Tekniska verken tycker

I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
  • Den kommunala lokaliseringsprincipen hindrar fortsatt regeringens bredbandsstrategi

    Jörgen Svärdh 19 sep 2018

    Under lång tid har den svenska bredbandsutbyggnaden hindrats av ett antal oklarheter kring de kommunägda bredbandsföretagens (Stadsnätens) marknadsvillkor. Det har varit oklart i vilka roller dessa får verka på marknaden vilket i flera fall lett till rättsliga tvister, men också till ett försiktighetstänkande som hindrat samhällsekonomiskt lönsamma investeringar och samarbeten. Den kommunala lokaliseringsprincipen har också hindrat en effektiv bredbandsutbyggnad vilket i vissa fall lett till att nära grannar haft helt olika förutsättningar att få tillgång till bredband på grund av kommungränsernas geografi.

    Nu har emellertid Post-och telestyrelsen (PTS) tagit fram en rapport om kommunernas roll på bredbandsmarknaden som mynnar ut i ett antal förslag som tydliggör många av dessa oklarheter. PTS konstaterar att kommunerna är en viktig aktör på marknaden som haft en avgörande roll för utbyggnaden av bredband i Sverige. De kommunägda aktörernas infrastruktur har dessutom främjat marknaden för privata företag som verkar högre upp i värdekedjan med försäljning av olika slags tjänster till slutkunderna. Genom att erbjuda öppna nät på konkurrensneutrala villkor har såväl kunderna som leverantörer gynnats.

    När det gäller rollfördelningen på marknaden konstaterar PTS att det inte finns några skäl för avråda kommunägda bredbandsföretag från att agera som kommunikationsoperatör (KO), det vill säga att handha den aktiva utrustningen i näten. Det är oerhört glädjande då just KO-rollen har stor påverkan på konkurrenssituationen för tjänsteleverantörerna i näten. De kommunägda bredbandsföretagens funktion som neutral marknadsfacilitator har exempelvis möjliggjort att även mindre lokala tjänsteleverantörer fått tillträde till stadsnäten. Så hade knappast varit fallet om KO-verksamheten dominerats av de fåtal stora nationella eller till och med internationella aktörer som förutom stadsnäten verkar på denna marknad. Dessa hade knappast sett någon ekonomisk vinning i att ge det lokala nischföretaget DJ:s data i Skänninge access till sina nät, vilket däremot är en självklarhet i kommunägda Utsikt Bredbands nät.  Med en lokal och konkurrensneutral kommunägd kommunikationsoperatör främjas det lokala näringslivet och med PTS aktuella förslag kommer det vara så även fortsättningsvis.

    När det gäller problematiken med lokaliseringsprincipen så föreslår PTS ett undantag för utbyggnad nära kommungräns. Det är bra och göra det möjligt att undvika den gränsproblematik som idag orsakar besvär för många kunder. Här borde emellertid PTS gått längre och föreslagit ett utvidgat undantag i linje med vad som gäller för kommunal el-och fjärrvärmeverksamhet. Med dagens regelverk kan inte ett kommunägt bredbandsföretag verka som kommunikationsopertör grannkommunen trots att det kanske skulle ge avsevärda stordriftsfördelar till nytta för kunden. Det går inte heller att ansluta större samhällen till ett nät över kommungränsen trots att det kanske vore den mest kostnadseffektiva lösningen. Idag är risken stor att bredbandsnäten suboptimeras utifrån kommungränsen, vilket sällan är det samma som den bästa lösningen för samhället i stort. Med ett utvidgat undantag från lokaliseringsprincipen skulle samhällseffektiva samarbeten över kommungränserna gynnas vilket är en nödvändighet för att realisera Sveriges ambitiösa bredbandsstrategi.       

    Vi får hoppas att nästa regering, oavsett sammansättning, inser att nuvarande regelverk är förlegat. Ska minst 95 % av Sveriges befolkning få tillgång till snabbt bredband måste de kommunägda bredbandsföretagen få medverka i utbyggnadsprocessen utan begränsningar. 

    Jörgen Svärdh, vd Utsikt Bredband

  • Bred systemsyn nödvändigt för effektiv miljömärkning

    Per Everhill 31 aug 2018

    Regeringen har beslutat att konsumenter ”vid bränslepumpen” ska få information om drivmedlets klimatpåverkan och ursprung från och med den 1 januari 2020. Enligt förslaget ska information finnas om drivmedlens växthusgasutsläpp över livscykeln, om råvaror och råvarornas ursprungsland. Överlag är beslutet ett steg i rätt riktning mot en ökad konsumentmakt på drivmedelsområdet. Reformen kommer emellertid med en rad utmaningar. Den svåraste är sannolikt att hitta en rättvisande metod för att beräkna sammanlagda växthusgasutsläpp eftersom det i princip är omöjligt beräkna exakt utan förenklingar.

    Såväl i Sverige som inom EU finns det idag en tendens att just förenkla beräkningen genom att bortse från vissa delar av bränslets klimatpåverkan. Med en snävare systemgräns är det enklare att presentera korrekta siffror, samtidigt som risken är stor att resultatet blir missvisande. Ett exempel på sådan förenkling är klimatberäkningar enligt ”tank-to-wheels”-principen, det vill säga hur stora utsläppen är från avgasröret oavsett bränslets klimatpåverkan vid tillverkning, distribution till kunden och så vidare. Metoden ger en direkt felaktig bild av bränslets totala klimatpåverkan. Exempelvis får brasiliansk etanol från grödor lika god klimatprestanda som svensk dito från industriella restprodukter. Självklart har drivmedel från lokalt avfall och andra restprodukter högre klimatprestanda än motsvarande produkter från importerade jungfruliga råvaror. Samtidigt är det oerhört svårt att bedöma exakt vilka utsläpp produktionen i Brasilien orsakat. Om regeringen menar allvar med en klimatbedömning över hela bränslets livscykel måste vi ta fram metoder för att göra just detta ur ett så brett systemperspektiv som möjligt och inte frestas att ta enkla genvägar.

    Närbild på elbilsladdning. Foto.

    En annan utmaning ur ett energisystemperspektiv är miljömärkningen av el som drivmedel. El är en energibärare och utsläppen elanvändningen orsakar sker någon annanstans, exempelvis vid produktionen eller vid byggnationen av produktionsanläggningarna. Dagens svenska elproduktion är i princip fossilfri. Innebär det då att vår elanvändning inte orsakar några utsläpp? Tyvärr inte. Elnäten i Europa är väl sammanbyggda vilket innebär att du som svensk el- användare är sammankopplad med smutsig elproduktion i exempelvis Danmark, Polen och Tyskland. Vanligtvis exporterar vi svensk fossilfri el till dessa länder vilket gör stor klimatnytta då den tränger ut fossil el från marknaden. I praktiken innebär det att konsekvensen av att ladda en elbil är att mindre el kan exporteras med ökad klimatpåverkan som följd. Din klimatpåverkan är således inte noll även om det inte kommer några utsläpp från avgasröret och du laddar din elbil på svenskt territorium.  Därmed inte sagt att vi inte ska ha elbilar i Sverige. På grund av sin effektivitet är de betydligt klimateffektivare än motsvarande fossilbilar samtidigt som de inte ger några lokala utsläpp. Deras klimatpåverkan är emellertid inte noll vilket till och med vissa myndigheter brukar påstå. Det måste i miljömärkningen vid laddstationen utvisa.  

    Hur är det då med ursprungsmärkt el? Det är en rent finansiell produkt som ger ett ekonomiskt bidrag till producenter av förnybar el. Ursprungsgarantin kommer från en redan existerande förnybar produktionsanläggning som genom försäljningen får en extra inkomst. På lång sikt kan ett sådant val definitivt bidra till att snabba på omställningen av vårt energisystem. Att köpa ursprungsgarantier har emellertid inget med din elanvändnings fysiska klimatpåverkan att göra. Det är viktigt att komma ihåg under kalla och mörka vinterdagar när det oljeeldade Karlshamnsverket går för full effekt. Då är det särskilt tydligt att all minskad elanvändning ger klimatnytta. Det måste gälla även för elbilsladdare.  Att beräkna elens klimatpåverkan kommer vara en riktig utmaning för den myndighet som får i uppdrag att utforma miljömärkningssystemet. Här kan det vara frestande att begränsa systemperspektivet i syfta att få fram lätthanterliga data.

    Ett tredje exempel som illustrerar utmaningarna med en rättvisande miljömärkning är biogasen. I Sverige produceras biogas ofta från organiskt avfall som annars skulle slängs på soptippen där det skulle läckt metangas som är en avsevärt farligare växthusgas än koldioxid. Genom att nyttiggöra avfallet som fordonsbränsle görs således stor klimatnytta. Produktionen ger också upphov till en viktig restprodukt i form av biogödsel som ersätter fossilt gödsel på våra åkrar samtidigt som viktiga näringsämnen kan återföras till jordbruket. Ett alltför snävt systemperspektiv som kanske endast utgår ifrån utsläpp fram till användningen ger en direkt felaktig bild av biogasens totala klimatprestanda. Samtidigt är en helhetsbedömning av biogasens klimatprestanda en betydligt mer komplicerad process med många ingående parametrar.

    Förutom att ta sig an uppgiften med ett så brett systemperspektiv som möjligt bör den myndighet som ska utforma märkningssystemet inte vara trendkänslig eller rädd för att råka trampa någon av marknadens aktörer på tårna. Det finns många intressen som vill framhäva just sitt bränslen som klimateffektivast och ofta sker det genom att bortse från negativa aspekter någonstans i dess livscykel. All drivmedelsanvändning påverkar klimatet och det är viktigt att systemet ger konsumenten möjligt att jämföra dessa så rättvist som möjligt. Det är frestande att ta genvägar, men det kan leda till direkt felaktiga styrsignaler. Då är det bättre att alltid utgå ifrån ett så brett systemperspektiv som möjligt och räkna nästan rätt, än exakt fel.

  • Vattenkraftens miljöfond - Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!

    Klas Gustafsson 5 jul 2018

    Idag arrangerar Vattenkraftens miljöfond AB ett seminarium i Almedalen om den svenska vattenkraftens miljöutmaningar. Fonden, som ägs av 8 vattenkraftsföretag är resultatet av många års politiska diskussioner om den svenska vattenkraftens miljöanpassning och ett unikt exempel på samarbete mellan politik, myndigheter och företag.

    Bakgrunden till fonden står att finna i den vattenkraftstrategi som presenterades sommaren 2015 av Energimyndigheten och Havs- och Vattenmyndigheten. Där föreslogs att den svenska miljöanpassningen av vattenkraften skulle ske med väl avvägd hänsyn till förlusten av fossilfri elproduktion. För lokala miljöåtgärder skulle ett bortfall motsvarande en årsproduktion på 1,5 TWh tillåtas. Grunden för detta är en nationella avvägningsplan som säkerställer en helhetssyn på åtgärder i förhållande till förlusten av förnybar vattenkraftsel. Förslaget, som senare utvecklades till konkreta lagförslag, innebär i princip ett formellt slut på åratal av ”skyttegravskrig” mellan vattenkraftens olika intressenter. Det stod tidigt klart att strategin skulle innebära omfattande miljöåtgärder vilket naturligtvis skulle få ekonomiska konsekvenser för verksamhetsutövarna. Därför tog ett antal vattenkraftsföretag tidigt initiativet att bilda en fond där berörda vattenkraftsägare kunde söka medel för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av exempelvis en utrivning eller krav på vandringsvägar för fisk. Under den kommande tjugoårsperioden kommer Vattenkraftens Miljöfond att finansiera miljöåtgärder för 10 miljarder kronor vilket sannolikt är Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!

    Är då vattenkraftens framtid i Sverige säkrad? Knappast. Som vanligt visar det sig att utmaningarna sitter i detaljerna. I energiöverenskommelsen framgår förutsättningarna för den svenska vattenkraftens miljöanpassning tydligt. Det vore naturligtvis önskvärt om denna politiska inriktning gick som en röd tråd genom myndighetssverige och då inte minst Vattenmyndigheternas verksamhetsplaner. Så är emellertid inte fallet. I Vattenmyndigheternas redovisningar av pågående planer framgår tydligt att dessa utgår från nuvarande lagstiftning. Bland annat finns åtgärdsförslag som motsvarar ett produktionsbortfall på mer än 6 TWh vilket bland annat beror på myndigheternas egna tolkning av vad närhet till Natura 2000-områden betyder. Det skulle innebära en avsevärd påverkan på reglerförmågan i det svenska elsystemet liksom vår förmåga att tränga ut fossila bränslen från den nordeuropeiska elmarknaden. Det är häpnadsväckande att myndigheterna kan bedriva en egen agenda på detta sätt som står i direkt konflikt med fattade politiska beslut!

    Det är nu mycket viktigt att regeringen efter riksdagens beslut om ny lagstiftning ger vattenmyndigheterna tydliga instruktioner på detta område. Bland annat är en grundförutsättning för energiöverenskommelsen att myndigheterna utnyttjar alla möjligheter att peka ut platser med vattenkraft som kraftigt modifierade och därmed möjliggöra fortsatt produktion.

    På sikt måste svenska vattenförvaltning förändras i grunden.  Dagens svenska vattenförvaltning med 5 fristående regionala vattenmyndigheter är inte ändamålsenligt utformad för att verka inom ramen för en nationell avvägningsplan för vattenkraft. Detta kräver att det övergripande ansvaret finns hos en nationell myndighet. Vidare behöver svensk vattenförvaltning utvecklas mot att anta ett bredare anslag på vattenfrågor än enbart miljöperspektiv. Vattenverksamhet berör en rad områden kopplat till samhällsbyggnad, exempelvis jordbruk, turism, kulturhistoria. Detta kräver ett brett anslag i förvaltningsverksamheten.

    Tillsammans ger energiöverenskommelsen, Vattenkraftens miljöfond och en utvecklad vattenförvaltning oss oerhört goda förutsättningar att ta tillvara lokala miljöintressen i balans med fortsatt produktion av förnybar energi. Det gynnar såväl klimatet som många av de svenska nationella miljömålen!

  • Biogas ökar samhällets motståndskraft i kris och krig

    Klas Gustafsson 4 jul 2018

    Idag arrangerar Tekniska verken tillsammans med Biogas Öst och Fossilfritt Sverige ett seminarium i Almedalen med rubriken Är vi redo? – Så stärker vi totalförsvaret genom omställningen till fossilfria transporter!.

    Sedan den svenska biogasproduktionen tog fart i mitten av 1990-talet har vi mest diskuterat den utifrån ett klimat-och miljöperspektiv. I det avseendet har biogasen utmärkta egenskaper och har bidragit till avsevärt reducerade utsläpp av växthusgaser från bland annat den svenska kollektivtrafiken. På 2010-talet dök begreppet cirkulär ekonomi upp i miljödebatten och här har biogasen ofta fungerat som ett klockrent exempel på hur resurser flyttas runt i samhället och nyttiggörs på olika sätt.

    För något år sedan började biogas diskuteras ur en annan aspekt. Även där gick det snabbt att konstatera att den svenska biogasen levererade stor samhällsnytta utan att någon egentligen tänkt på det tidigare. Det handlar om försörjningstrygghet och samhällets resiliens i händelse av kris och krig. Det försämrade säkerhetsläget i Europa innebär ett ökat fokus på dessa frågor. I slutet av förra året presenterade försvarsberedningen en särskild rapport rörande inriktningen av totalförsvaret och utformningen av den civila verksamheten i totalförsvaret. I rapporten underströks särskilt vikten av en fungerande energiförsörjning (dock utan att biogasen nämndes).

    Biogasens unika egenskaper gör att den kan bidra till flera samhällssektorers förmåga att stå emot störningar. Biogasen är i princip alltid lokalproducerad från lokala insatsvaror. Ofta handlar det om olika slags avfall såsom organiskt hushållsavfall eller gödsel som det inte råder särskilt stor konkurrens om från andra aktörer.  Volymmässigt är olika lokaltrafikbolag de största kunderna vilket tillsammans med lokal produktion har skapat lokala ”biogasekonomier”. Fördelen med detta upplägg är bland annat ett oberoende från att importera fossila bränslen utifrån. På många orter kommer lokaltrafiken att fortsätta rulla även vid nationella och internationella störningar av handeln. Det ger i sig positiva effekter såsom möjligheten att ta sig till arbetet eller skolan. Biogaskommunerna skulle också kunna hjälpa andra mindre lyckligt lottade kommuner eller organisationer med transporter i händelse av kriser. 

    En viktig aspekt på försörjningstrygghet är möjligheten att producera livsmedel. Den senaste tiden har det skrivit mycket om den bristande svenska självförsörjningsförmågan på detta område. Livsmedelsproduktion är inte bara en fråga om tillgång till mark, grödor och boskap. En minst lika viktig aspekt är tillgången på gödsel. Idag importerar vi stora mängder fossil konstgödsel samtidigt som vi i princip saknar inhemsk produktion på området. En längre avspärrning från exportländerna skulle få avsevärd påverkan på det svenska jordbruket. Här kan biogasen bidra till att minska vår sårbarhet genom restprodukten biogödsel som uppstår vid rötningsprocessen i våra biogasanläggningar. Till skillnad från konstgödsel är den förnybar, närproducerad och en förutsättning för ekologiskt jordbruk. Idag levererar Tekniska verken biogödsel till omkring två hundra gårdar i Östergötland. De är därmed betydligt mindre känsliga för negativa förändringar i omvärlden än sina fossilberoende kollegor.

    Genom teknikutvecklingen på biogasområdet och då särskilt inom flytande biogas kommer biogasen med stor sannolikhet att kunna spela en ännu större roll för den svenska försörjningstryggheten i framtiden. Med flytande biogas öppnas marknaden upp för nya tillämpningar som exempelvis tunga transporter där både Volvo och Scania har presenterat nya fordonsmodeller i år. Även inom sjöfarten ökar intresset för gasdrift i ljuset av krav på minskade utsläpp av svavel.  Om svensk biogas kan bidra till att hålla den svenska sjöfarten flytande i händelse av kris och krig skulle mycket vara vunnet. 

    Just nu brottas svensk biogasproduktion med en tuff marknadssituation. Konkurrensen från billiga fossila alternativ är hård samtidigt som kraftigt subventionerad dansk biogas slår sig in på den svenska marknaden. Biogasens styrkor i ett försörjningsperspektiv borde definitivt motivera ett produktionsstöd som säkerställer branschens överlevnad. De nyttor som biogasen kan bidra med i händelse av kris och krig vill tyvärr inte marknaden betala för till vardags. Då är det rimligt att den aktör som har mest nytta av dessa, det vill säga den svenska staten, går in och säkerställer rimliga ekonomiska villkor för verksamheten på lång sikt. 

  • Biogasens framtid är flytande

    Per Everhill 2 jul 2018

    Framtiden för svensk biogasproduktion har länge pendlat mellan förtvivlan och hopp. På 90-talet gjordes ett antal lyckade satsningar på biogas som drivmedel för kollektivtrafik vilket idag är grunden för marknaden. Samtidigt har biogasens roll som bränsle för lätta fordon blivit allt mer utmanad av såväl billiga fossila bränslen som konkurrerande miljöalternativ. Oaktat marknadsutvecklingen råder det ingen tvekan om att biogas från samhällets restprodukter är ett oerhört effektivt sätt att skapa cirkulära ekonomiska flöden. Restprodukten biogödsel är idag gränssättande för hur mycket ekologisk mat som kan produceras i Sverige och med ökad insamling av lokala matrester kan vi nyttogöra resurser som annars skulle gå till spillo.

    Biogasen är i mångt och mycket en lokal företeelse, vilket är såväl en styrka som svaghet. Lokal användning av restprodukter, tillverkning och distribution gör biogasen oerhört klimateffektiv. Samtidigt innebär det begränsningar när det gäller att nå geografiskt avlägsna marknader. Då större delen av Sverige saknar gasnät måste biogasen köras på lastbil till potentiella kunder. Det gör det ekonomiskt olönsamt att sälja till kunder som befinner sig mer än några mil från produktionsanläggningen. Det kommer emellertid inte att vara ett problem i framtiden med anledning av teknikutvecklingen inom flytande biogas.

    Flytande biogas är precis vad det låter som, biogas i flytande form. Ofta förkortas produkten LBG (Liquid BioGas). När biogasen omvandlas från gasform till vätskeform blir volymen ungefär 600 gånger mindre. Det gör att den kan transporteras betydligt effektivare och inte minst billiga långa sträckor. Genom att bränslet tar mindre plats öppnar det också upp för nya användningsområden, exempelvis som bränsle för tunga transporter eller inom sjöfarten. Flytande biogas är också ett attraktivt bränsle för industrin som ersättning för exempelvis gasol.

    Flytande biogas framställs genom att gasen kyls ner till -163°C vilket får den att övergå till vätskeform. Idag finns en produktionsanläggning för flytande biogas i Sverige, men flera är på gång. Under 2019 kommer Tekniska verkens nya anläggning för produktion av flytande biogas stå färdig. Den första kunden finns redan i form av Toyota Material Handling Manufacturing Sweden AB (TMHMS) i Mjölby som kommer använda LBG för att driva tork- och härdugnar i målerierna. Första leverans beräknas ske efter sommaren 2019. Avtalet sträcker sig över 10 år och omfattar upp till 25 GWh flytande biogas per år, vilket räcker för att tillverka mer än 130 000 truckar om året. Det finska gasföretaget Gasum kommer också att storsatsa på flytande biogas och planerar att bygga 16 nya tankstationer i Sverige.  Det passar väl samman med Scania och Volvos satsningar på gasdrivna tunga lastbilar med flera nya planerade modeller.

    Innebär denna utveckling då att biogasens framtid är säkrad? Tyvärr inte. Svensk biogasproduktion har under mycket lång tid haft det tufft ekonomiskt och många anläggningar dras med tunga förluster. Konkurrensen med billigare, men klimatmässigt underlägsna fossila bränslen är mördande samtidigt som betalningsviljan för biogasens många samhällsnyttor idag tyvärr är begränsad hos slutkunderna. För att kunna hantera de nya marknadsmöjligheter som flytande biogas erbjuder krävs en långsiktigt nationell strategi från politiskt håll.    

    • Med anledning av dess många samhällsnyttor har de flesta europeiska länder idag ett produktionsstöd för biogas. Idag missgynnas svensk biogas i förhållande till exempelvis dansk. Med flytande biogas därmed geografiskt expanderande marknader riskerar problematiken att förvärras. Det är rimligt att svenska stödsystem för biogas anpassas till omvärlden.
    • För gasformig biogas tillämpas idag den så kallade gröngasprincipen som innebär att biogas tillåts ersättas med naturgas under förutsättning att motsvarande mängd biogas tas ut någon annanstans (Det är fysiskt samma slags gas, men biogasen är förnybar och naturgasen fossil). På så vis undviks exempelvis logistikkostnader samtidigt som kundernas klimatnytta blir den samma som att de tankat biogas. Det är viktigt att gröngasprincipen fortsatt kan tillämpas även för flytande biogas.
    • En ökad produktion av flytande biogas kommer kräva stora investeringar. Det kommer bli tufft i en bransch som idag brottas med stora lönsamhetsproblem. Därför är det oerhört viktigt med fortsatts stöd från exempelvis Klimatklivet.

    Med flytande biogas är det möjligt att avsevärt förbättra klimatprestandan i flera samhällssektorer. Det som behövs för att det ska bli verklighet är en knuff i rätt riktig i form av exempelvis ovanstående åtgärder.