Här renas Linköpings avloppsvatten

Nykvarnsverket, tar emot avloppsvatten från Linköpings invånare och industrier.Nykvarnsverket byggdes 1952 då behovet av ett reningsverk var stort ju mer staden växte. Verket har byggts till i flera omgångar och klarar idag de högst ställda kraven på det vatten som släpps tillbaka till naturen igen. 

Rening av läkemedelsrester

Den största mängden läkemedelsrester når avloppsreningsverken via normal användning av mediciner när de utsöndras från kroppen via kiss och bajs, inte genom att oanvända läkemedel slängs i toaletten.

Substanserna är ofta svårnedbrytbara för att kunna stå emot den sura miljön i magsäcken, och därför är det också svårt att bryta ned dem i de befintliga processtegen på reningsverket. Men med ozonreningen kan majoriteten av substanserna som kommer från kroppen att renas ur avloppsvattnet på ett mycket effektivare sätt. Läs mer.

Reningsprocessen

Avloppsvattnet renas med mekaniska, kemiska och biologiska metoder. Att rena avloppsvattnet tar cirka 12 timmar. Varje dygn renas cirka 42 000 kubikmeter avloppsvatten. Det är lika mycket som 100 st fyllda 25 metersbassänger.

Mekanisk rening

När avloppsvattnet kommer in till reningsverket passerar det genom ett galler där större föremål och skräp fångas upp. Vanligt skräp som kommer till reningsverken, men som inte hör hemma i avloppsvattnet, är bomullspinnar, tamponger, våtservetter, plast, hushållspapper med mera. Det är enkelt att göra rätt - kom ihåg att det enda som ska spolas ner i toaletten är kiss, bajs och toalettpapper.

Efter rensgallret rinner vattnet vidare genom ett sandfång där sand, kaffesump och andra tyngre partiklar sjunker till botten. Sanden och partiklarna tvättas och återanvänds.

Kemisk rening

Avloppsvattnet innehåller stora mängder fosfor, vilken göder sjöar och vattendrag om den inte renas bort från avloppsvattnet.

Genom att tillsätta järnsulfat fälls fosforn ut och bildar flockar.

I försedimenteringsbassänger sjunker sedan flockarna till botten och bildar slam.

Slammet går till rötgaskamrarna och blir biogas.

 

Biologisk rening

I den biologiska reningen renas organiskt material och kväve bort med hjälp av mikroorganismer. Organiskt material minskar annars syrehalten i vattendrag och kväve bidrar till övergödning.

Mikroorganismerna bryter ner det organiska materialet och omvandlar kvävet till kvävgas. Kvävgasen ventileras ut och återförs till atmosfären som redan innehåller 79 % kvävgas.

I eftersedimenteringsbassänger sjunker slammet till botten. Stora delar av slammet pumpas tillbaka till de biologiska bassängerna. Det resterande slammet, överskottsslammet, går till rötgaskamrarna för att bli biogas.

Det färdigrenade vattnet släpps sedan ut i Stångån.

 

Slambehandling

Slammet från avloppsreningen går till rötkammare. Där bryts slammet ned med hjälp av bakterier och biogas (också kallad rötgas) bildas. Efter rening av biogasen kan den användas som fordonsbränsle. Läs mer om biogasproduktion här

Rötslammet som blir kvar efter rötning innehåller kväve och fosfor och används som biogödsel.

Hjälpte denna information dig? Nej
Korta fakta

Korta fakta

Nykvarns reningsverk
Sandfång: 200 m³
Inloppspumpar: 2 x 5 000 m³/h
Förluftning: 4 x 320 m³
Försedimentering: 2 x 3 100 m³
Luftningsbassänger: 6 x 515 m³, 4 x 500 m³, 6 x 670 m³ Mellansedimentering: 6 x 520 m³, 4 x 770 m³, 6 x 800 m³ Flockningsbassänger: 10 x 125 m³
Slutsedimentering: 10 x 725 m³
Rötkammare: 1 x 3 000 m³, 2 x 1 700 m³
Slamlager: 1 000 m³
SHARON: 1 200 m³
RSB: 700 m³
Flöde: cirka 1 800 m³/h, cirka 42 000 m³/d
Genomrinningstid: cirka 12-13 timmar
Gasproduktion: cirka 200-350 m³/h