Kan miljöskatter ge ökade utsläpp?
När regeringen i våras presenterade vårändringsbudgeten ingick kraftiga skattehöjningar för användning av fossila bränslen i kraftvärmeproduktion. Med några få månaders förvarning åttadubblades koldioxidskatten samtidigt som energiskatten tredubblades. Vid en första anblick ter sig kanske detta som något enbart positivt ur miljöhänseende och en naturlig del av en modern miljö-och klimatpolitik. Fossila bränslen blir ju dyrare! Verkligheten är emellertid mer komplex än så och i just detta fall kommer skatten med stor sannolikhet till och med leda till utökade globala utsläpp av växthusgaser.
Fram till ungefär 1980 var den svenska kraftvärmen i princip 100 % fossileldad och då vanligen med olja och kol. Det märktes bland annat på fönsterblecken i många svenska städer där det alltid fanns ett tunt finfördelat lager svarta dammpartiklar från det lokala kraftvärmeverket. I ljuset av 1970-talets oljekris skedde emellertid en omställning. Svensk kraftvärme bytte bränsle till restavfall, biobränslen och i mindre utsträckning naturgas. Numera återstår mindre än 5 % kol och olja i bränslemixen. Det handlar ofta om äldre anläggningar som ligger i reserv över tiden eller används för att hantera topplaster riktigt kalla vinterdagar. De kan ofta leverera hög effekt vilket är bra för elsystemet, samtidigt som driftstiderna vanligen är mycket korta på årsbasis. När vi skriver år 2019 börjar även de sista fossileldade kraftvärmeverken bli till åren. Faktum är att all svenska fossileldad kraftvärme idag har aktuella avvecklings-eller konverteringsbeslut. I de flesta fall ligger de nära i tiden, som för Tekniska verkens anläggningar i Linköping som kommer att byggas om till bioolja respektive fliseldning under 2020.
Det är i detta sammanhang som de kraftigt höjda skatterna kommer in. För de anläggningar som ska konverteras i närtid har skatterna inga som helst styrande effekter. De sänker enbart företagens lönsamhet, vilket bland annat innebär mindre pengar till andra miljösatsningar. Det har också framkommit exempel på att flera företag på grund av skatten nu väljer att avveckla anläggningar istället för att bygga om dem för eldning av förnybara bränslen. Situationen kan jämföras med att du äger en fossildriven bil och sedan beställer en elbil. Under väntetiden chockhöjs skatten på din gamla fossilbil så pass mycket att du måste avbeställa elbilen (och skrota din gamla fossilbil). Lokalt får nedlagd kraftvärme stora konsekvenser för effektsituationen i många av våra städer vilket fått stor uppmärksamhet i media på senare tid.
Men att använda mindre fossila bränslen måste väl alltid vara bra? Det beror på. Om vi räknar med att samhällets effektbehov kalla vinterdagar kommer vara detsamma som innan en fossil kraftvärmpanna avvecklas måste elen den producerar ersättas. I detta fall är tidsaspekten viktig eftersom det är anläggningar som huvudsakligen levererat planerbar effekt kalla vinterdagar. Det är vid dessa tillfällen som Sverige några dagar per år brukar tvingas importera el från kontinenten. El som har betydligt sämre klimatprestanda än svenskproducerad el, även om den senare producerast med stenkol. Därför kan de globala utsläppen öka om svenska fossileldad kraftvärme avvecklas utan att ersättas med nya anläggningar med motsvarande produktionsförmåga.
Vad ska man då göra för att få bort det sista kolet, oljan och naturgasen från svensk kraftvärme på ett så klimateffektivt sätt som möjligt? Avskaffa de införda skatterna och se istället till att de nya satsningar på förnybar kraftvärme som byggs blir lönsam. Det kan handla om stöd från Klimatklivet, gynnande av fjärrvärme i byggregler eller att reformera elmarknaden så att förmågan att levererar planerbar effekt får ett värde. Det är sällan en bra lösning att straffa gamla syndare som redan bestämt sig för en förändring. Den principen borde gälla även inom energipolitiken.
Skriv en kommentar