Vattenkraftens miljöfond - Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!
Idag arrangerar Vattenkraftens miljöfond AB ett seminarium i Almedalen om den svenska vattenkraftens miljöutmaningar. Fonden, som ägs av 8 vattenkraftsföretag är resultatet av många års politiska diskussioner om den svenska vattenkraftens miljöanpassning och ett unikt exempel på samarbete mellan politik, myndigheter och företag.
Bakgrunden till fonden står att finna i den vattenkraftstrategi som presenterades sommaren 2015 av Energimyndigheten och Havs- och Vattenmyndigheten. Där föreslogs att den svenska miljöanpassningen av vattenkraften skulle ske med väl avvägd hänsyn till förlusten av fossilfri elproduktion. För lokala miljöåtgärder skulle ett bortfall motsvarande en årsproduktion på 1,5 TWh tillåtas. Grunden för detta är en nationella avvägningsplan som säkerställer en helhetssyn på åtgärder i förhållande till förlusten av förnybar vattenkraftsel. Förslaget, som senare utvecklades till konkreta lagförslag, innebär i princip ett formellt slut på åratal av ”skyttegravskrig” mellan vattenkraftens olika intressenter. Det stod tidigt klart att strategin skulle innebära omfattande miljöåtgärder vilket naturligtvis skulle få ekonomiska konsekvenser för verksamhetsutövarna. Därför tog ett antal vattenkraftsföretag tidigt initiativet att bilda en fond där berörda vattenkraftsägare kunde söka medel för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av exempelvis en utrivning eller krav på vandringsvägar för fisk. Under den kommande tjugoårsperioden kommer Vattenkraftens Miljöfond att finansiera miljöåtgärder för 10 miljarder kronor vilket sannolikt är Sveriges enskilt största miljöinvestering genom tiderna!
Är då vattenkraftens framtid i Sverige säkrad? Knappast. Som vanligt visar det sig att utmaningarna sitter i detaljerna. I energiöverenskommelsen framgår förutsättningarna för den svenska vattenkraftens miljöanpassning tydligt. Det vore naturligtvis önskvärt om denna politiska inriktning gick som en röd tråd genom myndighetssverige och då inte minst Vattenmyndigheternas verksamhetsplaner. Så är emellertid inte fallet. I Vattenmyndigheternas redovisningar av pågående planer framgår tydligt att dessa utgår från nuvarande lagstiftning. Bland annat finns åtgärdsförslag som motsvarar ett produktionsbortfall på mer än 6 TWh vilket bland annat beror på myndigheternas egna tolkning av vad närhet till Natura 2000-områden betyder. Det skulle innebära en avsevärd påverkan på reglerförmågan i det svenska elsystemet liksom vår förmåga att tränga ut fossila bränslen från den nordeuropeiska elmarknaden. Det är häpnadsväckande att myndigheterna kan bedriva en egen agenda på detta sätt som står i direkt konflikt med fattade politiska beslut!
Det är nu mycket viktigt att regeringen efter riksdagens beslut om ny lagstiftning ger vattenmyndigheterna tydliga instruktioner på detta område. Bland annat är en grundförutsättning för energiöverenskommelsen att myndigheterna utnyttjar alla möjligheter att peka ut platser med vattenkraft som kraftigt modifierade och därmed möjliggöra fortsatt produktion.
På sikt måste svenska vattenförvaltning förändras i grunden. Dagens svenska vattenförvaltning med 5 fristående regionala vattenmyndigheter är inte ändamålsenligt utformad för att verka inom ramen för en nationell avvägningsplan för vattenkraft. Detta kräver att det övergripande ansvaret finns hos en nationell myndighet. Vidare behöver svensk vattenförvaltning utvecklas mot att anta ett bredare anslag på vattenfrågor än enbart miljöperspektiv. Vattenverksamhet berör en rad områden kopplat till samhällsbyggnad, exempelvis jordbruk, turism, kulturhistoria. Detta kräver ett brett anslag i förvaltningsverksamheten.
Tillsammans ger energiöverenskommelsen, Vattenkraftens miljöfond och en utvecklad vattenförvaltning oss oerhört goda förutsättningar att ta tillvara lokala miljöintressen i balans med fortsatt produktion av förnybar energi. Det gynnar såväl klimatet som många av de svenska nationella miljömålen!
Skriv en kommentar