Lokal elbrist har flera lösningar

Per Everhill 2 mar 2020

Även om uppmärksamheten i media lagt sig något är frågan om lokal elbrist fortfarande, i allra högsta grad, aktuell. Den akuta situationen i Stockholm och Malmö löstes temporärt i höstas, men för hur länge då med tanke på framtida prognostiserad tillväxt i dessa regioner? Även i andra delar av Skåne, Mälardalen och västra Sverige flaggas nu för att el kan bli en bristvara och därmed ett hinder för nyetableringar av verksamheter.

Med anledning av detta fick Energimarknadsinspektionen i höstas i uppdrag av regeringen att analysera och föreslå åtgärder avseende ”kapacitetsbristen i elnäten”. Valet av problemformulering tyder på att det finns en risk för att myndigheten och i förlängningen regeringen angriper utmaningen allt för ensidigt. För elnät är nämligen inte den enda delen av problemet och inte heller den enda lösningen.

Att det inte går att tillhandahålla tillräckligt med eleffekt kan nämligen bero på flera saker. Dels just en brist på kapacitet i elnäten för att distribuera el fram till kunden, men också om avsaknad av lokal planerbar elproduktion i kundens närhet (finns sådan behöver mindre kapacitet tillföras utifrån via region- och stamnät). Det kan också handla om att kunden använder eller planerar att använda för hög effekt i förhållande till elnäts- och produktionskapacitet eller att kunden har ett uttagsmönster som innebär tidvis för hög belastning för det lokala elsystemet. ”Kapacitetsbrist i elnäten” är således bara en del av utmaningen. För att hantera problematiken finns i princip fem olika lösningar:

  • Utöka kapaciteten i elnäten
  • Säkerställa befintlig lokal planerbar elproduktion och/eller tillföra ny
  • Öka kundernas flexibilitet avseende elanvändning
  • ”Effekteffektivisering” så att kundernas verksamhet kräver mindre eleffekt
  • Energilagring så att el kan lagras vid överskottstillfällen för att sedan matas ut på elnätet vid underskottssituationer.
”Effekteffektivisering” är ett sätt att minska eleffekten.

”Effekteffektivisering” är ett sätt att minska eleffekten.

Gemensamt för de fyra sista lösningarna är att de alla kan ersätta alternativet att bygga ut mer kapacitet i elnäten. De olika alternativen har i sin tur olika för- och nackdelar.

Att utöka kapaciteten i elnätet är en tidskrävande process på grund av de svenska tillståndsprocesserna på området. Att säkerställa lokal produktion och tillföra ny är starkt beroende av utvecklingen på el-och värmemarknaden och de regelverk som styr dessa. I dagsläget finns det bara ett kraftslag som i stor skala kan leverera planerbar effekt i våra städer och det är kraftvärmen.  Kraftvärmen ger dessutom dubbel nytta genom att den producerar el och värme samtidigt där värmeleveransen minskar behovet av el för uppvärmning under kalla vinterdagar då efterfrågan är som stört. Även om det var uppenbart för de flesta att det var kraftvärmen som räddade Stockholm och Malmö denna vinter så har det varit ett tufft år för kraftslaget med kraftiga skattehöjningar vilket tyvärr inte skickar en signal till marknaden om att mer kapacitet är önskvärd.

När det gäller flexibilitet och energilagring är det teknik och marknader som befinner sig i sin linda, även om flera spännande initiativ lanserats den senaste tiden, exempelvis E.ONs digitala handelsplats SWITCH. Minskat effektbehov genom effektivisering är alltid önskvärt, men i dag är det enbart en del av kundens elkostnader som kan påverkas genom sådana åtgärder vilket gör dem svåra att räkna hem ekonomiskt.

Kraftvärmen ger dubbel nytta genom att den producerar el och värme samtidigt.

Kraftvärmen ger dubbel nytta genom att den producerar el och värme samtidigt.

En viktig poäng här är att inte enbart angripa utmaningen utifrån ett elnätsperspektiv. Om man bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. Självklart behöver vi satsa på utbyggd kapacitet i elnätet, men det behöver inte vara den enda lösningen. Det är sannolikt så att olika tekniska lösningar passar olika bra i olika situationer. Finns lokal kraftvärme? Finns en industri som kan minska sitt effektbehov genom ökad användning av fjärrvärme som ersättning för el? Finns det någon aktör i elnätet som mot rätt ersättning kan tänka sig att anpassa sitt effektbehov vid toppbelastning?  Vi får hoppas att Energimarknadsinspektionen gräver lite djupare i verktygslådan än vad utredningens titel antyder och vågar titta på lite olika lösningar på frågeställningen. Det ska bli mycket spännande att se vad utredningen kommer fram till i höst!