Mikroproduktion av solel – bra kan bli bättre!

Per Everhill 4 mar 2016

I veckan uppmärksammades den kraftiga ökningen av solenergi i Sverige. Detta är naturligtvis oerhört positivt samtidigt som det är viktigt att komma ihåg att det sker från en mycket låg nivå. Trots den ökande trenden står solenergin endast för 0,1 procent av Sveriges totala elproduktion. För Tekniska verken är det särskilt roligt att konstatera att Linköping är överlägset bäst när det gäller solel som tilldelats elcertifikat. Solelsproducenter i Linköping har tilldelats dubbelt så många elcertifikat som i Stockholm.

Orsaken till att just Linköping blivit en solenergistad har flera förklaringar. Exempelvis tar kommunen inte ut någon avgift för bygglov för solcellsanläggningar. Tekniska verkens elnätsföretag började också tidigt utveckla system och rutiner för att ansluta mikroproducenter med solel. När de första mikroproducenterna började höra av sig omkring år 2008-2009 saknade vi, precis som alla andra elnätsföretag, kunskap om hur man effektivt hanterar denna typ av anslutningar. För att administrera kunder som både använder och producerar el krävdes en anpassning av såväl mätvärdeshantering som debiteringssystem. Rutinerna utvecklades i dialog med kunderna och det då lokala solcellsföretaget PPAM. Med rätt systemstöd kunde vi snabbt och smidigt ta hand om nya kunder när tillströmningen började ta fart några år senare.

2009-2015 tillämpade vi också månadsvis nettodebitering för våra kunder. Detta gjordes i avsaknad av ett tydligt regelverk där vi var öppna mot berörda myndigheter med våra förehavanden. Nettodebiteringen gick ut på att inmatad el på elnätet kvittades mot uttagen el under en månad. Utmatad el användes för att täcka förlusterna i elnätet. Allt detta gjordes automatiskt i våra system utan manuell handpåläggning. På så vis blev värdet av utmatad el lika stort som en köpt kilowattimme från elnätet vilket avsevärt förbättrade de ekonomiska förutsättningarna för kunden.

Nettodebitering som metod kan kritiseras då en kilowattimma givetvis har olika värde på elmarknaden vid olika tillfällen. Den utmatade elen ”försvinner” från elmarknaden, att månadsvis kvittning inte kan kombineras med timprisprodukter med mera. Samtidigt så är just nettodebitering kanske den viktigaste förklaringen till att vi lyckats så väl med att få våra elnätskunder att börja producera sin egen el. Det är aldrig bra för utvecklingen att låta det bästa vara det godas fiende och ibland måste man, för att nå ett högre syfte välja en väg som kanske inte passar perfekt i alla sammanhang. Tyvärr klarade Sverige inte att stå upp för nettodebiteringen när den ifrågasattes utifrån EU:s momsregler varvid vi avskaffade metoden 2015. Hade metoden fortsatt kunnat tillämpas idag hade solelproduktionen garanterat varit avsevärt högre. Detta har numera till del kompenserats av det årliga skatteavdraget på 60 öre/kWh som är ett välkommet ekonomiskt bidrag till våra mikroproducenter.

Idag är den totala installerade solcellseffekten i våra elnät (även utanför Linköping) 4832 kW. För att ytterligare öka potentialen finns det fortfarande en rad förbättringar som kan göras inom ramen för befintligt regelverk:

  • Momsplikten borde kunna slopas eftersom den innebär en avsevärd administrativ börda för mikroproducenten som oftast är en privatperson.
  • Återbetalningen av skatteavdraget borde kunna ske snabbare, exempelvis månadsvis. Detta skulle ge en tydligare koppling mellan elproduktion och användning. 
  • Nuvarande investeringsstöd som är volymbegränsat skapar en osäkerhet kring huruvida en investering kan finansieras med detta bidrag eller ej. Ett generellt ROT-avdrag för investeringar i solel skulle ge en betydligt större säkerhet för den enskilde investeraren.

Vi hoppas nu att se samma utveckling som vi har haft på flera orter så att solelen i framtiden ska kunna ge ett verkligt bidrag till det svenska elsystemet.