Bred systemsyn nödvändigt för effektiv miljömärkning
Regeringen har beslutat att konsumenter ”vid bränslepumpen” ska få information om drivmedlets klimatpåverkan och ursprung från och med den 1 januari 2020. Enligt förslaget ska information finnas om drivmedlens växthusgasutsläpp över livscykeln, om råvaror och råvarornas ursprungsland. Överlag är beslutet ett steg i rätt riktning mot en ökad konsumentmakt på drivmedelsområdet. Reformen kommer emellertid med en rad utmaningar. Den svåraste är sannolikt att hitta en rättvisande metod för att beräkna sammanlagda växthusgasutsläpp eftersom det i princip är omöjligt beräkna exakt utan förenklingar.
Såväl i Sverige som inom EU finns det idag en tendens att just förenkla beräkningen genom att bortse från vissa delar av bränslets klimatpåverkan. Med en snävare systemgräns är det enklare att presentera korrekta siffror, samtidigt som risken är stor att resultatet blir missvisande. Ett exempel på sådan förenkling är klimatberäkningar enligt ”tank-to-wheels”-principen, det vill säga hur stora utsläppen är från avgasröret oavsett bränslets klimatpåverkan vid tillverkning, distribution till kunden och så vidare. Metoden ger en direkt felaktig bild av bränslets totala klimatpåverkan. Exempelvis får brasiliansk etanol från grödor lika god klimatprestanda som svensk dito från industriella restprodukter. Självklart har drivmedel från lokalt avfall och andra restprodukter högre klimatprestanda än motsvarande produkter från importerade jungfruliga råvaror. Samtidigt är det oerhört svårt att bedöma exakt vilka utsläpp produktionen i Brasilien orsakat. Om regeringen menar allvar med en klimatbedömning över hela bränslets livscykel måste vi ta fram metoder för att göra just detta ur ett så brett systemperspektiv som möjligt och inte frestas att ta enkla genvägar.
En annan utmaning ur ett energisystemperspektiv är miljömärkningen av el som drivmedel. El är en energibärare och utsläppen elanvändningen orsakar sker någon annanstans, exempelvis vid produktionen eller vid byggnationen av produktionsanläggningarna. Dagens svenska elproduktion är i princip fossilfri. Innebär det då att vår elanvändning inte orsakar några utsläpp? Tyvärr inte. Elnäten i Europa är väl sammanbyggda vilket innebär att du som svensk el- användare är sammankopplad med smutsig elproduktion i exempelvis Danmark, Polen och Tyskland. Vanligtvis exporterar vi svensk fossilfri el till dessa länder vilket gör stor klimatnytta då den tränger ut fossil el från marknaden. I praktiken innebär det att konsekvensen av att ladda en elbil är att mindre el kan exporteras med ökad klimatpåverkan som följd. Din klimatpåverkan är således inte noll även om det inte kommer några utsläpp från avgasröret och du laddar din elbil på svenskt territorium. Därmed inte sagt att vi inte ska ha elbilar i Sverige. På grund av sin effektivitet är de betydligt klimateffektivare än motsvarande fossilbilar samtidigt som de inte ger några lokala utsläpp. Deras klimatpåverkan är emellertid inte noll vilket till och med vissa myndigheter brukar påstå. Det måste i miljömärkningen vid laddstationen utvisa.
Hur är det då med ursprungsmärkt el? Det är en rent finansiell produkt som ger ett ekonomiskt bidrag till producenter av förnybar el. Ursprungsgarantin kommer från en redan existerande förnybar produktionsanläggning som genom försäljningen får en extra inkomst. På lång sikt kan ett sådant val definitivt bidra till att snabba på omställningen av vårt energisystem. Att köpa ursprungsgarantier har emellertid inget med din elanvändnings fysiska klimatpåverkan att göra. Det är viktigt att komma ihåg under kalla och mörka vinterdagar när det oljeeldade Karlshamnsverket går för full effekt. Då är det särskilt tydligt att all minskad elanvändning ger klimatnytta. Det måste gälla även för elbilsladdare. Att beräkna elens klimatpåverkan kommer vara en riktig utmaning för den myndighet som får i uppdrag att utforma miljömärkningssystemet. Här kan det vara frestande att begränsa systemperspektivet i syfta att få fram lätthanterliga data.
Ett tredje exempel som illustrerar utmaningarna med en rättvisande miljömärkning är biogasen. I Sverige produceras biogas ofta från organiskt avfall som annars skulle slängs på soptippen där det skulle läckt metangas som är en avsevärt farligare växthusgas än koldioxid. Genom att nyttiggöra avfallet som fordonsbränsle görs således stor klimatnytta. Produktionen ger också upphov till en viktig restprodukt i form av biogödsel som ersätter fossilt gödsel på våra åkrar samtidigt som viktiga näringsämnen kan återföras till jordbruket. Ett alltför snävt systemperspektiv som kanske endast utgår ifrån utsläpp fram till användningen ger en direkt felaktig bild av biogasens totala klimatprestanda. Samtidigt är en helhetsbedömning av biogasens klimatprestanda en betydligt mer komplicerad process med många ingående parametrar.
Förutom att ta sig an uppgiften med ett så brett systemperspektiv som möjligt bör den myndighet som ska utforma märkningssystemet inte vara trendkänslig eller rädd för att råka trampa någon av marknadens aktörer på tårna. Det finns många intressen som vill framhäva just sitt bränslen som klimateffektivast och ofta sker det genom att bortse från negativa aspekter någonstans i dess livscykel. All drivmedelsanvändning påverkar klimatet och det är viktigt att systemet ger konsumenten möjligt att jämföra dessa så rättvist som möjligt. Det är frestande att ta genvägar, men det kan leda till direkt felaktiga styrsignaler. Då är det bättre att alltid utgå ifrån ett så brett systemperspektiv som möjligt och räkna nästan rätt, än exakt fel.
Skriv en kommentar