Möjligheter och utmaningar med ny elnätsreglering
I mitten av februari lämnade Energimarknadsinspektionen ett förslag till regeringen om nya regler för elnätsverksamhet. Syftet med förslaget är att skapa incitament för elnätsföretagen att välja de mest kostnadseffektiva lösningarna för att säkra elförsörjningen till sina kunder.
Dagens regelverk främjar nämligen genom sin konstruktion främst investeringar i nya elnät framför så kallade påverkbara kostnader (dit exempelvis underhållskostnader, hyror och andra köp av tjänster räknas). Detta eftersom det finns ett effektiviseringskrav på de påverkbara kostnaderna som ständigt ska minska, medan en genomförd investering tillåts ge intäkter inklusive ersättning för kapitalkostnader och vinst över tiden.
Genom att ställa effektiviseringskrav på elnätsföretagets samtliga kostnader skapas incitament för att välja mellan investeringar och kostnader för att lösa en specifik uppgift. Istället för att förstärka elnätet i ett visst område kanske behovet kan lösas genom att köpa efterfrågeflexibilitet direkt från kunderna eller via en särskild marknadsplats. Istället för att byta ut en anläggning som nått sin ekonomiska livslängd kanske det blir lönsamt att fortsätta underhålla den ett tag till. Det kanske kan vara aktuellt att hyra ett energilager i en del av elnätet som annars skulle behöva byggas ut. Eller så kommer man fram till att en traditionell elnätsinvestering är den mest kostnadseffektiva lösningen.
Förslaget har definitivt möjlighet att gynna innovativa elnätsföretag som tänker lite utanför boxen i sitt uppdrag gentemot kunderna. Djävulen sitter som vanligt i detaljerna och det finns en rad aspekter som energimarknadsinspektionen måste beakta om förslaget ska kunna få önskat resultat.
En aspekt är att nya tekniker och affärslösningar för att ersätta traditionella elnätsinvesteringar idag befinner sig i sin linda. Det handlar ofta om pilotprojekt och tekniktester som genomförs i samverkan med utvecklingsföretag snarare än färdiga produkter som kan köpas direkt från hyllan. De kommer under lång tid framöver att vara svårt att konkurrera med beprövad teknik vilket kommer återspegla sig i elnätsföretagens lösningsval.
Effektiviseringskraven måste också sättas rätt. Om de är för höga kommer det att vara svårt att klara dem för vissa bolag, även om de kan ha tillräckligt god förmåga att driva sin verksamhet. Eftersom det inte finns en marknad för eldistribution kommer det att leda till konsolidering i branschen där olönsamma företag köps upp av andra aktörer. Det är sannolikt inte ett önskat syfte med regleringen. Samtidigt måste effektiviseringskraven vara tillräckligt höga så att de alternativa kostnaderna blir en reell konkurrent till nätinvesteringar. Det måste vara lönsamt att vara innovativ. Att balansera morot och piska blir här en utmaning för energimarknadsinspektionen.
Ytterligare en faktor att beakta är att den svenska bygg-och anläggningsbranschen, som står för en stor del av de kapitalkostnader som nu föreslås bli föremål för effektiviseringskrav, tyvärr har en tendens att bli mindre effektiva år efter år snarare än tvärtom. Det blir hela tiden dyrare att bygga. Då det handlar om aktörer som är aktiva i flera kundsegment och inte bara i energibranschen är det frågan om ett effektiviseringstryck från elnätsföretagen ger tillräckligt tryck för förändring.
Sammanfattningsvis är det ändå ett intressant förslag från Energimarknadsinspektionen som mycket väl kan ha potential att ge en välbehövlig skjuts för de smarta elnät som det nu pratats om allt för länge i elnätsbranschen. Vi ser fram mot att följa det fortsatta arbetet!
Skriv en kommentar