Direktivförslag riskerar slå undan fötterna för lätta biogasfordon i offentlig verksamhet
I november lanserade EU-kommissionen ett antal förslag under benämningen ”Clean Mobility Package”. Som en del i paketet ingår ett förslag till ändring av direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon.
Förslaget ställer bland annat krav på medlemsstaterna att en viss andel av de fordon som köps in, leasas eller hyrköps av offentliga aktörer ska uppfylla definitionerna på rena och energieffektiva fordon. I Sverige föreslås exempelvis minst 35 procent av de lätta fordonen uppfylla kraven år 2025.
Problemet med förslaget är att den definition av ”rena fordon” som föreslås utgår ifrån en alldeles för snäv systemgräns, nämligen fordonets avgasrör. Med krav på högsta tillåtna koldioxidutsläpp på 25 g/km år 2025 och 0 g/km år 2030 innebär det exempelvis att lokalproducerad svensk biogas utesluts som bränslealternativ för lätta fordon i kommunal verksamhet. Skulle förslaget bli verklighet skulle det få oerhört stor påverkan på många kommuners verksamhet. Det gäller särskilt i våra biogaskommuner där man sedan 90-talet byggt upp en lokal ”biogasekonomi” med produktion från eget avfall för i första hand drift av lokaltrafik och lokala fordonsflottor för kommunal verksamhet. Restprodukten biogödsel har sedan kunnat avsättas i det lokala jordbruket. Den lokala biogasproduktionen är inte minst viktig ur försörjningssäkerhetssynpunkt då det bland annat möjliggör fungerande lokaltrafik i händelse av kris och krig.
Valet av systemgräns är djupt olyckligt då ett bredare systemperspektiv hade gett helt andra styrsignaler med avsevärda klimatvinster som följd. När det gäller biogasen så skapas dess klimatnytta främst i tillverkningsprocessen genom att exempelvis matavfall och industriavfall kan nyttiggöras och ersätta fossila bränslen, men också genom restprodukten biogödsel som ersätter fossilt gödsel. Beaktas dessa parametrar blir biogasens nettoklimatpåverkan negativ trots en mindre del lokala utsläpp från fordonens avgasrör. När de gäller användningen av el så sker utsläppen i produktionen istället för vid användningen. I Nordeuropa med vårt väl sammanbyggda elnät använder vi tyvärr fortfarande fossila bränslen på marginalen i vår elproduktion. Det gör att ökad elanvändning har en direkt påverkan på de globala utsläppen av koldioxid, även om de lokalt råkar vara noll från själva elfordonet. Visst är en ökad elektrifiering av fordonsflottan positivt då det ersätter fossila bränslen, men om vi räknar elanvändning som nollutsläpp är risken stor att det ger felaktiga styrsignaler, exempelvis när det gäller jämförelse med andra fordonsbränslen som till exempel biogas.
Om inte EU-kommissionen vill bidra till att öka nettoutsläppen av koldioxid i Europa måste förslaget revideras för att istället utgå ifrån ett brett systemperspektiv på energi ”från ax till limpa”. Först då kan vi få relevanta regelverk som styr mot en fordonsflotta som bidrar till totalt lägre utsläpp på samhällsnivå istället för tvärtom!
Skriv en kommentar