Tekniska verken tycker

I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
  • Vattenkraftens miljöfond - Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!

    Klas Gustafsson 5 jul 2018

    Idag arrangerar Vattenkraftens miljöfond AB ett seminarium i Almedalen om den svenska vattenkraftens miljöutmaningar. Fonden, som ägs av 8 vattenkraftsföretag är resultatet av många års politiska diskussioner om den svenska vattenkraftens miljöanpassning och ett unikt exempel på samarbete mellan politik, myndigheter och företag.

    Bakgrunden till fonden står att finna i den vattenkraftstrategi som presenterades sommaren 2015 av Energimyndigheten och Havs- och Vattenmyndigheten. Där föreslogs att den svenska miljöanpassningen av vattenkraften skulle ske med väl avvägd hänsyn till förlusten av fossilfri elproduktion. För lokala miljöåtgärder skulle ett bortfall motsvarande en årsproduktion på 1,5 TWh tillåtas. Grunden för detta är en nationella avvägningsplan som säkerställer en helhetssyn på åtgärder i förhållande till förlusten av förnybar vattenkraftsel. Förslaget, som senare utvecklades till konkreta lagförslag, innebär i princip ett formellt slut på åratal av ”skyttegravskrig” mellan vattenkraftens olika intressenter. Det stod tidigt klart att strategin skulle innebära omfattande miljöåtgärder vilket naturligtvis skulle få ekonomiska konsekvenser för verksamhetsutövarna. Därför tog ett antal vattenkraftsföretag tidigt initiativet att bilda en fond där berörda vattenkraftsägare kunde söka medel för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av exempelvis en utrivning eller krav på vandringsvägar för fisk. Under den kommande tjugoårsperioden kommer Vattenkraftens Miljöfond att finansiera miljöåtgärder för 10 miljarder kronor vilket sannolikt är Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!

    Är då vattenkraftens framtid i Sverige säkrad? Knappast. Som vanligt visar det sig att utmaningarna sitter i detaljerna. I energiöverenskommelsen framgår förutsättningarna för den svenska vattenkraftens miljöanpassning tydligt. Det vore naturligtvis önskvärt om denna politiska inriktning gick som en röd tråd genom myndighetssverige och då inte minst Vattenmyndigheternas verksamhetsplaner. Så är emellertid inte fallet. I Vattenmyndigheternas redovisningar av pågående planer framgår tydligt att dessa utgår från nuvarande lagstiftning. Bland annat finns åtgärdsförslag som motsvarar ett produktionsbortfall på mer än 6 TWh vilket bland annat beror på myndigheternas egna tolkning av vad närhet till Natura 2000-områden betyder. Det skulle innebära en avsevärd påverkan på reglerförmågan i det svenska elsystemet liksom vår förmåga att tränga ut fossila bränslen från den nordeuropeiska elmarknaden. Det är häpnadsväckande att myndigheterna kan bedriva en egen agenda på detta sätt som står i direkt konflikt med fattade politiska beslut!

    Det är nu mycket viktigt att regeringen efter riksdagens beslut om ny lagstiftning ger vattenmyndigheterna tydliga instruktioner på detta område. Bland annat är en grundförutsättning för energiöverenskommelsen att myndigheterna utnyttjar alla möjligheter att peka ut platser med vattenkraft som kraftigt modifierade och därmed möjliggöra fortsatt produktion.

    På sikt måste svenska vattenförvaltning förändras i grunden.  Dagens svenska vattenförvaltning med 5 fristående regionala vattenmyndigheter är inte ändamålsenligt utformad för att verka inom ramen för en nationell avvägningsplan för vattenkraft. Detta kräver att det övergripande ansvaret finns hos en nationell myndighet. Vidare behöver svensk vattenförvaltning utvecklas mot att anta ett bredare anslag på vattenfrågor än enbart miljöperspektiv. Vattenverksamhet berör en rad områden kopplat till samhällsbyggnad, exempelvis jordbruk, turism, kulturhistoria. Detta kräver ett brett anslag i förvaltningsverksamheten.

    Tillsammans ger energiöverenskommelsen, Vattenkraftens miljöfond och en utvecklad vattenförvaltning oss oerhört goda förutsättningar att ta tillvara lokala miljöintressen i balans med fortsatt produktion av förnybar energi. Det gynnar såväl klimatet som många av de svenska nationella miljömålen!

  • Biogas ökar samhällets motståndskraft i kris och krig

    Klas Gustafsson 4 jul 2018

    Idag arrangerar Tekniska verken tillsammans med Biogas Öst och Fossilfritt Sverige ett seminarium i Almedalen med rubriken Är vi redo? – Så stärker vi totalförsvaret genom omställningen till fossilfria transporter!.

    Sedan den svenska biogasproduktionen tog fart i mitten av 1990-talet har vi mest diskuterat den utifrån ett klimat-och miljöperspektiv. I det avseendet har biogasen utmärkta egenskaper och har bidragit till avsevärt reducerade utsläpp av växthusgaser från bland annat den svenska kollektivtrafiken. På 2010-talet dök begreppet cirkulär ekonomi upp i miljödebatten och här har biogasen ofta fungerat som ett klockrent exempel på hur resurser flyttas runt i samhället och nyttiggörs på olika sätt.

    För något år sedan började biogas diskuteras ur en annan aspekt. Även där gick det snabbt att konstatera att den svenska biogasen levererade stor samhällsnytta utan att någon egentligen tänkt på det tidigare. Det handlar om försörjningstrygghet och samhällets resiliens i händelse av kris och krig. Det försämrade säkerhetsläget i Europa innebär ett ökat fokus på dessa frågor. I slutet av förra året presenterade försvarsberedningen en särskild rapport rörande inriktningen av totalförsvaret och utformningen av den civila verksamheten i totalförsvaret. I rapporten underströks särskilt vikten av en fungerande energiförsörjning (dock utan att biogasen nämndes).

    Biogasens unika egenskaper gör att den kan bidra till flera samhällssektorers förmåga att stå emot störningar. Biogasen är i princip alltid lokalproducerad från lokala insatsvaror. Ofta handlar det om olika slags avfall såsom organiskt hushållsavfall eller gödsel som det inte råder särskilt stor konkurrens om från andra aktörer.  Volymmässigt är olika lokaltrafikbolag de största kunderna vilket tillsammans med lokal produktion har skapat lokala ”biogasekonomier”. Fördelen med detta upplägg är bland annat ett oberoende från att importera fossila bränslen utifrån. På många orter kommer lokaltrafiken att fortsätta rulla även vid nationella och internationella störningar av handeln. Det ger i sig positiva effekter såsom möjligheten att ta sig till arbetet eller skolan. Biogaskommunerna skulle också kunna hjälpa andra mindre lyckligt lottade kommuner eller organisationer med transporter i händelse av kriser. 

    En viktig aspekt på försörjningstrygghet är möjligheten att producera livsmedel. Den senaste tiden har det skrivit mycket om den bristande svenska självförsörjningsförmågan på detta område. Livsmedelsproduktion är inte bara en fråga om tillgång till mark, grödor och boskap. En minst lika viktig aspekt är tillgången på gödsel. Idag importerar vi stora mängder fossil konstgödsel samtidigt som vi i princip saknar inhemsk produktion på området. En längre avspärrning från exportländerna skulle få avsevärd påverkan på det svenska jordbruket. Här kan biogasen bidra till att minska vår sårbarhet genom restprodukten biogödsel som uppstår vid rötningsprocessen i våra biogasanläggningar. Till skillnad från konstgödsel är den förnybar, närproducerad och en förutsättning för ekologiskt jordbruk. Idag levererar Tekniska verken biogödsel till omkring två hundra gårdar i Östergötland. De är därmed betydligt mindre känsliga för negativa förändringar i omvärlden än sina fossilberoende kollegor.

    Genom teknikutvecklingen på biogasområdet och då särskilt inom flytande biogas kommer biogasen med stor sannolikhet att kunna spela en ännu större roll för den svenska försörjningstryggheten i framtiden. Med flytande biogas öppnas marknaden upp för nya tillämpningar som exempelvis tunga transporter där både Volvo och Scania har presenterat nya fordonsmodeller i år. Även inom sjöfarten ökar intresset för gasdrift i ljuset av krav på minskade utsläpp av svavel.  Om svensk biogas kan bidra till att hålla den svenska sjöfarten flytande i händelse av kris och krig skulle mycket vara vunnet. 

    Just nu brottas svensk biogasproduktion med en tuff marknadssituation. Konkurrensen från billiga fossila alternativ är hård samtidigt som kraftigt subventionerad dansk biogas slår sig in på den svenska marknaden. Biogasens styrkor i ett försörjningsperspektiv borde definitivt motivera ett produktionsstöd som säkerställer branschens överlevnad. De nyttor som biogasen kan bidra med i händelse av kris och krig vill tyvärr inte marknaden betala för till vardags. Då är det rimligt att den aktör som har mest nytta av dessa, det vill säga den svenska staten, går in och säkerställer rimliga ekonomiska villkor för verksamheten på lång sikt. 

  • Biogasens framtid är flytande

    Per Everhill 2 jul 2018

    Framtiden för svensk biogasproduktion har länge pendlat mellan förtvivlan och hopp. På 90-talet gjordes ett antal lyckade satsningar på biogas som drivmedel för kollektivtrafik vilket idag är grunden för marknaden. Samtidigt har biogasens roll som bränsle för lätta fordon blivit allt mer utmanad av såväl billiga fossila bränslen som konkurrerande miljöalternativ. Oaktat marknadsutvecklingen råder det ingen tvekan om att biogas från samhällets restprodukter är ett oerhört effektivt sätt att skapa cirkulära ekonomiska flöden. Restprodukten biogödsel är idag gränssättande för hur mycket ekologisk mat som kan produceras i Sverige och med ökad insamling av lokala matrester kan vi nyttogöra resurser som annars skulle gå till spillo.

    Biogasen är i mångt och mycket en lokal företeelse, vilket är såväl en styrka som svaghet. Lokal användning av restprodukter, tillverkning och distribution gör biogasen oerhört klimateffektiv. Samtidigt innebär det begränsningar när det gäller att nå geografiskt avlägsna marknader. Då större delen av Sverige saknar gasnät måste biogasen köras på lastbil till potentiella kunder. Det gör det ekonomiskt olönsamt att sälja till kunder som befinner sig mer än några mil från produktionsanläggningen. Det kommer emellertid inte att vara ett problem i framtiden med anledning av teknikutvecklingen inom flytande biogas.

    Flytande biogas är precis vad det låter som, biogas i flytande form. Ofta förkortas produkten LBG (Liquid BioGas). När biogasen omvandlas från gasform till vätskeform blir volymen ungefär 600 gånger mindre. Det gör att den kan transporteras betydligt effektivare och inte minst billiga långa sträckor. Genom att bränslet tar mindre plats öppnar det också upp för nya användningsområden, exempelvis som bränsle för tunga transporter eller inom sjöfarten. Flytande biogas är också ett attraktivt bränsle för industrin som ersättning för exempelvis gasol.

    Flytande biogas framställs genom att gasen kyls ner till -163°C vilket får den att övergå till vätskeform. Idag finns en produktionsanläggning för flytande biogas i Sverige, men flera är på gång. Under 2019 kommer Tekniska verkens nya anläggning för produktion av flytande biogas stå färdig. Den första kunden finns redan i form av Toyota Material Handling Manufacturing Sweden AB (TMHMS) i Mjölby som kommer använda LBG för att driva tork- och härdugnar i målerierna. Första leverans beräknas ske efter sommaren 2019. Avtalet sträcker sig över 10 år och omfattar upp till 25 GWh flytande biogas per år, vilket räcker för att tillverka mer än 130 000 truckar om året. Det finska gasföretaget Gasum kommer också att storsatsa på flytande biogas och planerar att bygga 16 nya tankstationer i Sverige.  Det passar väl samman med Scania och Volvos satsningar på gasdrivna tunga lastbilar med flera nya planerade modeller.

    Innebär denna utveckling då att biogasens framtid är säkrad? Tyvärr inte. Svensk biogasproduktion har under mycket lång tid haft det tufft ekonomiskt och många anläggningar dras med tunga förluster. Konkurrensen med billigare, men klimatmässigt underlägsna fossila bränslen är mördande samtidigt som betalningsviljan för biogasens många samhällsnyttor idag tyvärr är begränsad hos slutkunderna. För att kunna hantera de nya marknadsmöjligheter som flytande biogas erbjuder krävs en långsiktigt nationell strategi från politiskt håll.    

    • Med anledning av dess många samhällsnyttor har de flesta europeiska länder idag ett produktionsstöd för biogas. Idag missgynnas svensk biogas i förhållande till exempelvis dansk. Med flytande biogas därmed geografiskt expanderande marknader riskerar problematiken att förvärras. Det är rimligt att svenska stödsystem för biogas anpassas till omvärlden.
    • För gasformig biogas tillämpas idag den så kallade gröngasprincipen som innebär att biogas tillåts ersättas med naturgas under förutsättning att motsvarande mängd biogas tas ut någon annanstans (Det är fysiskt samma slags gas, men biogasen är förnybar och naturgasen fossil). På så vis undviks exempelvis logistikkostnader samtidigt som kundernas klimatnytta blir den samma som att de tankat biogas. Det är viktigt att gröngasprincipen fortsatt kan tillämpas även för flytande biogas.
    • En ökad produktion av flytande biogas kommer kräva stora investeringar. Det kommer bli tufft i en bransch som idag brottas med stora lönsamhetsproblem. Därför är det oerhört viktigt med fortsatts stöd från exempelvis Klimatklivet.

    Med flytande biogas är det möjligt att avsevärt förbättra klimatprestandan i flera samhällssektorer. Det som behövs för att det ska bli verklighet är en knuff i rätt riktig i form av exempelvis ovanstående åtgärder.  

  • Vem ska ta klimatkostnaden för våra sopor – Fjärrvärmekunderna eller de som skapar avfallet?

    Klas Gustafsson 3 jul 2018

    Idag arrangerar Söderenergi ett viktigt seminarium i Almedalen med rubriken ”Vi håller Europa rent”. Titeln anspelar naturligtvis på den svenska kraftvärmens förmåga att bidra till att hantera Europas avfallsutmaningar. Det görs genom att nyttiggöra det restavfall som inte kan återvinnas effektivt högre upp i avfallshierarkin som bränsle i våra kraftvärmeverk. Energiåtervinning av avfall skapar nytta på flera områden. Dels minskar mängden avfall som läggs på deponi (soptipp) där det annars skulle läckt ut stora mängder metangas till atmosfären (metan är en ca 30 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid). Genom själva förbränningen och omhändertagandet av askan rensas giftigt avfall bort från samhället samtidigt som el och värme tränger ut fossil energi på marginalen ur det nordeuropeiska elsystemet.

    Orsaken till att vi använder avfall som bränsle är att det tyvärr ofta saknas andra återvinningsmetoder för många fraktioner. Av det avfall som sorteras ut till materialåtervinningsindustrin kommer ungefär hälften tillbaka till oss eftersom det inte går att återvinna effektivt. I den bästa av världar skulle det naturligtvis inte finnas något avfall alls i samhället. Så länge det gör det och det inte kan tas omhand högre upp i avfallshierarkin fyller emellertid den avfallseldade kraftvärmen en viktig funktion. Tekniska verken arbetar aktivt för att minska tillförseln av avfall och helst skulle vi bara vilja energiåtervinna kraftigt slitet, giftigt eller kontaminerat avfall som redan materialåtervunnits flera gånger. Där är vi emellertid ännu inte idag.

    Det är i ett europeiskt perspektiv som kraftvärmen gör störst miljönytta. Varje år deponeras mer än 100 miljoner ton avfall i Europa på grund av brist på insamlingssystem, att återvinningsindustrin inte kan ta hand om det, men framför allt på grund av avsaknad av inhemsk avfallseldad energiåtervinning. Den energiåtervinning som finns på kontinenten är ofta ineffektiv vilket bland annat beror på förmåga att nyttiggöra värme. Den kyls ofta bort i närmaste vattendrag. I Sverige har vi däremot ett stort värmebehov, ett väl utbyggt fjärrvärmesystem och dessutom anläggningar med världens modernaste rökgasrening. Därför kan vi nyttiggöra huvuddelen av energiinnehållet i avfallet vilket gör vår verksamhet oerhört klimateffektiv. Tekniska verkens beräkningar visar exempelvis att vår energiåtervinning av brittiskt avfall ger ett upphov till minus 385 kg växthusgaser per ton jämfört med alternativa behandlingsmetoder och med hänsyn taget till de utsläpp som transporterna orsakar.

    Med anledning av ovanstående borde naturligtvis svensk energiåtervinning av avfall främjas i kombination med åtgärder för att minska själva tillförseln av nytt avfall. Så är emellertid inte alltid fallet. En ”bromskloss” för den avfallseldade kraftvärmen är att den ofta får står för hela avfallets klimatkostnad i olika klimat-och miljövärderingsystem. Anledningen till detta är främst att dessa tyvärr ofta utgår ifrån en allt för snäv systemsyn – vanligtvis utsläppen från en anläggnings skorsten. Det missgynnar kraftvärmen vars klimatbidrag ligger långt utanför anläggningen i form av minskade läckage av metangas från deponier ute i Europa. Konsekvensen blir att de svenska fjärrvärmekunderna får ta ansvar för avfallets klimatpåverkan i sina miljöredovisningar. Detta synsätt riskerar att styra mot felbeslut såväl när det gäller kundens val av uppvärmning, men också våra politikers prioriteringar för klimat-och energipolitiken. De borde naturligtvis vara de aktörer som tillför avfallet till samhället som står för dess klimatkostnader – inte de som faktiskt nyttiggör resterna från återvinningen!

    Hur kan vi då lösa detta problem? Den viktigaste åtgärden är att förflytta perspektivet på avfallets klimat-och miljöpåverkan från kraftvärmeanläggningarna högre upp i avfallshierarkin. Detta är något som Söderenergi tagit fasta på genom att utveckla ett system med verifikat som tydligt visar avfallslämnarna vilken samhällsnytta man bidrar med genom att ta hand om deras avfall. Verifikaten hjälper också avfallslämnaren att i sin tur ställa krav på sina leverantörer högre upp i avfallshierarkin. I skrivande stund håller konceptet på att utvecklas tillsammans med ett flertal andar kraftvärmeföretag, bland annat Tekniska verken. Förhoppningsvis kan projektet bidra till att förflytta såväl avfallslämnarnas som fjärrvärmekunderna uppfattning om vår klimatpåverkan och därmed skicka rätt styrsignaler mot åtgärder högre upp i avfallshierarkin.

    Vill du veta mer om nyttan med energiåtervinning av avfall? Kom gärna förbi Söderenergis seminarium i Almedalen idag klockan 09:00-10:00 i Länsstyrelsens trädgård (Korsgatan 4).

  • Energisystem 2.0 - Fördel för de regionala energibolagen!

    Per Everhill 2 jul 2018

    Energisystemets pågående omställningar har varit föremål för många diskussioner de senaste åren. Det finns en tydlig rörelse från att enbart förlita sig på stora centrala produktionsanläggningar till att gå mot en mer distribuerad produktionsapparat där det inte längre enbart är professionella aktörer som agerar på marknaden. Den ökade mängden förnybar energiproduktion vi ser idag är en del av denna rörelse. En annan viktig trend är rörelsen mot ett mer cirkulärt energisystem där resurser som inte längre behövs i någon del av samhället kan nyttiggöras på någon annan plats och för något annat syfte. Det kan handla om att avfall från skogsindustrin blir el och värme i lokala kraftvärmeverk eller att resterna från biogasproduktion blir biogödsel på närliggande åkrar. En tydlig trend är vikten av olika former av samverkan över olika samhällssektorer.

    Som av en händelse passar denna utveckling väldigt väl för de kommunägda regionala och lokala energiföretagen. Dessa har sedan lång tid en tradition av samverkan med det lokala näringslivet vilket ofta varit en grund för nya affärer. Det var Tekniska verken i Linköping som i samverkan med HK Scan drog igång biogastillverkning på 1990-talet för att nyttiggöra lokalt slakteriavfall. Göteborg Energi är idag världsledande på att ta hand om lokal restvärme för användning i fjärrvärmenätet och i Lund gör Kraftringen på samma sätt med värmeöverskottet från forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS). Möjligheterna till effektiv lokal samverkan ökar också då de flesta regionala energiföretag är ”fullbredsbolag” och verksamma inom såväl produktion-, som försäljning och distribution av energi. Ofta dessutom inom en rad energislag som el, värme, kyla och gas. Det sistnämnda är en förutsättning för lösningar som är effektiva ur ett brett energisystemperspektiv. Genom att se till att rätt energi kan användas för rätt ändamål, exempelvis fjärrvärme för uppvärmning av poolvatten på sommaren istället för el och när det finns överskott på det förstnämnda ökar effektiviteten i vårt energisystem dramatiskt. Dessa lösningar skulle inte vara möjliga med aktörer som enbart kan erbjuda en slags tekniklösning i en avgränsad del av energisystemet. Denna typ av samverkan går också från andra hållet. De kommuner som idag har mest lokal solelsproduktion är Linköping och Varberg vilket bland annat beror på att de på eget initiativ minskat byråkratin för den som vill börja producera sin egen el. 

    Ett annat skäl till att de regionala energibolagen står väl rustade för att möta ett framtida förändrat energisystem är deras långsiktiga fokus. De svenska kommunägda energibolagen har inga planer på att göra en ”exit” och lämna marknaden för att ta hem vinster. Affärsmässighet är naturligtvis ett måste, men med ett långsiktigt lokalt engagemang kan de regionala energibolagen tillåta sig att göra investeringar med längre återbetalningstid än till exempel en traditionell riskkapitalist. Det gynnar exempelvis investeringar i ny miljöteknik som behöver tid för sig att mogna. Inte minst är relationen till de lokala kunderna en viktig faktor för vårt engagemang. Det gäller inte minst våra priser som vi måste kunna stå för i alla väder, exempelvis när vi träffar våra ägare kommuninnevånarna i mataffären, på fotbollsplanen eller på återvinningsstationen.

     

    Det finns emellertid en del orosmoln på himlen för de kommunägda energibolagen. De skärpta kraven på elnätsföretagens intäktsramar riskerar att allvarligt försämra våra möjligheter att modernisera elnätet och följa med i utvecklingen kring smarta elnät. Detta trots att de i huvudsak är de stora nationella elnätsföretagen som kraftigt högt sina nätavgifter de senaste åren, medan de lokala aktörernas prishöjningar i de flesta fall varit blygsamma. En annan riskfaktor är de otydligheter i kommunallagen och ellagen kring de kommunala energibolagens verksamhet. I ellagens 7 kapitel regleras bland annat att kommunägda energiföretag får bedriva ”produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande verksamhet” med undantag från kommunallagens begränsningar. I det gamla energisystemet var detta inga konstigheter, men när vi går mot en utveckling med ny teknik som elbilar, energilagring, efterfrågestyrning och solpaneler inser man snabbt att det finns ett akut behov av att tydliggöra lagstiftningen så att även de energibolag som råkar ägas av en kommun kan bidra till omställningen fullt ut.

    Under Almedalens finns många medarbetare från de regionala energibolagen på plats för att bevaka våra intressefrågor och sprida information kring våra utmaningar och möjligheter. Kom gärna fram och prata med oss så berättar vi gärna mer om hur vi ser på vår roll i framtidens energisystem!