Ladda hemma-stödet riskerar att bli ett slag i luften!
I höstas beslutade regeringen att införa ett särskilt ladda-hemma stöd med syftet att skapa fler privata laddplatser för elfordon. Detta är i sin tur naturligtvis kopplat till ambitionen om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Initiativet är gott, men tyvärr är målgruppen allt för smal för att det ska kunna få någon större praktisk verkan.
Hemmaladdning är sannolikt ett av de viktigaste argumenten för att skaffa elbil för många privatpersoner. Hemmaladdning bidrar till att göra elbilsinvesteringen till en bättre affär genom det egna elabonnemanget. I många fall kan elbilen laddas med egen solel. Hemmaladdning är också betydligt bekvämare för elbilsägaren än publik laddning, framför allt då tidsaspekten får mindre betydelse. Undersökningar visar att hemmaladdning idag svarar för ca 80-90 procent av elbilsförarens laddbehov. Med föreslaget stöd kan privatpersoner få ersättning på halva kostnaden för investera i utrustning för hemmaladdning. Rent teknisk går det ofta att ladda elbilen utan en laddbox, men en sådan möjliggör säkrare och smartare laddning vilket kan vara av stor vikt särskilt för kunder med små elnätsabonnemang.
I dag levereras många elbilar med tillhörande teknik för hemmaladdning i ett paket. Det blir ett viktigt försäljningsargument som bidrar till att öka elbilens attraktionskraft jämfört med traditionella fossildrivna alternativ. Ett statligt bidrag på 50 % av denna kostnad skulle rätt utformat kunna ge marknaden en välbehövlig knuff framåt. Detta vore välbehövligt då elbilarna trots ökad försäljning ändå enbart utgör en bråkdel av alla nya fordon som säljs i Sverige.
Problemet är att stödet endast kan sökas av privatpersoner. Dessutom ställs krav på att den sökande ska äga eller ha nyttjanderätt till den fastighet där laddboxen ska installeras. Juridiska personer som bostadsrättsföreningar eller företag (exempelvis bostadsföretag med hyresgäster) kan inte söka stödet. Det utesluter i princip alla elbilsägare som bor i lägenhet och har bilen i ett gemensamt garage vilket naturligtvis är mycket vanligt. Många elbilar är idag förmånsbilar vilket uppmuntras av staten genom särskilt låga förmånsvärden. Om företag fick ta del av ladda-hemma stödet och erbjuda sina anställda detta som en löneförmån skulle det sannolikt få en avsevärd påverkan på antalet installerade laddboxar i Sverige. Så är nu tyvärr inte fallet. Det är i princip bara villaägare som kommer att få nytta av bidraget och utan att ha ett statistiskt underlag tillhands bedömer jag att de hitintills tyvärr utgör en mycket liten del av de som idag äger ett elfordon i Sverige.
Om viss teknik ska subventioneras i klimat-och miljösyfte är det viktigt att det riktas mot de grupper i samhället som i första hand står i begrepp att satsa på området. Bortsett från enskilda entusiaster är min bedömning att den gruppen i detta fall främst är företag och organisationer med ett professionellt miljö-och klimatintresse. Såsom kraven för ladda-hemma stödet är utformat bidrar det inte till att bli den faktor som gör att dessa aktörer väljer att satsa på elfordon.
Skriv en kommentar