”Avfallsförbränningsskatten är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit.”

Per Everhill 20 feb 2020

”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.” Så lyder inledningen på den dikt som dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt skrev om löntagarfonderna 1983. Feldt var kritisk till löntagarfonderna, men tvingades ändå försvara dem utåt. Dikten skrev han i sitt anteckningsblock sittandes i riksdagsbänken vilket fotograferades av en fotograf från Stockholmstidningen varvid hans inställning blev känd för den breda allmänheten. Sedan dess har historien fungerat som ett exempel på när politiker offentligt tvingats försvara förslag som de egentligen inte tror på.

Kjell-Olof Feldts dikt skulle lätt kunna parafraseras på den kommande avfallsförbränningsskatten (införs i april) vilket jag dristar mig till att göra i rubriken till detta blogginlägg. Motsvarande skatt prövades 2006-2010 utan att få någon som helst påverkan på mängden avfall som gick till energiåtervinning. Regeringens egen utredare var negativ till en skatt liksom i princip samtliga remissinstanser inklusive Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Alla branschintressenter uppfattade förslaget som stendött när det sedan från ingenstans plötsligt dök upp som en punkt i Januariöverenskommelsen. Sedan dess är det emellertid få politiker som med någon större entusiasm ställt sig upp och försvarat skatten. Konsekvenser som att det blir lönsammare att energiåtervinna plast än förnybart avfall och att materialåtervinning i Sverige blir avsevärt dyrare genom att skatten träffar återvinningsindustrins rejekt känns nog innerst inne inte speciellt kul. Man kan misstänka att det är ungefär samma typ av känslor som Kjell-Olof Feldt hyste när han motvilligt tvingades försvara löntagarfonderna för snart 40 år sedan.

Det är ingen högoddsare att avfallsförbränningsskatten lite diskret kommer avvecklas inom några år.

Det är ingen högoddsare att avfallsförbränningsskatten lite diskret kommer avvecklas inom några år.

Av politiska skäl måste det naturligtvis gå en tid, men det är ingen högoddsare att avfallsförbränningsskatten (precis som förra gången den prövades) lite diskret kommer avvecklas inom några år. Därför är det dags att blicka framåt och se vad som kan göras i stället för att verkligen hantera samhällets avfallsutmaningar. Problemet med avfallsförbränningsskatten är att den slår mot sopor som redan slängts. Målsättningen för en effektiv avfallspolitik måste naturligtvis vara att minska tillförseln av avfall till samhället från allra första början i linje med avfallshierarkins principer.

Här kommer några förslag:

  • Inför en klimatkompensationsavgift för alla som sätter varor och produkter som innehåller fossil plast på den svenska marknaden. Detta förslag lyftes av plastutredningen i sitt betänkande från 2018 och skulle fungera som ett slags ”polluters-pay”-princip för företag och främja effektivare materialutnyttjande, användning av förnybara material och ökad återanvändning.
  • Låt avfallslämnarna ta ansvar för miljöbelastningen för energiåtervinningen av deras avfall – istället för fjärrvärmekunderna! Den fossila delen i det avfall som energiåtervinns (främst plast) belastar idag vanligtvis fjärrvärmekunderna i miljöbokslut och olika certifieringssystem. Samma kund kan emellertid skicka hur mycket osorterat avfall som helst till kraftvärmen utan att det sätter några spår i företagets bokföringsmässiga klimatprestanda. Ett sätt att sätta press på minskade avfallsmängder som går till energiåtervinning är att istället lägga över miljöbelastningen på avfallslämnarna. Det skulle skapa incitament för att minska avfallsmängderna istället för användningen av resurseffektiv fjärrvärme.
  • Inför ecodesignkrav på fler produkter. Ett av de mer lyckade exemplen på detta är förbundet mot glödlampor vilket främjade övergången till energieffektiva LED-lampor. Vi gick från att behöva 60 watt till 3 watt för samma funktion. Produkter som idag skulle må bra av ecodesignkrav för att underlätta återvinning är bland annat leksaker (består ofta av en mängd olika material i olika färger), kläder och förpackningar.
  • Utökade pantsystem. Pant är ett erkänt effektivt system för att öka återvinningen av en produkt. Utmaningen här är att fraktionen måste vara så pass stabil och enhetlig att den kan hanteras i ett pantsystem. En lågt hängande frukt i sammanhanget att införa pant på flaskor av hårdplast för saft och mejeriprodukter.
  • Producentansvar för fler avfallsfraktioner. Producentansvar är en förutsättning för insamling och materialåtervinning av avfall. Utan särskild utsortering blandas avfallet i hushållsavfallet vilket gör att endast energiåtervinning återstår som effektiv metod. Textilier är ett bra exempel på avfall som idag energiåtervinns, men som skulle kunna materialåtervinnas i högre grad med ett utvecklat producentansvar.

Flera andra goda ideér finns också i Delegationen för cirkulär ekonomi inspel till regeringens strategi om just cirkulär ekonomi. Till skillnad från avfallsförbränningskatten är alla dessa förslag verksamma högt upp i avfallshierarkin och riktar sig till de som skapar avfall, inte de som tar hand om det.