Kallt, mörkt och vindstilla – om effektbrist och prissignaler
Denna vecka har varit riktigt kall samtidigt som vindkraften tidvis i princip varit stillastående. I skrivande stund är läget emellertid lugnt med tilltagande vindar och i princip full kärnkrafts- och vattenkraftsproduktion, men situationen bjuder ändå in till en reflektion kring risken för effektbrist i Sverige.
I många länder är effektbrist en del av vardagen och hanteras genom roterande bortkoppling. Det innebär att en stad eller ett bostadsområde tidvis kopplas bort för att effekten ska räcka. När jag tjänstgjorde i Kosovo i början av 2000-talet tillämpades tidvis fyra timmars eltillgång med 20 timmars bortkoppling och roterade över dygnet. Det innebar att vissa byar ibland fick sin påkoppling mellan midnatt och klockan fyra på morgonen vilket naturligtvis påverkade vardagslivet avsevärt. Vi är naturligt lågt ifrån en sådan situation i Sverige, men här skulle en effektbristsituation få helt andra konsekvenser. Även om vi nu håller på att förbättra vår civila beredskap är vår förmåga att hantera strömavbrott fortfarande låg i många delar av samhället. Vi är beroende av el och inte minst då för att driva annan energiproduktion som exempelvis fjärrvärmen. Vad som kanske är allvarligare på sikt är hur en effektbristsituation skulle påverka vårt näringsliv. En viktig anledning till att Sverige är ett industriland stavas säker tillgång på billig energi. De stora internationella aktörer som idag satsar stora pengar på att bygga datahallar i Sverige skulle sannolikt dra öronen åt sig snabbt om de bedömde att det svenska elsystemets leveranssäkerhet minskade.
Hur stor är då risken för effektbrist? Därom tvistar de lärde. Man brukar något förenklat säga att en så kallad 10-årsvinter kräver planerbar kraftproduktion motsvarande 27,000 MW och det klarar vi av att leverera idag under normala förhållanden med befintlig kärnkraft, vattenkraft, kraftvärmen och i värsta fall vår oljebaserade effektreserv. Energisystemet står emellertid för en rad förändringar där den genomgående trenden är att planerbar kraftproduktion ersätts med väderberoende sådan. Inom några år ska fyra kärnkraftsreaktorer stängas ner samtidigt som vattenkraft motsvarande en årsproduktion på 1,5 TWh ska avvecklas till förmån för lokal miljönytta. Samtidigt ska 18 TWh/år förnybar elproduktion byggas via elcertifikatsystemet där huvuddelen kommer att utgöras av vindkraft. Vissa debattörer hävdar att den svenska vattenkraften kommer klara att hantera effektbehovet i det nya elsystemet utan problem. Andra hävdar att vi återkommande kommer riskera brist på effekt när det är kallt, mörkt och vindstilla. Det som otvetydigt kommer hända är att vi får ett mindre stabilt elsystem vilket måste hanteras.
Ett sätt att möta dessa utmaningar på, är att säkerställa att det finns en effektiv prissignal till elanvändarna om det börjar bli brist på tillgänglig effekt. På dagens elmarknad är det emellertid enbart energi, det vill säga kilowattimmen som har ett pris. Det priset lär visserligen vara högt i en effektbristsituation, men ger ändå inte helt korrekt styrsignaler till exempelvis de som i dessa stunder tar ut mycket effekt under några få timmar. Att sedan det totala elpriset idag till mer än 40 % består av skatter och avgifter som är konstanta oavsett om vi har överskott eller underskott på effekt spelar också stor roll. På elnätsidan går vi visserligen mot mer effektbaserade avgifter, men de har ingen koppling till den nationella effektsituationen och utgör endast en mindre del av kundens elkostnad.
Jag har inget exakt svar på hur ett system som gör det lönsamt att spara effekt skulle se ut. I sammanhanget är det dock glädjande att konstatera att det börjar dyka upp en rad gräsrotsinitiativ kring detta. Göteborg Energi har tillsammans med Chalmers Tekniska Högskola inlett ett pilotprojekt med ”vita certifikat” där kunder mot betalning får erbjuda sig att minska sitt effektuttag till nytta för belastningen på det lokala elnätet. I februari annonserade Nord Pool att man tillsammans med Agder Energi kommer att starta en marknadplattform för flexibilitet, det vill säga handel med effekt i form av bort-och tillkoppling av sådan. Kanske är det med sådana initiativ som vi i framtiden kommer lämna ”kilowattimmans diktatur” och även låta andra nyttor i elsystemet få sitt rätta pris?
Skriv en kommentar