Hur säkerställer vi tillgången på energi 24/7/365 i framtiden?
För många år sedan arbetade jag i ett land i en annan del av Europa med ett elsystem som skiljde sig avsevärt från vad vi är vana vid från Norden. På grund av krig var elförbindelserna med grannländerna i princip obefintliga och hela landet strömförsörjdes med två stora brunkolskraftverk. De var emellertid kraftigt underdimensionerade i förhållande till effektbehovet och landets växande befolkning vilket tvingade det lokala energibolaget att tillämpa roterande bortkoppling vilket när situationen var som värst innebar att kunderna hade tillgång till el ungefär fyra timmar per dygn.
En sådan situation är naturligtvis ingenting att sträva efter. I Sverige har vi under lång tid tagit tillgång på effekt för givet genom vår goda tillgång på vattenkraft och kärnkraft (oavsett vad man i övrigt tycker om den senare som energiform). Nu står det svenska elsystemet emellertid inför omfattande strukturella förändringar. Fyra kärnkraftsreaktorer kommer avvecklas i närtid samtidigt som vi via elcertifikatsystemet tillförs stora mängder förnybar elkraftproduktion i form av vindkraft. Vi kommer också avveckla delar av vår vattenkraftsproduktion till förmån för lokala miljöåtgärder. Mer förnybar elproduktion gör otvivelaktigt miljönytta, men samtidigt så minskar våra möjligheter att garantera tillgång på effekt 24/7/365. Just denna fråga är temat för årets upplaga av Energispektrum vilket som vanligt är den hetaste energipolitiska debatten i Almedalen. Frågan har i allra högsta grad en politisk dimension eftersom leveranssäkerheten i elsystemet berör oss alla. Det skulle räcka med ett rykte om risk för effektbrist för att världens datacenteraktörer skulle frysa sina eventuella investeringar i Sverige för lång tid framöver för att inte tala om konsekvenserna av ett verkligt effektbortfall en riktigt kall vinterdag.
Som tur är finns det en mängd lösningar på våra effektutmaningar. Energimyndigheten släppte i våras en omfattande utredning om efterfrågeflexibilitet som visar på viss potential på detta område, det vill säga att kunderna ska anpassa sin elanvändning efter rådande marknadssituation. Vi har också en omfattande teknikutveckling inom smarta hem, elbilar och batterier som kan bidra till att reducerar effekttoppar över tiden. Utbyggnaden av våra utlandsförbindelser förbättrar också våra förutsättningar att importera el i kritiska situationer liksom att bistå våra grannländer när deras elsystem är ansträngda. Det finns emellertid nackdelar med del flesta av dessa lösningar. Vårt låga elpris minskar värdet av efterfrågeflexibilitet vilket i sin tur påverkar viljan att utveckla och investera i ny teknik. Även om utvecklingen inom batteriteknik går snabbt så är potentialen för storskalig batterilagring låg i norden när vi främst behöver tillgång till säsongslagring. Den svenska vattenkraftens lagringsförmåga motsvarar omkring 5 miljarder Tesla Powerwalls vilket ger perspektiv på utmaningen. Utbyggda förbindelser mellan länder är inte heller någon enskild ”silver bullet” avseende leveranssäkerhet vilket exempelvis problematiken med instängningseffekter i förbindelserna mellan Tyskland och Danmark visar.
Även om många olika tekniker kan bidra till att minska problematiken kvarstår en elefant i rummet, nämligen att vår nuvarande elmarknadsdesign inte värderar effekt. Det missgynnar direkt svensk planerbar elproduktion som vattenkraft och kraftvärme i förhållande till vind-och solkraft trots att de senare inte alls levererar samma systemnytta. Med förväntat låga elpriser under hela 2020-talet kommer det vara svårt att hitta lönsamma investeringar i förnybar planerbar elproduktion om inte dessa anläggningars bidrag till vår effektförsörjning värderas. Förutom att göra planerbar kraft mer lönsam skulle ett pris på effekt främjar efterfrågeflexibilitet både beteendemässigt, men också när det gäller att utveckla ny teknik som kapar effekttoppar. Det skulle främja affärsmodeller där leverantör och användare delar på nyttan av minskade effektuttag samtidigt som det skulle bidra till att minska vår användning av fossila bränslen som fortfarande är det som används på marginalen kalla och vindstilla vinterdagar. Exakt hur framtidens elmarknadsdesign ska se ut kan diskuteras, men utan att sätta ett värde på effekt kommer övriga insatser på området tyvärr endast bli verkningslösa slag i luften. Så, vilka svenska energipolitiker vill sätta ett värde på effekt?
Per Everhill, ansvarig Public Affairs
Skriv en kommentar