Tekniska verken tycker

I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
  • Hur löser vi sopsorteringens gordiska knut?

    Charlotta Sund 1 jul 2019

    Tekniska verken är ett energibolag med ena foten i avfallsbranschen. Det gör oss unika i förhållande till många andra aktörer på marknaden. Vi är idag aktiva inom alla delar av avfallshierarkin, från avfallsförebyggande verksamhet till deponi. Navet i verksamheten är naturligtvis energiåtervinningen i våra kraftvärmeverk, men vi satsar också på andra för oss nya områden. Ett exempel på detta är vår senaste satsning på återbrukshallar som kommer att bidra till att prylar som slängts kan få göra nytta ytterligare en tid innan vi behöver göra el och fjärrvärme av dem.

    De senaste åren har avfallsfrågorna lyfts allt högre upp på den politiska dagordningen. Plast i haven, förpackningars klimatpåverkan och matsvinn är bara några exempel. Ett område som berör alla dessa utmaningar är avfallssortering. Därför arrangerar vi ett särskilt seminarium i Almedalen på detta tema!

    En anledning till att vi särskilt vill lyfta sorteringsfrågan är att vi i samband med våra återkommande plockanalyser av avfall konstaterat att en hel del av det restavfall från hushållen som går till energiåtervinning i själva verket är producentansvarsavfall som borde hanterats av återvinningsindustrin innan den så småningom kommer till våra kraftvärmeverk. Det är naturligtvis beklagligt och ett problem för oss vars vision är att bygga världens mest resurseffektiva region. Bland annat försämrar den höga andelen plastförpackningar avsevärt kraftvärmens klimatprestanda. 

    Tekniska verken arbetar sedan länge aktivt med att minska det fossila innehållet i det avfall som energiåtervinns. På sikt är vår ambition att bara energiåtervinna förnybart och återvunnet avfall. Vi vill alltså helt eliminera det fossila innehållet i restavfallet. Det är en stor utmaning, bland annat då vi som energi-och avfallsföretag saknar rådighet över avfallet högre upp i avfallshierarkin.

    Med en så stor del förpackningar i restavfallet är det inte orimligt att överväga någon slags eftersortering. Jag är dock övertygad om att vi inte kan släppa principen om källsortering hos hushållen. Vi får trots allt in stora mängder sorterat avfall till återvinningsindustrin. Det är också principiellt viktigt att konsumenten har möjlighet att minska sin klimat- och miljöpåverkan genom sortering. Det finns också ny teknik som kan bidra. I stadsdelen Vallastaden i Linköping har vi exempelvis genomfört ett projekt med individuella smarttaggs för lägenhetsinnehavare som skulle kunna ge ekonomiska incitament för ökad sortering.

    Rent praktiskt skulle en anläggning för eftersortering mycket väl kunna vara placerad på våra anläggningar, precis som vi idag har ett nära samarbete med såväl Pantamera som FTI. Vem ska då vara ansvarig för verksamheten? Jag tror det är viktigt att på något sätt engagera de aktörer som har rådighet över tillförseln av avfall och som verkligen gynnas av minskade avfallsmängder enligt producentansvarsprincipen. Framförallt måste vi dock skapa en ökad efterfrågan på återvunnet material. Idag är det lönsamt att återvinna vissa fraktioner, exempelvis metall, men när det gäller användning av återvunnen plast är intresset tyvärr svagt trots många intressanta pilotprojekt. I den bästa av världar skulle marknadens aktörer kämpa med näbbar och klor för möjligheten att få tillgång till avfall för återvinning, men där är vi tyvärr inte idag. Kring detta och många andra aspekter på avfallssortering hoppas vi kunna ha en givande diskussion i Almedalen! Mycket välkomna!

    Charlotta Sund
    Vd och koncernchef, Tekniska verken i Linköping AB

  • Energispektrum: Hur kan vi öka investeringarna i elnäten?

    Idag arrangerar energibranschen sin årliga energipolitiska debatt ”Energispektrum” i Almedalen. En frågeställning som kommer att lyftas är hur vi kan öka investeringarna i elnäten. Bakgrunden är naturligtvis den senaste tidens uppmärksammade kapacitetsbrist i elnäten som nu tydligt visar sig i storstadsområdena där planerade företagsetableringar riskerar att utebli på grund av att det är för trångt i näten.

    Orsaken till problematiken står framför allt att finna i samhällets snabbt ökade behov av elenergi. Från 80-talet och fram tills för några år sedan var den totala elanvändningen i Sverige i princip konstant. De senaste åren har vi emellertid haft en snabb samhällsutveckling mot ett ökat eleffektbehov. Det handlar exempelvis om laddstationer till elfordon, etablering av datacenter och andra typer av elintensiva företag. Vi har samtidigt haft en kraftig befolkningsökning med tillhörande byggboom vilket ytterligare belastar elnäten. Det är viktigt att poängtera att detta inte enbart är någon storstadsproblematik. Det råder redan idag kapacitetsbrist i flera mindre elnät då begränsningar i stam- och regionnät får spridningseffekter, exempelvis i Mälardalen.

    Utvecklingen har gått fort och av olika skäl har elnätsutbyggnaden inte kunnat hänga med. Det finns flera orsaker till detta. Under ganska lång tid kunde vi leva på ett historiskt arv med överkapacitet i vårt energisystem. Sedan några år tillbaka har vi emellertid en elnätsreglering som tydligt främjar effektivitet. Den straffar också företag som bygger anläggningar och ledningar med överkapacitet. Det är en nödvändig princip för att säkerställa samhällsekonomisk effektivitet, men det är också en anledning till att bristsituationer uppstår när kapacitetsbehoven snabbt ökar i expansiva områden. Elnätet behöver inte bara kunna hantera större och fler nyanslutningar. Det finns också ett behov av att förstärka befintliga nät för att klara ett förändrat kapacitetsbehov hos befintliga kunder som exempelvis kan bero på ökad lokal elproduktion.

    Ett annat skäl till dagens situation är de långa tillståndsprocesserna för att bygga nya ledningar. Tyvärr har flera stora nätutvecklingsprojekt försenats de senaste åren på grund av omständliga koncessionsprocesser. I vissa fall kan det handla om ledtider på över 10 år från projektstart till färdig ledning. Det är alldeles för långsamt för att möta dagens snabba samhällsutveckling.

    Hur kan vi då lösa dessa utmaningar? En viktig åtgärd är att tydligare integrera elnätsplanering i den övergripande samhällsplaneringen. Idag tar många aktörer tillgång till el för given vid nyetableringar och arbetar med betydligt kortare planeringshorisont än elnätsföretagen. Här behöver vi få in elnätsperspektivet betydligt tidigare än idag i exempelvis plan- och byggprocesser. Det skulle underlätta den långsiktiga elnätsplaneringen och göra det möjligt att ligga på förhand när det gäller exempelvis uppkommande förändringar av lokala kapacitetsbehov.

    Vi måste också få till betydligt effektivare tillståndsprocesser. Det handlar främst om de stora linjeprojekten, men dessa påverkar indirekt våra många lokalnät. Processerna kan bli mindre formella och mer ansvar kan läggas på elnätsföretagen i samråd med berörda markägare. Den nyligen framlagda elnäts­koncessions­utredningen presenterar här flera intressanta förslag.

    Vi behöver också justera intäktsregleringen för elnätföretag så att framsynt proaktiva investeringar främjas, snarare än enbart satsningar för att lösa dagens kapacitetsbehov. Generellt behöver satsningar på olika slags kapacitetsfrämjande teknik gynnas tydligare i regleringen, exempelvis energilagring. Dagens regleringsmodell straffar tyvärr satsningar på exempelvis pilotprojekt och FoU. 

    Sist, men inte minst finns det faktiskt en rad åtgärder som kan minska behov av elnätsförstärkningar. Smarta elnät har länge varit ett ”buzzword” i energi­branschen med tekniker som energilagring, efterfrågeflexibilitet och smart styrning. Tyvärr har vi inte sett så mycket av detta i praktiken i de svenska elnäten.

    En förklaring till detta är att alla komponenter av elpriset (elhandel, elnät, skatter och avgifter) huvudsakligen baseras på uttagen kilowattimme. Detta gynnar inte alls sparsamhet på effekt och därmed elnätskapacitet. Nu går många elnätsföretag, bland annat Tekniska verken, mot allt mer effektbaserade avgiftsstrukturer, men elnätskostnaden utgör endast en mindre del av kundens totala elkostnad. För att få till en effektiv prissignal borde flera komponenter av elpriset främja ett effektivt kapacitetsutnyttjande. Det skulle också främja utvecklingen av ny smart kapacitetsbevarande teknik som idag tyvärr ofta är olönsam.

    Med de reformer som beskrivs ovan skulle vi efterhand ha goda möjligheter att möta samhällets kapacitetsbehov. Frågan är hur lång tid vi har på oss innan problemen får allt för omfattande samhällskonsekvenser. Vilket tålamod har till exempel stora globala företag med etableringsplaner i Sverige? Om elnäten inte ges förutsättningar att bidra till svensk samhällsutveckling riskerar vi vår ställning som en av världens mest utvecklade välfärds- och industrinationer. Det har ibland talats om behovet av en ”effektkommission” syftande till att skapa politiska enighet kring framtidens svenska effektbehov inklusive elnätskapacitet. I ljuset av den senaste tidens larmrapporter på detta tema känns det nu som hög tid för en sådan.

    Lovisa Fricot Norén
    Vd Tekniska verken Linköping Nät AB

  • Digitalisering skapar hållbarhet, men hur skapar vi hållbar digitalisering?

    Klas Gustafsson 1 jul 2019

    Jag är övertygad om att digitalisering har stor potential att minska våra utsläpp av växthusgaser. Genom digitalisering kan vi exempelvis minska vårt resande genom att ersätta det med uppkopplade konferenslösningar. Vi kan spara in papper vid dokumentation, brevutskick och fakturor. Vi kan också öka effektiviteten i samhället i en mer klimatvänlig riktning. I vår verksamhet kan det handla om så enkla saker som att erbjuda våra kunder en app som påminner dem om att sätta ut sitt avfallskärl för tömning eller som varnar när avfallsmängderna ligger betydligt högre än normalt. Digitaliseringen blir en möjliggörare för ökad resurseffektivitet i alla samhällssektorer, exempelvis energibranschen.

    Det är emellertid minst lika viktigt att själva IT-lösningarna i sig är hållbara. När det gäller själva hårdvaran måste vi sträva efter hög resurseffektivitet från ax till limpa. Från mineralutvinning via användning till avfallshantering. Jag tror att IT-branschen kan bli betydligt bättre på att använda återvunnet material i sina produkter. Jag är också övertygad om att det är något som kunderna kommer efterfråga allt mer och då inte minst för att höja sin egen miljö-och klimatprestanda. Vi måste börja designa produkter som från början lämpar sig för materialåtervinning och på ett sätt så att avfallet blir en värdefull resurs och råvara som kan gå tillbaka till IT-branschen och helt också cirkulera flera varv på detta sätt. Återvunnet material måste vara förstahandsalternativet och jungfruliga råvaror undantaget. Förnybart och återvunnet är idealet.

    Jag tror också att vi allt mer går emot att inte lägre äga vår egen IT-hårdvara. IT blir allt mer en tjänst där vi köper funktioner snarare än att äga våra egna datorer och servrar. Det ökar resurseffektiviteten i branschen då vi istället kan lagra data i ”molnet” och nyttja ett fåtal större effektiva anläggningar istället för ett stort antal mindre effektiva små.

    Vi måste emellertid ställa oss frågan om hur hållbart och resurseffektivt molnet är? Internet kräver redan idag några procent av vår planers elanvändning och ökar ständigt. Därför är det oerhört viktigt att molnet i sig är hållbart och där är utsläppsfri energi en nyckelfaktor. Ett bra exempel på önskvärd resurseffektivitet är nyttjandet av spillvärme från datahallar som används i den egna verksamheten, men också i andra närliggande verksamheter. Spillvärmeexemplet för oss in på en annan viktig hållbarhetsaspekt med digitalisering. Genom digitalisering kan vi nämligen få kontroll på våra över-och underskott av energi. Sedan kan vi med smarta affärsmodeller låta olika aktörer mötas i en effektiv delningsekonomi med ökad resurseffektivitet som följd.

    De många resurs-och hållbarhetsaspekterna på IT-sektorn och digitalisering skulle må bra av en sammanhållande strategi. Vad ska branschen göra och hur kan politiken understödja. Här tror jag Fossilfritt Sveriges arbete med framtagande av färdplaner för olika samhällssektorer kan vara en bra förebild. Jag ser fram emot att diskutera dessa frågor på Ateas seminarium i Almedalen idag!

    Klas Gustafsson
    vice vd Tekniska verken

  • Diskbänksrealism – hur skapar vi cirkulär ekonomi i praktiken?

    Klas Gustafsson 1 jul 2019

    Inom Tekniska verken har vi arbetat med cirkulär ekonomi innan vi ens kände till att begreppet fanns. Med ena foten i avfallsbranschen och den andra i energisektorn har resurseffektivitet varit en naturlig del i vår verksamhet sedan vi på 1980-talet bytte från fossila bränslen till återvunna i vår kraftvärmeproduktion. På senare år har vi tagit oss allt högre upp i avfallstrappan. Vår senaste satsning på flytande biogas av insamlat matavfall är ett exempel på hur cirkulära affärsmodeller ständigt kan utvecklas.

    Vi har alla ett ansvar för att göra vårt samhälle mer cirkulärt. Här ser vi stora utmaningar då det avfall som våra kunder skickar till oss många gånger kunde varar betydligt bättre sorterat. Våra egna plockanalyser visar exempelvis att upp emot 40 % av hushållsavfallet, det vill säga det som ska bli över efter att förpackningar, tidningspapper, batterier med mera sorterats ut, fortfarande utgörs av just sådant material. De kommande avfallsreformerna om mer fastighetsnära insamling och obligatorisk insamling av matavfall kommer att förbättra situationen. Inte minst kommer det att bli enklare för lägenhetsinnehavare att göra större miljö- och klimatnytta genom sortering. Frågan är dock om det är tillräckligt bra för Sveriges ambitiösa klimat- och miljömål?

    En lösning är fler lokala samarbeten.  Vi har länge samarbetat med Förpacknings-och tidningsinsamlingen (FTI) vars insamlingssystem finns på våra återvinningscentraler liksom Returpacks pantmaskiner. I flera matvarubutiker i Linköping har vi sedan några år tillbaka särskilda insamlingssystem för småelektronik, lampor och batterier. Allt detta är bra, men jag tror vi behöver mer övergripande styrmedel som skickar signaler högre upp i avfallshierarkin till de som faktiskt sätter produkter på marknaden.

    En tanke som vi på Tekniska verken knådat under en längre tid såväl internt som externt är att skapa ett slags "Bonus-malus system" för avfall. Tänk dig att en avgift betalas för allt avfall när det uppstår. Använd sedan avgiften som bonus till den som kan ta hand om avfallet på bästa sätt. Genom att belöna återvinning och bestraffa tillförsel av avfall skapas tydliga ekonomiska incitament till förändring högt upp i avfallshierarkin. Genom ett sådant förfarande kan vi förvänta oss avfallsförebyggande åtgärder redan i produktions- och konsumtionsledet, vilket också är där som insatserna verkligen gör skillnad.

    Genom att också inkludera material insamlat genom producentansvaret skapas även en styrning som inte bara fokuserar på insamlingen utan även ger ytterligare drivkraft mot faktiskt ökad återvinningsprestanda. På samma sätt gynnas biologisk återvinning genom att den premieras med en bonus till skillnad mot om det biologiska avfallet (matavfall, slaktavfall etc.) energiåtervinns genom förbränning. Fokus sätts i därmed på den cirkulära prestanda som uppnås på riktigt istället att som tidigare utgå från organisation och administrativa gränser.

    Hanteringen av transaktionerna i ett ”Bonus-Malus-system” kräver en djupgående analys och för att kunna ge så bra signaler som möjligt till producenter och/eller avfallslämnare. Det är också troligt att detta kan komma att skilja sig åt beroende på vilken typ av avfall som hanteras.

    Med Bonus-malus-systemet för nya fordon som förebild tror jag det finns stor potential för motsvarande system inom avfallssektorn. Det vill jag gärna diskutera med dig i Almedalen! 

  • Vilka är energibranschens viktigaste frågor?

    Charlotta Sund 30 jun 2019

    Varje år brukar Energimarknaden och Accenture arrangera ett seminarium i Almedalen om energibranschens viktigaste frågor. Förra året satt jag i publiken och nu har jag förmånen att vara med på scen och delge mina tankar kring detta ämne. I en så dynamisk bransch som energibranschen finns alltid väldigt många viktiga frågor på agendan och det är svårt att välja ut några som särskilt prioriterade. I detta blogginlägg tänker ändå göra ett försök att lyfta några områden som ligger mig varmt och hjärtat.

    En av dessa frågor är digitalisering. Jämfört med mina tidigare erfarenheter från telekombranschen känner jag att energisektorn ligger lite efter, men också att vi är på väg att komma ikapp med stormsteg. Vi står inför stora regulatoriska förändringar som kommer kräva ökad digitalisering, exempelvis övergången till en elhandlarcentrisk marknadsmodell som kommer innebära att ökade datamängder måste kunna hanteras av såväl elnätsföretag som elhandlare. Här spelar de nya elmätarna en nyckelroll. Det handlar om en investering på flera miljarder bara i Sverige. Jag är övertygad om att de smarta mätarna kommer innebära nya spännande affärsmodeller och tjänster, exempelvis andra prissättningsmodeller som gynnar en effektivare energianvändning. I vår interna verksamhet har vi kommit ganska långt med digitaliseringen, exempelvis med användande av IT i fält för servicearbeten, prognosverksamhet för produktion och felavhjälpning. Nästa steg är att ta digitaliseringen ut till kunden på marknaden. Där har utvecklingen bara börjat och här tror jag vi har mycket att lära från andra sektorer, exempelvis telekom.

    I ljuset av det försämrade säkerhetsläget i vår omvärld tycker jag det är viktigt att säkerhetsfrågan ligger högt på dagordningen. Det handlar bland annat om IT-säkerheten för våra samhällsviktiga anläggningar och infrastruktur där cyberattacken mot elnätet i Ukraina 2015 är ett varnande exempel på hur illa det kan gå. På detta område händer det mycket i branschen, även om det sällan talas högt om det utåt. Min uppfattning är att energibranschen generellt sett är väl rustad för olika typer av kriser. När det gäller storstörningar har vi dragit viktiga lärdomar från stormarna Gudrun och Per i början av 2000-talet och har fungerande samarbeten över företagsgränserna.Det vi kan bli bättre på är att hantera hot där en antagonist vill oss illa. Här tror jag är viktigt att öka medvetenheten i branschen. Vi har en tendens att vara naiva kring exempelvis utländska studiebesök och andra kontakter. Här finns mycket att lära från den internationella företagsvärlden som har lång erfarenhet av dessa frågor från verksamhet i länder med stora säkerhetsutmaningar.

    Sist, men inte på något sätt mindre viktigt skulle jag vilja lyfta kundens roll på den framtida elmarknaden. Vi ser många tendenser som pekar mot att våra kunder kommer bli en allt mer aktiv del av marknaden. De börjar producera sin egen solel, ladda elbilar och lagra energi. Än så länge sker det i liten skala, men utvecklingen går snabbt. Här är utmaningen att integrera kundernas elproduktion på ett smart sätt i våra affärsmodeller så vi inte går mot en ”off-grid-utveckling”.

    När det gäller företagssidan ser vi ett ökat fokus på kapacitetsfrågan och där tror jag våra storkunder kommer att engagera sig betydligt mer i framtiden, exempelvis genom smarta affärsmodeller för smartare kapacitetsutnyttjande. Här genomför Tekniska verken flera intressanta projekt, exempelvis ett vi kallar Hot remote som handlar om att få bättre koll på våra kunders lokala beteende kring värmeanvändning. Digitaliseringen ligger som ett viktigt fundament för hela denna utveckling. Inte minst kommer vi behöva ta hand om större datamängder från våra kunder. Vi ser en allt hårdare konkurrens om slutkunderna på elmarknaden och här är digitalisering ett måste för att lyckas. Vårt elhandelsbolag Bixia satsar också på samverkan med andra aktörer med stora kundbaser och i vår har vi slutit samarbetsavtal med bland annat Heimstaden och Örebrobostäder.

    Jag ser fram emot att diskutera energibranschens viktigaste frågor på Energimarknadens och Accentures seminarium i Almedalen. Vi ses där!

    Charlotta Sund

    Vd och koncernchef, Tekniska verken i Linköping AB