Låt industrin slippa köpa utsläppsrätter för biogas!
Det råder idag en bred politisk enighet om biogasens nyttor i det svenska energisystemet. Biogasen gör det möjligt att nyttiggöra avfall vilket gör vår ekonomi mer cirkulär. Biogasen tränger ut fossila bränslen inom transportsektorn, industrin och sjöfarten samtidigt som dess restprodukt i form av biogödsel återför viktiga näringsämnen till jordbruket. Då biogasproduktionen i princip alltid är lokal minskar den också vårt beroende av energi från en ibland orolig omvärld. Det finns alltså många skäl att stödja en ökad produktion och användning av biogas i Sverige. Idag produceras runt 2 TWh biogas i Sverige och genom import från främst Danmark ligger konsumtionen på cirka 3,5 TWh. Biogasanvändningen skulle kunna öka avsevärt då den ofta direkt kan ersätta fossila bränslen. Utvecklingen mot flytande biogas öppnar dessutom upp nya marknader när gasen kan transporteras effektivare längre sträckor.
På senare tid har vi sett flera exempel på hur svensk industri intresserar sig för biogasen. Toyota Material Handling i Mjölby byter ut fossil gasol mot flytande biogas och många andra tyngre industrier undersöker nu på allvar möjligheterna att öka användningen av biogas i sina processer. Idag använder många svenska industrier, exempelvis på västkusten och i Dalarna, naturgas som köps via gasnätet. Naturgasanvändning innebär avsevärt minskade utsläpp av växthusgaser jämfört med kol och olja, men det handlar fortfarande om ändlig fossil energi. För dessa industrier är inblandning av biogas i energimixen ett enkelt sätt att höja sin klimatprestanda. Då det ofta handlar om stora volymer jämfört med exempelvis försäljningen till privatbilister betyder denna trend mycket för våra svenska biogasföretag.
Här finns emellertid ett problem. Om förnybar biogas och fossil naturgas samdistribueras i samma gasnät räknas nämligen all gas som fossil enligt den svenska tillämpningen av EU-förordningen om utsläppsrätter. En industri som ingår i den handlande sektorn inom EU:s utsläppshandelssystem måste alltså idag köpa utsläppsrätter även för den gasmängd som utgörs av biogas, bara för att den blandats med naturgas i distributionsnätet. Detta minskar naturligtvis incitamenten för svenska industriföretag att köpa och blanda in biogas i sina processer. Rent fysiskt går det inte att skilja på förnybar metangas och fossil sådan ty det är samma slags molekyler det handlar om. Det får emellertid praktiska konsekvenser som direkt motverkar den svenska industrins omställning från fossil till förnybar energi.
Den enkla lösningen på detta problem är att tillämpa emissionsfaktor noll för biogas som samdistribueras i Sverige. Rent praktiskt skulle detta kunna hanteras genom att tillämpa den så kallade gröngasprincipen för berörda aktörer. Gröngasprincipen innebär att kunden fysiskt kan erhålla en blandning av såväl fossil som förnybar gas via gasnätet. Samtidigt garanterar dock leverantören att utlovad mängd biogas tillförs marknaden någon annanstans. Detta garanterar köpets klimatnytta på precis samma sätt som att den exakta mängden biogas hade levererats fysiskt till kunden. Detta förfarande ligger idag till grund för hur biogas ska hanteras skattemässigt i Lagen om skatt på energi. Det vore en enkel sak att låta samma regelverk styra den svenska tillämpningen av EU ETS på detta område.
Svensk industri står inför en omfattande omställningsperiod där stora mängder fossil energi måste ersättas. Det är rimligt att den förnybara biogasen kan få vara en del av denna omställning utan att den inom utsläppshandelsystemet blandas ihop med sin fossila kusin.
Skriv en kommentar