En god cirkel

På 50 veckor ska jag bota min klimatångest genom att leva efter mottot: Reduce, reuse, recycle.
  • "Då blir det inga julklappar då"

    Elin 30 nov 2018

    I flera år har jag lite halvseriöst försökt få min familj att gå med på en julklappsfri jul. Just nu har vi inga småbarn i släkten och jag och mina syskon är alla 20-någontingåldern och kan köpa saker själva. Varje gång har jag blivit nedröstad. 

    För några veckor sen kom mamma och pappa med förslaget att vi skulle skippa klapparna helt i år, som ett test. Detta väckte en het debatt i vår familjechatt. Vi  diskuterade secret santa, att bara ge upplevelser eller varför inte en paketlek med loppisgrejer? Men mamma och pappa var stenhårda. Det är allt eller inget. Cold turkey! 

    Först jublade jag, men sen vände det och just nu är jag i läget att känna mig kluven. Det känns ju lite som ett straff, eller hur? Som barn var det ju det värsta hotet en kunde tänka sig - att inte få några julklappar. När jag var liten var julklappsönskandet en viktig ritual. I oktober/november satt jag och min lillasyster och ringade in leksaker i kataloger. Vi skrev tre önskelistor, en till farmor och farfar, en till mormor och morfar och en till mamma och pappa med våra 20 mest önskade saker rankade i vill-ha-mest-ordning (var inte bortskämd som barn, det var för att undvika dubbelköp). 

    Men hur många av mina jular och klappar minns jag egentligen? Jag vet att jag fick en trehjuling när jag fyllde två år, eftersom det finns en jättegullig bild på det. Men resterande julars prylar flyter ihop. Hur många har jag ens kvar? Julhandeln i år förväntas slå försäljningsrekord. Totalt kommer handeln under december att sälja för nära 80 miljarder kronor eller 7 817 kronor per svensk - detta trots att årets julklapp blev det återvunna plagget. 

    Det är sjuka summor och känns ju inte helt försvarbart om man tänker på den klimatpåverkan som konsumtionen har. Trots detta så kommer det kännas lite tomt utan klapparna i år. Jag älskar att ge presenter och fixa överraskningar, inte nödvändigtvis prylar, men gärna små personliga saker med omtanke. Sen undrar jag vad vi ska göra på julafton i stället för klappöppning? Hur tomt kommer det kännas efter julmatskoman och Kalle Anka?

    Helt klappfritt kommer det inte bli förresten. Jag och min sambo ska julklappar, men vi har regeln att det ska vara något vi gör tillsammans. Jag lovar att komma med en rapport efter min julklappsfria jul. 

  • Några ord om min klimatångest

    Elin 5 okt 2018

    Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. Men ärligt talat har jag varit ganska klimatdeppig och uppgiven senaste månaderna. Nästan i stil med att avbryta experimentet i förtid för att det känns så hopplöst.

    Tanken på att få koldioxidmaxa med flygresor, köttbufféer, köpa en skruttig avgasbil, shoppa loss och strunta i allt - känns stundtals väldigt lockande. Sommaren har gjort sitt, likaså höstens globala naturkatastrofer. Häromdagen kom FN:s klimatrapport som säger att vi har 10 år på oss att göra åtgärder för att vi ska klara att stanna vid 1,5 grads uppvärmning. Och om vi skulle lyckats att nå det, så är det inte utan konsekvenser.

    Det känns bara långsökt att det jag gör i mitt lilla liv, skulle ha någon stor påverkan på det stora hela. Men sen tänker jag på Greta Thunberg som skolstrejkade utanför riksdagen inför valet, hon ville påverka de som bestämmer för att de gör alldeles för lite. Och att hon inte har suttit där ensam. Hur mycket kärlek och pepp hon har fått i sociala medier. Hur folk inspireras och tar efter. Strejkar i andra städer och i andra länder. Bara en sån sak som att Greta fick en personlig inbjudan av Arnold Schwarzenegger till sitt klimatmöte i Wien! Det motiverar mig till att inte sluta bry mig, tänk att få träffa The Governator! ;) 

    En dag stannar en kollega mig i korridoren och berättar att han blivit inspirerad till att sälja vidare sina förrådsrensade prylar. En annan kollega berättar att hon köpt kläder till sina barn på Tradera. Och jag inser att jag kanske gjort lite skillnad ändå. Genom att peppa varandra kan vi hjälpas åt att tänka och agera mer hållbart. Sen måste ju så klart politiker och företagen ta sitt ansvar också.

    Så nej. Jag kommer inte avbryta experimentet än. Jag har lärt mig så mycket på detta året och har fått en helt annan inställning till att konsumera. Och kan jag påverka bara några så känns det värt det. Innan hade jag inte ens en tanke på vilka alternativ som fanns när jag ville ha något nytt. Det behöver ju faktiskt inte vara nyproducerat. Eller att man kan laga det som går sönder. Kanske låter det konstigt men jag är bara en 90-talist och ett barn av min tid, som har kommit på andra tankar.

  • Klimattjat

    Elin 3 aug 2018

    I veckan blev jag intervjuad av Corren och fick en fråga som jag inte har kunnat släppa sen dess. Reporterns lillebror stängde aldrig av kranen när han borstade tänderna och hon ville så gärna säga till - men ville inte verka jobbig och tjatig. Hur gör man? 

    Ja vad gör man egentligen? Tjat och förbud funkar generellt sämre än uppmuntran och belöning. Alla är ju fria att leva som dem vill. Jag brukar vara öppen för andras åsikter och försöker att inte döma andra (men när någon slänger glasburkar i soporna knyter jag handen i fickan och svär inombords). När jag var hemma hos några kompisar i våras, erkände de att de fick dåligt samvete av att slänga resterna från salladen i soporna istället för i matavfallet när jag såg på. Många av mina kollegor kan nog känna igen sig, men min första tanke var "Har jag blivit en sån där?! En sån där störig typ som ger andra dåligt samvete och klimatångest. En miljötönt?!". Det är inte lätt. Man vill göra något bra men inte vara töntig. Känna sig cool när man källsorterar och klimatkompenserar. 

    Grejen är att jag är likadan. Jag kan också störa mig på de där som kör på fullt ut. Ni vet den där tönten som kan checka i alla boxar: alltid åker kollektivt eller cyklar överallt, de som slutat flyga, blivit vegan, flyttat till en gård och är självförsörjande, inte köpt något onödigt på tio år, lever enligt zero waste, har ett giftfritt hem och aldrig ens skulle ta i en plastpåse. Kan hen inte bara sluta instagramma om sitt perfekta liv? Sluta ge mig dåligt samvete bara för att jag är sugen på en saftig burgare ibland eller vill hälsa på min kompis i San Fransisco utan att behöva ta båten hela vägen till Amerikat. 

    Så varför tycker man att de där klimatperfektisarna/miljtöntarna är så störiga? Är det avundsjuka? De får det verka så lätt. Är det rädslan att man måste bli exakt likadan och helt byta livsstil för att vi ska kunna vända klimatkrisen på riktigt. Eller bara jantelagen?

    Kanske behöver man inte klimattjata och moralpredika för att påverka andra. Humor kan ju vara ett bra sätt att tänker jag. Till dig som inte stänger av vattnet när du borstar tänderna vill jag säga:

    "Höhö, där står du och spolar bort vår framtid."
    "Stäng av vattnet hörru, det spolar faktiskt roll".
    "Jag kan inte sluta titta på den där kranen. Läcker som fasen".

    Okej lite "torra" skämt. Miljötönt-rollen kanske passar mig rätt bra ändå?

  • Första halvleken

    Elin 19 jun 2018

    Så här i VM-tider tänkte jag att det kunde passa med en matchanalys över min spelardebut som resurseffektiv under året där nykonsumtionen har fått rött kort. 

    Det började som ett spontant infall på ett uppstartsmöte efter julledigheten. Jag hade läst en bok om att prylbanta och insåg att jag ville utmana mig själv med just det. På mötet pitchade jag in idén om att blogga och instagramma i Tekniska verkens kanaler om ett nytt projekt. 50 veckor utan nykonsumtion av kläder och prylar. Två veckor av året hade redan passerat när idén kom till och då hade jag hunnit shoppa träningskläder, därav en 50 veckors-utmaning. 

    Vår konsumtion är en stor utsläppsbov

    Under de senaste tjugo åren har utsläppen i Sverige minskat, däremot har utsläppen av svensk konsumtion som orsakar utsläpp i andra länder ökat med nästan 50 procent under samma period. I den siffran ingår bland annat utsläpp från transporter, bensin och tillverkning.  Visste du att varje nyproducerad smartphone ger upphov till nästan 86 kilo avfall från tillverkningen? Skulle alla leva som vi svenskar skulle det behövas 4,2 jordklot. För att vända den trenden behöver vi ställa om till en cirkulär ekonomi och ge våra kläder och produkter än längre livslängd. Det är alltså min utmaning i år och kanske for life?

    Svårast hitills?

    Jag var väl ingen extrem shopaholic innan, men tillräckligt för att det skulle kännas omotiverat. Nu ett halvår senare känns det förvånansvärt enkelt att gå in i en butik utan att känna köpsuget. Det handlar "bara" om att skaffa nya vanor. Visst har det funnits gånger då jag bara vill ge upp, strunta i det och bränna halva lönen på struntsaker. Men det känns inte värt det. Dock har jag märkt att det är svårt att helt undvika nyköp, det senaste var ett dushdraperi till lägenheten. I fallen då nykonsumtion har krävts har jag satsat på kvalitet och bra material.

    Du kan faktiskt ta en sak i taget

    Jag tror att klimatångest också ger många prestationsångest. Att man måste sluta med allt på en gång och starta ett helt nytt liv. Sluta äta kött, sluta flyga, sluta konsumera, sälj bilen, bara köpa ekologiskt, minska matsvinnet, återvinna ALLT,  avstå plast...Allt för att kunna få högst betyg och rädda världen-poäng. Det behöver inte vara så. Den slitna klyschan, "alla kan göra något", stämmer. Det kommer skava lite i början och krävas lite ansträngning, men i grund och botten handlar det mesta om att ändra vanor. Att göra en liten förändring i taget. Men jag får också klimatprestationsånget, hela tiden! I midsommar ska jag flyga inrikes till exempel och det känns inte helt okej. Men tiden att ta nattåget till Umeå finns tyvärr inte. 

    Är jag miljöhjälte nu eller?

    Det kännas lite abstrakt. Jag får ju inga direkta bevis på att jag gör skillnad, jämfört med att träna till exempel. Mer än att det ger gott samvete och en bra känsla i magen. Fast det kanske räcker? Under tiden som jag instagrammat och bloggat, är det flera av mina vänner som har berättat att de tänkt till, eller helt avstått ett köp. Det känns jättekul att kunna inspirera andra. Sen använder jag tjänsten Svalna för att mäta utsläppen som är kopplat till mina köp och den trendkurvan är ganska kul att följa.

     

    Vad händer nu då?

    Jag ska såklart fortsätta som tidigare. Det jag ser fram emot mest i sommar är att ta tag i lite DIY-projekt som jag inte hunnit med. Två gamla bokhyllor ska bli vitrinskåp och stolar ska kläs om. En klädbytardag med kompisar står på agendan och lite semester i sommar-Sverige (främst för att sambons pass har gått ut och inte så mycket av klimathänsyn).

    Fortsättning följer på instagramkontot @engodcirkel

  • Hooked på att prylbanta

    Elin 29 maj 2018

    När jag drog igång experimentet i början av året visste jag inte att jag skulle flytta. Men vilket lyft det har varit för prylbantandet! Kläder, böcker, möbler, elektronik är bara några exempel på saker som jag har gett ett nytt liv den senaste månaden.

    Rum efter rum har vi gått igenom för att rensa ut dubletter och onödiga saker och ju längre vi kommer desto enklare har det blivit. Normalt är jag ganska sentimental och har jättesvårt att göra mig av med minsta grattiskort. Men jag och min pojkvän har peppat varandra och har blivit helt hooked på att prylbanta. Jag är inne i ett sånt flow att jag bara vill rensa mer, sälja mer och skänka ännu mer. Om jag inte hejdar mig själv kommer vi knappt ha något kvar. Eller så kanske vi bara kommer ha det viktigaste kvar?

    Det känns som att vi har gjorts oss av med halva hushållet - och bara det är en tankeställare. Tänk hur mycket saker som två personer utan barn (med katt) kan rymma på 60 kvadratmeter. Saker som vi nu helt osentimentalt rensar ut för att vi helt enkelt inte behöver det. Helt sjukt! 

    En sak som är extra kul det cirkulära livet är att sälja saker, att få träffa nya människor och höra deras historier om hur de ska använda mina gamla grejer. Förra veckan sålde jag en micro som köparna skulle använda i sin husvagn och igår sålde vi sambons gamla soffa som den nya ägaren skulle använda i sommarstugan. Då känns det verkligen bra i magen!

    Så här har jag cirkulerat  senaste månaden:

    Genom försäljning

    • På backluckeloppis (kläder och prylar)
    • På Facebook Marketplace (möbler och micro)
    • Skickat en klädpåse till företaget Sellpy som säljer åt mig
    • Antikvariatet i Norrköping (min sambo sålde rariteter)

    Genom att skänka

    • Till second hand (kläder, böcker, möbler och elektronik) 
    • Alla mina gamla glasögon till en optiker som skickar till utvecklingsländer.

    Genom återvinning

    • Elektronik (skrivare, mobiler, sladdar, en gammal kamera som bara förvarats hemma trots att det var flera år sen de gick sönder.)
    • Gamla tidningar och "kan vara bra att spara"-papper 

    Genom att slänga (energiåtervinning) 

    Det är faktiskt bara några få saker som har åkt i soptunnan. Några gamla och slitna skor som inte gick att rädda och gamla kuvert.