Tekniska verken fasar ut fossil kol och olja
TOK. Trä. Olja. Kol. Sett från Stångån. Det har länge varit minnesregeln för vilket slags bränsle röken från de tre skorstenarna på kraftvärmeverket i centrala Linköping kommer ifrån. Snart är det emellertid slut med det. I november beslutade nämligen Tekniska verkens styrelse enhälligt att energiproduktionen med fossil olja och kol ska upphöra från och med år 2020. Några mindre oljeeldade lokala reservpannor kommer visserligen att finnas kvar en tid till, men de ingår inte i den ordinarie produktionsplaneringen utan körs endast som ett reservförfarande.
TOK. Trä, olja, kol.
Avvecklingen av olje- och koleldningen inleddes egentligen redan på 1970-talet och de senaste decennierna har fossilpannorna vid kraftvärmeverket i huvudsak fungerat som reserv några enstaka dagar per år när det varit riktigt kallt. Även om olje- och kolförbrukningen varit mycket låg är dess miljöpåverkan avsevärd. En övergång till andra bränslen kommer att ge stor klimat- och miljönytta. Inte minst är det ett viktigt steg mot målet att Linköping ska vara koldioxidneutralt år 2025. Omställningen gör också nytta ur ett försörjningsperspektiv genom att den minskar vårt beroende av importerad dyr energi i en allt mer osäker omvärld.
Beslutet möjliggörs delvis genom tidigare produktionsutbyggnad på Gärstadverket, men kommer också att kräva nya investeringar i förnybar kraftvärmeproduktion. Kolpannan kommer konverteras för att kunna eldas med förnybara biobränslen, exempelvis restprodukter från skogsindustrin och oljepannan kommer att köras på förnybar bioolja. På så vis kan vi nyttiggöra de restströmmar som den svenska skogsindustrin skapar vilket ligger helt i linje med vår ambition att bli världens mest resurseffektiva region. Satsningen på bioolja är särskilt spännande då det i Sverige är ett relativt ovanligt bränsle för kraftvärmeproduktion, men med många fördelar som exempelvis hög energitäthet.
Provborrning för värmelagring.
Foto: Henrik Lindståhl
Till det kommer också en satsning på lagring av energi för att effektivare kunna balansera utbud och efterfrågan över tiden. Vi projekterar därför för att bygga världens största energilager (100 GWh) för högtempererad värme i anslutning till våra pannor på Gärstad. Satsningarna kommer att innebär minskade utsläpp av koldioxid på omkring 35 000 ton/år vilket ungefär motsvarar 30 000 Linköpingsbors årliga bilåkande.
Idag är avfall det huvudsakliga bränslet i Tekniska verkens kraftvärmeproduktion. Det handlar om så kallat restavfall vilket innebär att de fraktioner som effektivt kan materialåtervinnas till nya produkter i huvudsak sorterats ut. Energiåtervinning av avfall som el och värme är en miljömässigt bra metod för att ta hand om överblivna resurser som inte kan nyttiggöras på andra sätt. Huvuddelen av avfallet är förnybart, exempelvis träavfall från byggindustrin, men tyvärr energiåtervinns också en del fossilt kol. Det handlar främst om plastavfall som idag tyvärr ofta inte kan materialåtervinnas effektivt, exempelvis använda hygienprodukter. Det bästa vore naturligtvis om våra bränslen inte hade något fossilt innehåll alls. Det kräver dock att mängden avfall som materialåtervinns ökar avsevärt, men framför allt att tillförseln av ny plast minskar i konsumtionsledet. Det kräver förändringar på samhällsnivå, men även lokala initiativ är viktiga. Här arbetar Tekniska verken aktivt, exempelvis genom att utveckla servicen på våra återvinningscentraler.
Tekniska verkens ambition är att vår energiproduktion i framtiden inte bara ska vara förnybar eller återvunnen utan förnybar och återvunnen. Avvecklingen av den fossila olje-och koleldningen är ett viktigt steg i den riktningen som kommer gagna såväl miljön som energiförsörjningen i Linköping under lång tid framöver.
Skriv en kommentar