Stängd marknad för undermålig återvinning ger incitament att klättra i avfallshierarkin

Per Everhill 14 mar 2018

I december förra året uppmärksammade media de omfattande deponibränder som rasade i Lettland under sommaren 2017. Den svarta röken från brinnande plast illustrerar väl problemen med undermåliga återvinningsmetoder längst ner i avfallshierarkin. Det är bra att händelsen i Lettland uppmärksammas, men samtidigt är det tyvärr just så som stora mängder europeiskt avfall har förbränts i Kina under många år. Kina importerar nämligen årligen stora mängder avfall från konsumentländerna i väst. De fraktioner som har ett värde för den kinesiska tillverkningsindustrin sorteras ut, medan det avfall som inte är efterfrågat destrueras genom exempelvis så kallad ”open burning” vilket innebär att man i kvittblivningssyfte helt enkelt eldar upp avfallet på en lämplig öppen yta. Detta är naturligtvis förkastligt ur klimat-och miljösynpunkt då ingen som helst rening av rökgaserna sker samtidigt som ingen energi tillvaratas. Det är inte heller någon hemlighet att stora mängder oönskat avfall dumpas i havet där framför allt plastavfall kan orsaka skador på miljön under århundraden.

Nu kan det emellertid snart vara slut på den kinesiska avfallsdumpningen, åtminstone när det gäller utländskt avfall. I somras fattade nämligen den kinesiska regeringen beslut om att stoppa importen av en rad olika typer av fast avfall, främst plast och papper. Syftet är att öka efterfrågan på återvunnet inhemskt avfall vilket bland annat kommer ske genom satsningar på ökad materialåtervinning och kvalificerad energiåtervinning med rökgasrening.

Soptipp. Foto.

Kinas omriktning i avfallsfrågan kommer få stora konsekvenser för den internationella marknaden för avfallsbehandling. Det är i grunden positivt att olika länder hjälper varandra att hantera sina avfallsutmaningar. I Sverige kan vi exempelvis nyttiggöra utsorterat restavfall från Storbritannien med avsevärt högre effektivitet än i många andra länder på grund av vårt höga värmebehov vintertid. Problemet är att det ur ekonomisk kvittblivningssynpunkt blir attraktivt att exportera avfallet till de länder som kan erbjuda de billigaste och vanligtvis också miljömässigt sämsta återvinningsmetoderna.  Kina har länge kunnat erbjuda detta, men nu stängs alltså den dörren vilket kommer tvinga många exportländer att se över sin avfallshantering i grunden.

Den enkla lösningen är naturligtvis att hitta nya marknader för billigast möjliga avsättning av sitt restavfall. Trenden när det till exempel gäller metaller visar att det sannolikt är olika afrikanska länder som kommer ställa upp som villiga mottagare. Behandlingsmetoderna blir sannolikt inte bättre miljömässigt än vad idag tillämpas i Kina. I praktiken skulle förändringen innebära att problematiken med orenade utsläpp och plastläckade till naturen bara flyttade från en plats på jorden till en annan.

Att fortsätta att skjuta avfallsproblematiken framför oss genom att ständigt söka efter billigaste möjliga kvittblivning kan inte fortgå. Kinas vägval är ett utmärkt tillfälle att en gång för alla börja klättra högre upp i avfallshierarkin och slå undan benen för efterfrågan på de allra sämsta behandlingsmetoderna som hittills bedrivits på tryggt avstånd från oss konsumenter. 

Soptipp som brinner. Foto.

För det är själva tillförseln av avfall som är grunden i problematiken. När det gäller en rad olika typer av varor och produkter har vi inte ens börjat använda effektiva styrmedel som pantsystem, krav på ecodesign eller ens utvecklat effektiva insamlingssystem. Effektiva pantsystem för fler förpackningar skulle exempelvis bidra till att material av högre kvalitet användes samtidigt som insamlingssystemen skulle utvecklas och efterfrågan på nytt material skulle minska. För det avfall som trots allt inte kan materialåtervinnas effektivt måste vi främja marknaderna för de allra bästa återvinningsmetoderna, exempelvis högeffektiv energiåtervinning i kraftvärmeanläggningar med hög klimatprestanda. Minskad tillförsel i kombination med att stängda möjligheter att använda de allra sämsta avfallsbehandlingsmetoderna skulle bidra till ökad efterfrågan på återvinning med högre miljöprestanda. Låt det kinesiska importstoppet blir en katalysator för att i grunden förändra Europas avfallshantering!