Sverige behöver en värmestrategi
Vintern i år har hittills varit ganska varm, åtminstone i södra Sverige. Vi har därför inte haft några uppvärmningsrelaterade efterfrågetoppar i elsystemet. Det är emellertid ingen garanti för att effektreserven fortsatt kommer att stå oanvänd framåt februari då vi historiskt då och då brukar drabbas av rejäla köldknäppar. Effektutmaningen är ständigt aktuell såväl lokalt som nationellt och i Sverige är den intimt förknippad med vårt uppvärmningsbehov. Med temperaturskillnader på kanske upp emot 20 grader mellan enstaka dagar är flexibel och planerbar uppvärmning en absolut nödvändighet om vi ska kunna vidmakthålla den komfort vi är vana vid.
Debatten inom svensk energipolitik handlar vanligtvis om hur el ska produceras och industrins behov av billig och leveranssäker el. Hur vi använder energi för uppvärmning är sällan något som diskuteras. Kanske har en tradition av individuell bioenergianvändning på landsbygden och lokala fjärrvärmenät i våra tätorter har bidragit till en avsaknad av politiskt intresse på nationell nivå? En effektiv värmeanvändning är emellertid svaret på en rad energipolitiska utmaningar, exempelvis hur vi ska klara av fler nyanslutningar till elnätet i våra storstadsregioner, hur stor den svenska elexporten kan vara och hur vi ska kunna integrera mer klimateffektiv, men oplanerbar väderberoende kraftproduktion i elsystemet.
Ett populärt sätt att politiskt hantera olika slags nationella utmaningar de senaste åren har varit att ta fram strategier. Dessa har i sin tur fungerat som ramverk olika satsningar, styrmedel och regelverk. Ett exempel är den nationella bredbandsstrategin som bidragit till en snabb utbyggnad av bredband på landsbygden. Ett annat är regeringens nya digitaliseringsstrategi. Skulle vi inte kunna ta fram en nationell värmestrategi? Förutom att bidra till att hålla oss varma över tiden skulle den kunna resultera i en rad positiva effekter i en rad samhällsområden, exempelvis energi-, bostads-och industrisektorn. Inte minst har uppvärmning en tydlig koppling till våra ambitioner inom cirkulär ekonomi och ambitionen att bli världens första fossilfria välfärdsstat.
Ett syfte med en värmestrategi skulle givetvis vara att minska belastningen på elsystemet kalla vinterdagar. En given lösning är att främja fjärrvärmemanvändning när sådan finns tillgänglig, exempelvis genom att stödja konvertering från elbaserade uppvärmningslösningar. Användningen av spillvärme skulle kunna ökas och vi skulle behöva byggregler som tydligt premierar hus med lågt eleffektbehov. Energieffektivisering är en naturlig del av en värmestrategi och här skulle man exempelvis kunna ser över incitamenten för fastighetsägare att spara energi för uppvärmning.
På landsbygden är förutsättningarna något annorlunda. Här kommer elvärme att spela en viktig roll även i framtiden. Det viktiga här är att elvärmen används effektivt och smart, vilket bland annat kan göras med moderna högpresenterade värmepumpar som dessutom kan styras utifrån läget på elmarknaden. En fördel med värmeenergi är dess förmåga att ackumuleras i byggnader. Med smart teknik finns goda möjligheter att ”ladda” sitt hus med elvärme när det belastar elsystemet allra minst. En annan aspekt som en svensk värmestrategi skulle kunna döma av är vår syn på bioenergi. I Sverige är restströmmar från skogsbruket i form av flis, grenar och toppar ett viktigt bränsle för uppvärmning. Det gäller såväl storskaligt i våra kraftvärmeverk i tätorter, som småskaligt i form av pelletspannor i villor på landsbygden. Med en skrämmande regelbundenhet ifrågasätts emellertid den nordiska synen på bioenergi inom EU, vilket ofta bottnar i okunskap om modernt skogsbruk. Vi skulle en gång för alla behöva slå fast vår syn på bioenergi. Det finns en rad andra exempel på uppvärmningsrelaterade frågor som skulle må bra av politiska inriktningsbeslut på hög nivå.
Så, vilket politiskt parti blir först med att föreslå en värmestrategi?
Skriv en kommentar