När valet står mellan dåliga alternativ: Beskatta energiåtervinning av svenskt avfall!

Per Everhill 3 jun 2019

Trots att en statlig utredning från 2017 samt flera tunga remissinstanser (bland annat Naturvårdsverket och Energimyndigheten) sågat idén om en skatt på energiåtervinning av avfall[1]  så finns just en sådan med i den så kallade januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. Det kom som en överraskning för oss som följt denna fråga under en längre tid och motivet till införandet är fortfarande oklart. Det finns flera skäl till att en skatt på energiåtervinning av avfall inte ger någon positiv klimat-eller miljönytta. Exempelvis saknas tyvärr särskilda insamlingssystem för många fraktioner (t.ex. använda hygienprodukter) vilket gör att de inte kan skiljas från övrigt avfall. En stor del av det avfall som energiåtervinns har dessutom ofta redan passerat materialåtervinningsindustrins anläggningar och klassats som rejekt. Om en skatt på energiåtervinning av avfall trots allt ska införas finns det emellertid vägval som kan mildra dess negativa effekter och i vissa avseenden rent av säkerställa fortsatta miljövinster med verksamheten. 

Ett sådant vägval handlar om att skilja på svenskt och utländskt avfall.  I Europa finns ett stort underskott på kvalificerade anläggningar för energiåtervinning av restavfall. Med ett stort värmebehov och ett väl utbyggt fjärrvärmesystem har Sverige länge varit Europas räddning när det gäller att minska ”sopbergen” och att med bästa tillgängliga teknik ta hand om det restavfall som av olika skäl inte kan materialåtervinnas. Vi har bland annat världens effektivaste avfallseldade kraftvärmeverk med mycket hög miljöprestanda. Avfallsbehandlingsmarknaden är internationell och genom våra komparativa fördelar är Sverige en ledande aktör på denna. Utan svensk energiåtervinning av europeiskt avfall är alternativet i de allra flesta länder deponi, det vill säga att lägga avfallet på soptippen. Deponi är det sista och sämsta steget i avfallshierarkin och leder bland annat till ökade metanutsläpp som är en avsevärt mer klimatpåverkande växthusgas än koldioxid. Deponi innebär också risker för läckage av olika slag (exempelvis tungmetaller) till naturen och tar samtidigt upp stora landområden som skulle kunna användas till mer produktiva ändamål. 

Med en skatt på energiåtervinning av allt avfall som passerar våra kraftvärmeverk skulle det bli naturligtvis bli dyrare att skicka restavfall till Sverige. Det är inte orimligt att en brytpunkt passeras då det blir attraktivt att välja den lokala soptippen framför svensk energiåtervinning. Det kan också bli aktuellt att skicka avfallet till anläggningar i andra länder med sämre miljöprestanda än i Sverige, exempelvis Nederländerna där värmen från förbränningen ofta kyls bort med minskad klimatnytta som följd. Eller i värsta fall till utvecklingsländer där det ”försvinner”. Ett undantag från skatt för energiåtervinning av utländskt avfall skulle göra det möjligt för Sverige att fortsatt kunna fungera som det europeiska avfallssystemets mycket efterfrågade ”njurar” som står för effektiv hantering av det restavfall som av olika skäl inte kan omhändertas högre upp i avfallstrappan.

När det gäller det svenska avfallet visar visserligen utredningen att en skatt sannolikt inte skulle ha någon positiv miljöpåverkan. Då vi emellertid i Sverige i princip avskaffat deponi som behandlingsform (mindre än 1 % av allt svenskt avfall deponeras och då bara vissa fraktioner som t.ex. keramik) riskerar vi inte att bygga några nya soptippar på grund av skatten. Kanske finns risken att svenskt avfall exporteras utomlands till deponi eller anläggningar med svag klimatprestanda, men vi får hoppas att skatten blir på en sådan nivå att svensk energiåtervinning ändå kan vara ett konkurrenskraftigt alternativ för svenska avfallslämnare.

Sammanfattningsvis, om nu energiåtervinning av avfall ska beläggas med skatt så låt det bara gälla vårt svenska avfall och undanta det utländska där höjda svenska avfallsbehandlingsavgifter i högre utsträckning riskerar att styra mot sämre alternativ.  Då skulle den svenska kraftvärmen fortsatt kunna fungera som en broms för det europeiska sopberget som vi behöver motverka med alla till buds stående medel! 

[1] Tyvärr används ofta begreppet ”avfallsförbränning” i dessa sammanhang när det egentligen handlar om energiåtervinning av avfall. Visserligen förbränns avfallet i våra kraftvärmeverk, men det är viktigt att skilja förbränning där energin tillvaratas från ren destruktionsförbränning vilket tyvärr är vanligt i stora delar av världen.