Vad hände med fjärrvärmen i energiöverenskommelsen?
Den senaste tiden har frågan om en eventuell ny eller uppdaterad energiöverenskommelse dykt upp på den energipolitiska agendan. Även om avståndet mellan riksdagens olika partier ibland kan tyckas vara långt i dessa frågor så finns signaler från båda sidor om att det faktiskt kanske inte vore så dumt att titta lite närmare på några av de frågeställningar som inte riktigt hanterades i version 1.0. För tyvärr så har viktiga delar av överenskommelsen hamnat i skymundan och verkar till och med ha glömts bort när man tittar på de senaste årens praktiska energipolitik och myndighetsutövande.
En sådan bortglömd komponent står att hitta redan på sidan tre i dokumentet under rubriken ”Stöd till förnybar energi” och lyder enligt följande:
”En konkurrenskraftig fjärrvärmesektor och minskad elanvändning i uppvärmningen är förutsättningar för att klara den förnybara el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar.”
Det senaste året har det med all önskvärd tydlighet framkommit att Sverige står inför betydande kapacitetsutmaningar i elsystemet, såväl nationellt som lokalt. Det kraftigt ökade behovet av el för uppvärmning under kalla vinterdagar är den främsta orsaken till efterfrågetoppar i Sverige. Den självklara lösningen på effektutmaningen kalla vinterdagar är naturligtvis att minska elanvändningen för uppvärmning. Vilket är precis vad Energikommissionen föreslår på sidan 3 i energiöverenskommelsen! Just denna mening anger ett principiellt viktigt vägval för framtidens svenska elanvändning. Vi ska helst inte använda el för uppvärmning! Och det är mycket energi det handlar om, ungefär 20 TWh/år vilket motsvarar en tredjedel av dagens svenska kärnkraftsproduktion och några TWh mer än den samlade vindkraften.
Minskad användning av el för uppvärmning skulle bidra till att lösa en rad av de utmaningar som vårt elsystem står inför. Det skulle minska vårt beroende av planerbar kraftproduktion vilket skulle göra det lättare att integrera mer klimateffektiv vind- och solkraft i elsystemet. Det skulle möjliggöra mer export av svenska fossilfri el till våra kolberoende grannländer. I flera framtidsstudier, exempelvis från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin och Energiföretagen Sverige bedömer man att det svenska elbehovet kommer att vara närmare 200 TWh på 2040-talet. Ökningen beror bland annat på industrins- och transportsektorns elektrifiering. Dessa sektorer behöver kvalificerad energi som kan driva avancerade maskiner, elektronik och datahallar. Någon som man i princip bara kan göra med el. Att i detta läge använda vår mest kvalificerade och eftertraktade energibärare för något så okvalificerat som att göra värme är som att göra falukorv på oxfilé.
Men finns det då några alternativ till eluppvärmning i Sverige. Absolut! I Sverige finns ett av världens bäst utbyggda fjärrvärmenät och dessutom en omfattande kraftvärmeproduktion. Genom att producera el och värme samtidigt bidrar kraftvärmen både till att öka eltillgången kalla vinterdagar och att minska efterfrågan på el för uppvärmning. Behovet av fjärrvärme är en förutsättning för kraftvärmens elproduktion vilket gör att tekniken levererar både tillförsel och minskad efterfrågan till elsystemet! Dessutom har kraftvärmen mycket hög klimat-och miljöprestanda.
Tyvärr har vi inte sett särskilt mycket politisk verkstad de senaste åren när det gäller denna lilla, men viktiga del av överenskommelsen. Det är snarare så att kraftvärmens (och därmed fjärrvärmens) villkor försämrats genom skatt på energiåtervinning av avfall liksom kraftigt höjda skatter på den lilla fossila spetsproduktion som fortfarande återstår. Kraft- och fjärrvärmens marknadsvillkor har en självskriven plats i en uppdaterad energiöverenskommelse. För inspiration om vad som skulle göras har Energiföretagen Sverige tagit fram en föredömlig 12-punktslista som i princip kan kopieras rakt av!
Skriv en kommentar