Brännheta skatter löser inte våra avfallsutmaningar
För nästan exakt ett år sedan överlämnade Förbränningsskatteutredningen sitt betänkande till regeringen. Efter i princip total tystnad i frågan under våren släpptes sedan utredningen på remiss i augusti och i dagarna går svarstiden ut. En skatt på energiåtervinning av avfall, för det är egentligen det som det handlar om, har av de flesta bedömare sågats som en dålig idé och då inte minst i ljuset av att vi redan prövat detta under några år på 2000-talet med obefintliga styreffekter. Till och med utredningen är tydlig med att man inte bedömer att en skatt skulle få någon positiv styreffekt på våra avfallsflöden. Att förslaget gått ut på remiss är emellertid ett tecken på att idén fortfarande lever i någon form. Det är en god anledning till att fördjupa sig i frågan i ett blogginlägg!
Begreppet avfallsförbränning
För det första är det på sin plats med ett påpekande angående ”avfallsförbränning” som genomgående används i utredningen. Det är olyckligt då den verksamhet som huvudsakligen avses är energiåtervinning av avfall. Avfallsförbränning innefattar också termisk destruktion av avfall då ingen eller mycket lite energi återvinns. Ofta förväxlas just begreppet avfallsförbränning med termisk destruktion. Begreppen energiåtervinning och destruktion representerar två olika nivåer inom den så kallade avfallshierarkin där energiåtervinning har betydligt högre klimatprestanda. Därför är det viktigt att särskilja dessa begrepp.
Energiåtervinningens klimat-och miljönytta
Vid förbränning av avfall i ett kraftvärmeverk återvinns energi i form av el och värme. Energiåtervinning av avfall och materialåtervinning kompletterar varandra väl. De länder som har en väl fungerande avfallshantering är oftast duktiga på båda dessa återvinningsmetoder. Allt avfall kan tyvärr inte materialåtervinnas effektivt. Det gäller exempelvis använda hygienprodukter eller produkter sammansatta av många olika slags blandade material. För detta avfall är energiåtervinning idag i princip det enda återvinningsalternativet.
Visst avfall bör inte heller materialåtervinnas då det innehåller ämnen som inte bör återcirkuleras i samhället (exempelvis äldre plast som innehåller hormonpåverkande kemikalier eller nyare plaster med additiv som försvårar eller omöjliggör materialåtervinning). Genom att samla in och energiåtervinna detta avfall kan det på en kontrollerat sätt lyftas ur cirkulation och förbränningsresten omhändertas. På så vis bidrar den avfallseldade kraftvärmen till att avgifta samhället. För andra avfallsfraktioner är efterfrågan på återvunnet material tyvärr låg i förhållande till avfallsmängden vilket gör materialåtervinning mycket olönsam.
Därför genererar materialåtervinning i sig i ett rejekt som inte kan återanvändas vilket enligt avfallshierarkins principer bäst nyttiggörs genom energiåtervinning. Energiåtervinning är därför en nödvändighet för att effektivt kunna hantera alla de typer av avfallsfraktioner som det moderna samhället i dagsläget ger upphov till. Det bästa sättet att minska mängden avfall är att hindra det från att uppstå och tvinga fram användandet av höggradigt återvinningsbara material. Det görs bäst genom styrmedel i produktions- och konsumtionsledet snarare än i återvinningsledet. Styrmedel i återvinningsledet (exempelvis en skatt på ”avfallsförbränning”) påverkar endast hur avfallet tas om hand vilket inte angriper problemets kärna som är att samhället tillförs svåråtervunnet avfallet från början.
Svensk energiåtervinning av utländskt avfall
Svenska energiåtervinningsanläggningar har idag kapacitet att behandla mer avfall än vad som genereras i Sverige. Det gör det möjligt att erbjuda avfallsbehandlingstjänster på den internationella marknaden. På europeisk nivå finns ett stort underskott på energiåtervinningskapacitet vilket tyvärr ofta gör deponering till det enda lokala alternativet för det restavfall som inte kan materialåtervinnas. Deponier läcker metangas över tiden vilket är en mycket mer klimatpåverkande gas än exempelvis koldioxid. Ett annat miljöproblem med deponier är risken för bränder som kan resultera i omfattande negativ miljöpåverkan.
Många länder har infört partiella deponiförbud eller skatt på avfall som deponeras vilket medfört en ökad efterfrågan på den begränsade avfallsförbränningskapacitet som finns i Europa. En viss utbyggnad av avfallsförbränningskapaciteten pågår i många länder, men med låga värmebehov blir anläggningarna av naturliga skäl mindre effektiva än de i Norden där vi över tiden kan nyttiggöra mer än 90 % av energin i avfallet. I många länder kyls värmen vanligtvis bort vilket är ett enormt slöseri med resurser. Även om man räknar med transporternas miljöpåverkan så är det betydligt bättre för klimatet att energiåtervinna avfall i Sverige än på många andra håll i Europa där oftast endast el produceras och värmen kyls bort. Genom att låta avfallet energiåtervinnas i högeffektiva svenska kraftvärmeverk ökar klimatnyttan avsevärt och överstiger vida den miljöpåverkan som transporterna orsakar. Energiåtervinning av utländskt avfall är en av Sveriges största exportframgångar av miljöteknik, såväl när det gäller ekonomi som klimatnytta. Även om vi naturligtvis måste sträva efter att minska de globala avfallsmängderna kommer det under överskådlig framtid finnas ett stort behov av denna typ av avfallsbehandlingstjänster.
Skatt får ej genomslag till avfallslämnarna
Marknaden för avfallsbehandling är idag huvudsakligen internationell vilket påverkar prissättningen på förekommande tjänster. Det internationella priset på dessa tjänster påverkar också priset för svenska kommuner vilket gör det mycket svårt att föra över kostnadsökningarna orsakade av en skatt till avfallslämnarna genom höjda insamlingsavgifter. Det är också tveksamt om en prishöjning skulle leda till ökad materialåtervinning vilket också konstateras av utredningen (s.262). Detta konstaterades även i samband med utvärderingen av den tidigare avfallsförbränningsskatten för hushållsavfall 2006-2010. En anledning är som tidigare beskrivits, att många produkter som sätts på marknaden inte är tekniskt möjliga att materialåtervinna. Vidare saknas idag separata insamlingssystem för många av de fraktioner som går till energiåtervinning, exempelvis använda hygienprodukter, textilier och leksaker. Utan separata insamlingssystem kan inte avfallslämnaren agera på den styrsignal som ökade avfallslämningskostnader skulle innebära. För dessa fraktioner blir en skatt enbart en kostnad som inte kan påverkas. Den allt hårdare konkurrensen på den svenska värmemarknaden eliminerar också möjligheten att finansiera skatten via prishöjningar på fjärrvärmen. Redan idag är priskonkurrensen hårt med exempelvis olika elbaserade uppvärmningsalternativ.
Om det blir dyrare att energiåtervinna avfallet i Sverige försämrar det vår konkurrenskraft gentemot andra länder på den internationella avfallsmarknaden. Det skulle kunna leda till att avfallsströmmarna leds om till förbränningsanläggningar i andra länder med lägre effektivitet än i Sverige, exempelvis genom att värmen inte kan tillgodogöras i form av fjärrvärme. Dessutom riskerar mängden restavfall som deponeras att öka. Det leder i sig till sämre klimatnytta globalt samtidigt som Sverige förlorar viktiga exportintäkter.
Utan möjligheter att ta ut kostnaden för en skatt hos avfalls- eller fjärrvärmekunder blir den enda konsekvensen av en skatt på avfallsförbränning ett försämrat ekonomiskt resultat för berörda företag.
Alternativa åtgärder
Enligt utredningen skulle syftet med en skatt på avfallsförbränning vara att uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin och regeringens ambition om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Tekniska verkens bedömning är att en skatt på avfallsförbränning inte skulle bidra till detta syfte som istället helt eller delvis skulle motverkas. Istället förordar vi styrmedel riktade mot uppkomsten av avfall, exempelvis genom att göra det dyrare att används jungfruliga råvaror i produktionen. Exempel på sådana åtgärder kan vara ökade krav på design av nya produkter som underlättar materialåtervinning, införande av producentansvar för avfallsfraktioner som saknar detta idag (exempelvis textilier) eller nya former av pantsystem.
Om en skatt i syfte att fördyra energiåtervinning av avfall i Sverige ändå beslutas anser Tekniska verken att den endast bör omfatta svenskt inhemskt avfall. Energiåtervinning av utländskt avfall i Sverige bör även i fortsättningen vara skattebefriat. En sådan lösning skulle åtminstone innebära att den positiva globala klimat- och miljönyttan med energiåtervinning av internationellt avfall bibehålls tillsammans med svenska exportintäkter.
Skriv en kommentar