärligt talat har jag varit ganska klimatdeppig och uppgiven senaste månaderna. Nästan i stil med att avbryta experimentet i förtid för att det känns så hopplöst.

    Tanken på att få koldioxidmaxa med flygresor, köttbufféer, köpa en skruttig avgasbil, shoppa loss och strunta i allt - känns stundtals väldigt lockande. Sommaren har gjort sitt, likaså höstens globala naturkatastrofer. Häromdagen kom FN:s klimatrapport som säger att vi har 10 år på oss att göra åtgärder för att vi ska klara att stanna vid 1,5 grads uppvärmning. Och om vi skulle lyckats att nå det, så är det inte utan konsekvenser.

    Det känns bara långsökt att det jag gör i mitt lilla liv, skulle ha någon stor påverkan på det stora hela. Men sen tänker jag på Greta Thunberg som skolstrejkade utanför riksdagen inför valet, hon ville påverka de som bestämmer för att de gör alldeles för lite. Och att hon inte har suttit där ensam. Hur mycket kärlek och pepp hon har fått i sociala medier. Hur folk inspireras och tar efter. Strejkar i andra städer och i andra länder. Bara en sån sak som att Greta fick en personlig inbjudan av Arnold Schwarzenegger till sitt klimatmöte i Wien! Det motiverar mig till att inte sluta bry mig, tänk att få träffa The Governator! ;) 

    En dag stannar en kollega mig i korridoren och berättar att han blivit inspirerad till att sälja vidare sina förrådsrensade prylar. En annan kollega berättar att hon köpt kläder till sina barn på Tradera. Och jag inser att jag kanske gjort lite skillnad ändå. Genom att peppa varandra kan vi hjälpas åt att tänka och agera mer hållbart. Sen måste ju så klart politiker och företagen ta sitt ansvar också.

    Så nej. Jag kommer inte avbryta experimentet än. Jag har lärt mig så mycket på detta året och har fått en helt annan inställning till att konsumera. Och kan jag påverka bara några så känns det värt det. Innan hade jag inte ens en tanke på vilka alternativ som fanns när jag ville ha något nytt. Det behöver ju faktiskt inte vara nyproducerat. Eller att man kan laga det som går sönder. Kanske låter det konstigt men jag är bara en 90-talist och ett barn av min tid, som har kommit på andra tankar.

  • Klimattjat

    Elin 3 aug 2018

    I veckan blev jag intervjuad av Corren och fick en fråga som jag inte har kunnat släppa sen dess. Reporterns lillebror stängde aldrig av kranen när han borstade tänderna och hon ville så gärna säga till - men ville inte verka jobbig och tjatig. Hur gör man? 

    Ja vad gör man egentligen? Tjat och förbud funkar generellt sämre än uppmuntran och belöning. Alla är ju fria att leva som dem vill. Jag brukar vara öppen för andras åsikter och försöker att inte döma andra (men när någon slänger glasburkar i soporna knyter jag handen i fickan och svär inombords). När jag var hemma hos några kompisar i våras, erkände de att de fick dåligt samvete av att slänga resterna från salladen i soporna istället för i matavfallet när jag såg på. Många av mina kollegor kan nog känna igen sig, men min första tanke var "Har jag blivit en sån där?! En sån där störig typ som ger andra dåligt samvete och klimatångest. En miljötönt?!". Det är inte lätt. Man vill göra något bra men inte vara töntig. Känna sig cool när man källsorterar och klimatkompenserar. 

    Grejen är att jag är likadan. Jag kan också störa mig på de där som kör på fullt ut. Ni vet den där tönten som kan checka i alla boxar: alltid åker kollektivt eller cyklar överallt, de som slutat flyga, blivit vegan, flyttat till en gård och är självförsörjande, inte köpt något onödigt på tio år, lever enligt zero waste, har ett giftfritt hem och aldrig ens skulle ta i en plastpåse. Kan hen inte bara sluta instagramma om sitt perfekta liv? Sluta ge mig dåligt samvete bara för att jag är sugen på en saftig burgare ibland eller vill hälsa på min kompis i San Fransisco utan att behöva ta båten hela vägen till Amerikat. 

    Så varför tycker man att de där klimatperfektisarna/miljtöntarna är så störiga? Är det avundsjuka? De får det verka så lätt. Är det rädslan att man måste bli exakt likadan och helt byta livsstil för att vi ska kunna vända klimatkrisen på riktigt. Eller bara jantelagen?

    Kanske behöver man inte klimattjata och moralpredika för att påverka andra. Humor kan ju vara ett bra sätt att tänker jag. Till dig som inte stänger av vattnet när du borstar tänderna vill jag säga:

    "Höhö, där står du och spolar bort vår framtid."
    "Stäng av vattnet hörru, det spolar faktiskt roll".
    "Jag kan inte sluta titta på den där kranen. Läcker som fasen".

    Okej lite "torra" skämt. Miljötönt-rollen kanske passar mig rätt bra ändå?

  • Första halvleken

    Elin 19 jun 2018

    Så här i VM-tider tänkte jag att det kunde passa med en matchanalys över min spelardebut som resurseffektiv under året där nykonsumtionen har fått rött kort. 

    Det började som ett spontant infall på ett uppstartsmöte efter julledigheten. Jag hade läst en bok om att prylbanta och insåg att jag ville utmana mig själv med just det. På mötet pitchade jag in idén om att blogga och instagramma i Tekniska verkens kanaler om ett nytt projekt. 50 veckor utan nykonsumtion av kläder och prylar. Två veckor av året hade redan passerat när idén kom till och då hade jag hunnit shoppa träningskläder, därav en 50 veckors-utmaning. 

    Vår konsumtion är en stor utsläppsbov

    Under de senaste tjugo åren har utsläppen i Sverige minskat, däremot har utsläppen av svensk konsumtion som orsakar utsläpp i andra länder ökat med nästan 50 procent under samma period. I den siffran ingår bland annat utsläpp från transporter, bensin och tillverkning.  Visste du att varje nyproducerad smartphone ger upphov till nästan 86 kilo avfall från tillverkningen? Skulle alla leva som vi svenskar skulle det behövas 4,2 jordklot. För att vända den trenden behöver vi ställa om till en cirkulär ekonomi och ge våra kläder och produkter än längre livslängd. Det är alltså min utmaning i år och kanske for life?

    Svårast hitills?

    Jag var väl ingen extrem shopaholic innan, men tillräckligt för att det skulle kännas omotiverat. Nu ett halvår senare känns det förvånansvärt enkelt att gå in i en butik utan att känna köpsuget. Det handlar "bara" om att skaffa nya vanor. Visst har det funnits gånger då jag bara vill ge upp, strunta i det och bränna halva lönen på struntsaker. Men det känns inte värt det. Dock har jag märkt att det är svårt att helt undvika nyköp, det senaste var ett dushdraperi till lägenheten. I fallen då nykonsumtion har krävts har jag satsat på kvalitet och bra material.

    Du kan faktiskt ta en sak i taget

    Jag tror att klimatångest också ger många prestationsångest. Att man måste sluta med allt på en gång och starta ett helt nytt liv. Sluta äta kött, sluta flyga, sluta konsumera, sälj bilen, bara köpa ekologiskt, minska matsvinnet, återvinna ALLT,  avstå plast...Allt för att kunna få högst betyg och rädda världen-poäng. Det behöver inte vara så. Den slitna klyschan, "alla kan göra något", stämmer. Det kommer skava lite i början och krävas lite ansträngning, men i grund och botten handlar det mesta om att ändra vanor. Att göra en liten förändring i taget. Men jag får också klimatprestationsånget, hela tiden! I midsommar ska jag flyga inrikes till exempel och det känns inte helt okej. Men tiden att ta nattåget till Umeå finns tyvärr inte. 

    Är jag miljöhjälte nu eller?

    Det kännas lite abstrakt. Jag får ju inga direkta bevis på att jag gör skillnad, jämfört med att träna till exempel. Mer än att det ger gott samvete och en bra känsla i magen. Fast det kanske räcker? Under tiden som jag instagrammat och bloggat, är det flera av mina vänner som har berättat att de tänkt till, eller helt avstått ett köp. Det känns jättekul att kunna inspirera andra. Sen använder jag tjänsten Svalna för att mäta utsläppen som är kopplat till mina köp och den trendkurvan är ganska kul att följa.

     

    Vad händer nu då?

    Jag ska såklart fortsätta som tidigare. Det jag ser fram emot mest i sommar är att ta tag i lite DIY-projekt som jag inte hunnit med. Två gamla bokhyllor ska bli vitrinskåp och stolar ska kläs om. En klädbytardag med kompisar står på agendan och lite semester i sommar-Sverige (främst för att sambons pass har gått ut och inte så mycket av klimathänsyn).

    Fortsättning följer på instagramkontot @engodcirkel