Biogas ökar samhällets motståndskraft i kris och krig

Klas Gustafsson 4 jul 2018

Idag arrangerar Tekniska verken tillsammans med Biogas Öst och Fossilfritt Sverige ett seminarium i Almedalen med rubriken Är vi redo? – Så stärker vi totalförsvaret genom omställningen till fossilfria transporter!.

Sedan den svenska biogasproduktionen tog fart i mitten av 1990-talet har vi mest diskuterat den utifrån ett klimat-och miljöperspektiv. I det avseendet har biogasen utmärkta egenskaper och har bidragit till avsevärt reducerade utsläpp av växthusgaser från bland annat den svenska kollektivtrafiken. På 2010-talet dök begreppet cirkulär ekonomi upp i miljödebatten och här har biogasen ofta fungerat som ett klockrent exempel på hur resurser flyttas runt i samhället och nyttiggörs på olika sätt.

För något år sedan började biogas diskuteras ur en annan aspekt. Även där gick det snabbt att konstatera att den svenska biogasen levererade stor samhällsnytta utan att någon egentligen tänkt på det tidigare. Det handlar om försörjningstrygghet och samhällets resiliens i händelse av kris och krig. Det försämrade säkerhetsläget i Europa innebär ett ökat fokus på dessa frågor. I slutet av förra året presenterade försvarsberedningen en särskild rapport rörande inriktningen av totalförsvaret och utformningen av den civila verksamheten i totalförsvaret. I rapporten underströks särskilt vikten av en fungerande energiförsörjning (dock utan att biogasen nämndes).

Biogasens unika egenskaper gör att den kan bidra till flera samhällssektorers förmåga att stå emot störningar. Biogasen är i princip alltid lokalproducerad från lokala insatsvaror. Ofta handlar det om olika slags avfall såsom organiskt hushållsavfall eller gödsel som det inte råder särskilt stor konkurrens om från andra aktörer.  Volymmässigt är olika lokaltrafikbolag de största kunderna vilket tillsammans med lokal produktion har skapat lokala ”biogasekonomier”. Fördelen med detta upplägg är bland annat ett oberoende från att importera fossila bränslen utifrån. På många orter kommer lokaltrafiken att fortsätta rulla även vid nationella och internationella störningar av handeln. Det ger i sig positiva effekter såsom möjligheten att ta sig till arbetet eller skolan. Biogaskommunerna skulle också kunna hjälpa andra mindre lyckligt lottade kommuner eller organisationer med transporter i händelse av kriser. 

En viktig aspekt på försörjningstrygghet är möjligheten att producera livsmedel. Den senaste tiden har det skrivit mycket om den bristande svenska självförsörjningsförmågan på detta område. Livsmedelsproduktion är inte bara en fråga om tillgång till mark, grödor och boskap. En minst lika viktig aspekt är tillgången på gödsel. Idag importerar vi stora mängder fossil konstgödsel samtidigt som vi i princip saknar inhemsk produktion på området. En längre avspärrning från exportländerna skulle få avsevärd påverkan på det svenska jordbruket. Här kan biogasen bidra till att minska vår sårbarhet genom restprodukten biogödsel som uppstår vid rötningsprocessen i våra biogasanläggningar. Till skillnad från konstgödsel är den förnybar, närproducerad och en förutsättning för ekologiskt jordbruk. Idag levererar Tekniska verken biogödsel till omkring två hundra gårdar i Östergötland. De är därmed betydligt mindre känsliga för negativa förändringar i omvärlden än sina fossilberoende kollegor.

Genom teknikutvecklingen på biogasområdet och då särskilt inom flytande biogas kommer biogasen med stor sannolikhet att kunna spela en ännu större roll för den svenska försörjningstryggheten i framtiden. Med flytande biogas öppnas marknaden upp för nya tillämpningar som exempelvis tunga transporter där både Volvo och Scania har presenterat nya fordonsmodeller i år. Även inom sjöfarten ökar intresset för gasdrift i ljuset av krav på minskade utsläpp av svavel.  Om svensk biogas kan bidra till att hålla den svenska sjöfarten flytande i händelse av kris och krig skulle mycket vara vunnet. 

Just nu brottas svensk biogasproduktion med en tuff marknadssituation. Konkurrensen från billiga fossila alternativ är hård samtidigt som kraftigt subventionerad dansk biogas slår sig in på den svenska marknaden. Biogasens styrkor i ett försörjningsperspektiv borde definitivt motivera ett produktionsstöd som säkerställer branschens överlevnad. De nyttor som biogasen kan bidra med i händelse av kris och krig vill tyvärr inte marknaden betala för till vardags. Då är det rimligt att den aktör som har mest nytta av dessa, det vill säga den svenska staten, går in och säkerställer rimliga ekonomiska villkor för verksamheten på lång sikt.