Småskaliga ångmaskiner löser inte Sveriges energiutmaningar
I lördagens DN publicerades ett debattinlägg av Per Frankelius, forskare vid Linköpings universitet, där han föreslår att Sverige bör satsa på småskaliga biodrivna ångmaskiner för produktion av el och värme. Pers resonemang brister i flera avseende och skulle i praktiken innebära stora kostnader till liten nytta samtidigt som vår klimatpåverkan med största sannolikhet skulle öka.
Per föreslår att små biodrivna ångmaskiner bör installeras i fastigheter runt om i landet för att förse dem med värme och samtidigt producera el. Faktum är att ett stort antal svenska byggnader redan idag får sin energiförsörjning från anläggningar som producerar el och värme samtidigt från bioenergi. Det gör nämligen våra många biokraftvärmeverk. Dessutom med en betydligt högre verkningsgrad än vad som är möjligt att nå med en liten fastighetsmaskin av den typ som Per föreslår. Kraftvärmen är lokal, klimatvänlig samt resurseffektiv och fyller därför redan idag den funktion som Per efterlyser.
Dagens bioeldade kraftvärmeverk är i alla avseenden mer effektiva än små utspridda bioeldade ångmaskiner. Det handlar framförallt om skalfördelar, men också en rad andra anledningar. Exempelvis måste en liten fastighetsnära ångmaskin av praktiska skäl eldas med någon slags förädlat biobränsle, exempelvis pellets. Sådan förädling kräver naturligtvis energi och andra resurser. En stor kraftvärmepanna kan eldas direkt med restprodukter från skogsindustri som exempelvis returträ och GROT (Grenar och toppar) vilket är betydligt mer resurs-och kostnadseffektivt. Själva distributionen av bränsle till ett stort antal små ångmaskiner skulle också ge betydligt större miljöpåverkan än vad en storskalig professionell verksamhet som ett kraftvärmeverk åstadkommer. Vidare är moderna biokraftvärmeverk utrustade med en mycket avancerad rökgasrening som gör att utsläppen av partiklar nedgår till ett minimum samtidigt som askor och andra restprodukter samlas in och omhändertas. Tusentals små bioeldade ångmaskiner skulle innebära en avsevärt försämrad luftkvalité i landet.
Per Frankelius menar också att energiåtervinning av importerat avfall inte är hållbart. Här visar ett stort antal studier på att förhållandet är precis det motsatta. Energiåtervinning av utländskt avfall i Sverige ger en avsevärd klimatnytta i jämförelse med att deponera soporna vilket ofta är det enda realistiska alternativet i många länder. Våra svenska anläggningar är dessutom betydligt effektivare än motsvarigheterna i många andra länder där man på grund av litet värmebehov ofta kyler bort varmvatten som hos oss nyttjas som fjärrvärme.
Ett annat argument för ångmaskinerna som Per lyfter fram är att de skulle minska beroendet av energibolagen. Vi ser mycket positivt på en utveckling där våra kunder börjar producera sina egen energi, men det är oerhört viktigt att de samtidigt är ”uppkopplade” till vårt gemensamma energisystem. Det gör det möjligt att dela med sig av överskott och få energi vid underskottssituationer. Det innebär ett ökat beroende mellan alla energimarknadens aktörer, oavsett om det handlar om energibolag eller kunder som producerar sin egen el. Om varje enskild aktör endast fokuserar på sin egen försörjning kommer energisystemet suboptimeras vilket vore förödande i en tid när det är oerhört viktig att vi nyttjar våra begränsade resurser på denna planet så effektivt som möjligt.
Vårt framtida energisystem är en fråga som berör oss alla vilket gör den väl värd att debattera. Vi välkomnar därför Per Frankelius till Tekniska verken till ett studiebesök på någon av våra kraftvärmeanläggningar för en fortsatt diskussion i detta ämne.
Skriv en kommentar