Tekniska verken tycker

I bloggen berättar vi vad vi tycker i olika samhällsfrågor som påverkar vår verksamhet
  • Negativa elpriser för första gången i Sverige

    Per Everhill 10 feb 2020

    Natten mellan söndag och måndag var elpriset (timspotpriset på dagen-före marknaden) negativt för första gången någonsin i Sverige. Detta är tidigare något som vi främst sett i Danmark och Tyskland, det vill säga i länder med en betydligt högre andel väderberoende kraftproduktion än i Sverige.

    Hur kan elpriset bli negativt? Det har att göra med elektricitetens unika egenskaper som produkt. Till skillnad från exempelvis potatis och sill så konsumeras el i samma stund som den produceras. Möjligheten att lagra el är, dagens teknikutveckling till trots, ännu begränsad. Det gör att obalanser kan uppstå mellan utbud och efterfrågan som gör att priset går under noll. Under söndagsnatten blåste det rejält i större delen av Norden vilket gav rekordproduktion för vindkraften samtidigt som det var varmt och låg efterfrågan i industrin på grund av helg. Exporten gick maximalt till de som ville köpa, exempelvis norrmännen som kunde spara på sin vattenkraft. Ändå fanns mer el på marknaden än vad köparna efterfrågade. 

    Men varför stänger man inte av elproduktionen när man inte får betalt? Det finns främst två skäl till detta. Produktionen kan vara subventionerad, exempelvis som vindkraften via elcertifikatsystemet som gör att man får en intäkt för producerad energi även om priset är negativt. Det kan också vara omöjligt att reglera ner produktionen av tekniska skäl vilket exempelvis är fallet med de flesta solelsanläggningar, strömmande vattenkraft och äldre vindkraftverk. Nedreglering eller avstängning kan också innebära kostnader vilket gör att vissa producenter väljer att fortsätta producera vid negativt pris för anläggningen ska gå när priset åter blir positivt.

    Ett negativt elpris slår hårt mot all slags elproduktion, även för de som genom bidrag på får en positiv intäkt per kWh vid minuspris. Vindkraftsföretagen behöver exempelvis betydligt högre intäkter än vad elcertifikatsystemet ger i bidrag för att klara sina kapitalkostnader. Vad sänder negativa elpriser för signal till marknaden? När det byggs ny värmeproduktion i Sverige idag är en återkommande fråga om man ska investera i en turbin för elproduktion eller enbart producera värme där det senare innebär ett avsevärt lägre utnyttjande av bränslet. Kommer prisutvecklingen på sikt innebära en inbromsning av den svenska vindkraftsutbyggnaden? Och vad innebär det för den fortsatta driften av kärnkraften?

    Med dagens elprismodell där producenterna endast får betalt för producerad energi (kWh) är negativa elpriser ett samhällsekonomiskt problem som på sikt kan får allvarliga konsekvenser för vår energiförsörjning. Vem vill bygga ny produktion om risken ökar för att man inte alltid får betalt för sin produktion? Det finns emellertid en mängd sätt att påverka utbuds- och efterfrågakurvan på elmarknaden och jag skulle särskilt vilja lyfta fram några:

    Utvecklad förmåga att lagra elenergi

    Att lagra elenergi är ett sätt att öka efterfrågan när priset är lågt och möjliggör att sedan sälja eller använda elen när priset stiger. För att ha någon påverkan på elsystemet i stort krävs storskalighet och här skulle exempelvis stålindustrins satsning på vätgas i produktionen kunna vara ett sätt att hantera exempelvis överskott från vindkraftsproduktionen. Batterilager kan bidra till utvecklingen, men gör främst nytta på lokal nivå.

    Bygg ut elnätet

    Genom att bygga ut elnätet och då främst våra stamnätsförbindelser kan vi öka vår elexport när vi själva har överskott. Genom att exportera el till länder med en hög andel fossil elproduktion tränger vi ut sådan från marknaden vilket ger stor klimatnytta samtidigt som reduktionen av våra egna överskott höjer elpriset.

    Utveckla prissignalen för el och teknik för att agera på den

    Ett av elmarknadens problem är att prissignalen inte är tillräckligt stark och att kunderna inte reagerar på den. Prissignalen skulle kunna stärkas genom att flera av elkostnadens komponenter blir rörliga och anpassas till elmarknaden eller belastningen på elsystemet. Det skulle helt enkelt bli dyrare att använda el när systemet är hårt belastat och billigare när vi har stora överskott. För att kunna utnyttja en effektiv prissignal behöver vi också rätt teknik. Det kan exempelvis handla om värmepumpar som vid låga elpriser borde gå för fullt och ackumulera värme för att sedan stängas av när priset stiger. Eller elbilar som laddas på samma sätt.

    Avskaffa subventioner och ersättningar för elproduktion vid negativa elpriser

    Om ingen efterfrågar produkten borde man inte heller få betalt för den. Idag får elcertifikatsberättigade anläggningar bidrag för sin produktion oavsett prisnivå. Det gäller också en del andra stöd, som till exempel skatteavdraget för solel. Villkora helt enkelt dessa stödsystem med att elpriset måste vara positivt.

    Ovanstående exempel skulle bidra till att förbättra balansen mellan utbud och efterfrågan på elmarknaden. Frågan är emellertid om det räcker och att det egentligen bara är åtgärder som lindrar symtomen snarare än att bota den?  Allt högre röster hörs idag för att vi behöver en genomgripande elmarknadsreform som säkerställer vårt behov av el över tiden. En sak är säker och det är att vi går mot spännande tider på energiområdet. Ibland kanske lite för spännande…

  • Fjärrvärmen som lockbete för datahallsetablering

    Per Everhill 3 feb 2020

    De senaste åren har flera internationella storföretag valt att etablera datahallar i Sverige. Amazon och Facebook finns redan här med flera anläggningar och såväl Google som Microsoft har köpt mark för ändamålet. Anledningen till att dessa molnjättar väljer Sverige är främst vårt väl fungerande energisystem. Vi kan över tiden erbjuda säker tillgång till billig el med hög klimatprestanda. För det är en i allra högsta grad elkrävande verksamhet. Ett enda datarack för servrar använder lika mycket energi som ett större bastuaggregat. I datahallarna står de i långa rader och är igång dygnet runt.

    Det råder ingen tvekan om att det finns ett politiskt intresse bakom etableringarna. Till exempel sänktes skatten på energi för dessa anläggningar den 1 januari 2017 med hela 97 procent till 0,5 öre per kilowattimme. Den i princip obefintliga energiskatten gör det naturligtvis ännu attraktivare för de internationella storföretagen att välja Sverige för sin verksamhet.

    Med tiden innebär emellertid denna utveckling nya utmaningar för det svenska energisystemet. På många håll i Sverige har vi idag kapacitetsbrist i såväl stamnätet som på regional och lokal nivå. Tillkomsten av en ny datahall i en mindre kommun kan verka hämmande på möjligheten till nya villaområden eller andra industrietableringar. Det går helt enkelt inte att garantera tillförseln av önskad effekt. Det handlar dessutom ofta om snabba etableringar med kanske ett halvår från beslut till önskad inflyttning. Det går betydligt snabbare att bygga en datahall än att få till en förstärkning av elnätet från tillstånd till inkoppling. På den här marknaden kommer de lokala elnätsföretagen alltid att ligga i efterhand jämfört med kundens önskemål.

    En konventionell datahall använder stora mängder el för att kyla bort den värme som verksamheten alstrar.

    En konventionell datahall använder stora mängder el för att kyla bort den värme som verksamheten alstrar.

    Det finns således alla anledning att fungera över hur man skulle kunna minska dessa kunders beroende av el. För ett problem är just att de ofta utan någon större eftertanke utgår ifrån att endast el kan lösa deras behov. Det är inte heller så konstigt då det handlar om internationella företag som eftersträvar standardiserade lösningar som kan appliceras globalt. Förutom att tillhandahålla nödvändig el för datadriften kan Sverige emellertid erbjuda unika lösningar på detta område. Jag tänker naturligtvis på våra väl utbyggda fjärrvärmenät, men också på den växande fjärrkylan.

    En konventionell datahall använder stora mängder el för att kyla bort den värme som verksamheten alstrar. Genom att ansluta sig som leverantör till ett fjärrvärmenät kan emellertid den kostnaden enkelt förvandlas till en intäkt. Istället för att kylas bort kan överskottsvärmen göra god nytta i det lokala fjärrvärmenätet samtidigt som elbehovet för datahallen minskar. Samtidigt minskar belastningen på det lokala elnätet och ger utrymme för tillväxt av andra verksamheter. Ett annat alternativ för att minska eleffektbehovet är att använd sig av fjärrkyla som byggs ut allt mer i de flesta fjärrvärmennät.

    Genom en anslutning till fjärrvärmenätet blir datahallarna aktörer i en lokal delningsekonomi där överskottsresurser flyttas till den som har underskott. Då svensk fjärrvärme i princip är antingen förnybar eller återvunnen blir klimatprestandan mycket hög. Klimatprestanda är som sagt ett viktigt argument för att investera i Sverige och kan vi dessutom addera resurseffektivitet genom att nyttiggöra verksamhetens överskottsenergi blir miljökalkylen allt bättre. Det borde vara ett attraktivt argument för exempelvis Microsoft och Google som lovat vara klimatnegativa inom ett antal år.

    Marknaden för etablering av datahallar är emellertid global och det är inte självklart att de svenska komparativa fördelarna är uppenbara för de potentiella kunderna. Det är viktigt att marknadsföra det svenska energisystemet internationellt. Politiken har också ett viktigt ansvar genom att tillhandahålla styrmedel som främjar användning av fjärrvärme för dessa ändamål, vilket exempelvis styrs genom byggregler, skatter och utfall i olika miljövärderingsystem. Låt oss hoppas att framtida datahallsetableringar i Sverige inte blir en utmaning för vårt energisystem, utan en värdefull del av det! 

  • Sverige behöver en värmestrategi

    Per Everhill 10 jan 2020

    Vintern i år har hittills varit ganska varm, åtminstone i södra Sverige. Vi har därför inte haft några uppvärmningsrelaterade efterfrågetoppar i elsystemet. Det är emellertid ingen garanti för att effektreserven fortsatt kommer att stå oanvänd framåt februari då vi historiskt då och då brukar drabbas av rejäla köldknäppar. Effektutmaningen är ständigt aktuell såväl lokalt som nationellt och i Sverige är den intimt förknippad med vårt uppvärmningsbehov. Med temperaturskillnader på kanske upp emot 20 grader mellan enstaka dagar är flexibel och planerbar uppvärmning en absolut nödvändighet om vi ska kunna vidmakthålla den komfort vi är vana vid.

    Debatten inom svensk energipolitik handlar vanligtvis om hur el ska produceras och industrins behov av billig och leveranssäker el. Hur vi använder energi för uppvärmning är sällan något som diskuteras. Kanske har en tradition av individuell bioenergianvändning på landsbygden och lokala fjärrvärmenät i våra tätorter har bidragit till en avsaknad av politiskt intresse på nationell nivå? En effektiv värmeanvändning är emellertid svaret på en rad energipolitiska utmaningar, exempelvis hur vi ska klara av fler nyanslutningar till elnätet i våra storstadsregioner, hur stor den svenska elexporten kan vara och hur vi ska kunna integrera mer klimateffektiv, men oplanerbar väderberoende kraftproduktion i elsystemet.

    Ett populärt sätt att politiskt hantera olika slags nationella utmaningar de senaste åren har varit att ta fram strategier. Dessa har i sin tur fungerat som ramverk olika satsningar, styrmedel och regelverk. Ett exempel är den nationella bredbandsstrategin som bidragit till en snabb utbyggnad av bredband på landsbygden. Ett annat är regeringens nya digitaliseringsstrategi. Skulle vi inte kunna ta fram en nationell värmestrategi? Förutom att bidra till att hålla oss varma över tiden skulle den kunna resultera i en rad positiva effekter i en rad samhällsområden, exempelvis energi-, bostads-och industrisektorn. Inte minst har uppvärmning en tydlig koppling till våra ambitioner inom cirkulär ekonomi och ambitionen att bli världens första fossilfria välfärdsstat.

    Ett syfte med en värmestrategi skulle givetvis vara att minska belastningen på elsystemet kalla vinterdagar. En given lösning är att främja fjärrvärmemanvändning när sådan finns tillgänglig, exempelvis genom att stödja konvertering från elbaserade uppvärmningslösningar. Användningen av spillvärme skulle kunna ökas och vi skulle behöva byggregler som tydligt premierar hus med lågt eleffektbehov.  Energieffektivisering är en naturlig del av en värmestrategi och här skulle man exempelvis kunna ser över incitamenten för fastighetsägare att spara energi för uppvärmning.

    På landsbygden är förutsättningarna något annorlunda. Här kommer elvärme att spela en viktig roll även i framtiden. Det viktiga här är att elvärmen används effektivt och smart, vilket bland annat kan göras med moderna högpresenterade värmepumpar som dessutom kan styras utifrån läget på elmarknaden. En fördel med värmeenergi är dess förmåga att ackumuleras i byggnader. Med smart teknik finns goda möjligheter att ”ladda” sitt hus med elvärme när det belastar elsystemet allra minst. En annan aspekt som en svensk värmestrategi skulle kunna döma av är vår syn på bioenergi. I Sverige är restströmmar från skogsbruket i form av flis, grenar och toppar ett viktigt bränsle för uppvärmning. Det gäller såväl storskaligt i våra kraftvärmeverk i tätorter, som småskaligt i form av pelletspannor i villor på landsbygden. Med en skrämmande regelbundenhet ifrågasätts emellertid den nordiska synen på bioenergi inom EU, vilket ofta bottnar i okunskap om modernt skogsbruk. Vi skulle en gång för alla behöva slå fast vår syn på bioenergi. Det finns en rad andra exempel på uppvärmningsrelaterade frågor som skulle må bra av politiska inriktningsbeslut på hög nivå.

    Så, vilket politiskt parti blir först med att föreslå en värmestrategi?

  • Vad hände med fjärrvärmen i energiöverenskommelsen?

    Per Everhill 9 dec 2019

    Den senaste tiden har frågan om en eventuell ny eller uppdaterad energiöverenskommelse dykt upp på den energipolitiska agendan. Även om avståndet mellan riksdagens olika partier ibland kan tyckas vara långt i dessa frågor så finns signaler från båda sidor om att det faktiskt kanske inte vore så dumt att titta lite närmare på några av de frågeställningar som inte riktigt hanterades i version 1.0. För tyvärr så har viktiga delar av överenskommelsen hamnat i skymundan och verkar till och med ha glömts bort när man tittar på de senaste årens praktiska energipolitik och myndighetsutövande.

    En sådan bortglömd komponent står att hitta redan på sidan tre i dokumentet under rubriken ”Stöd till förnybar energi” och lyder enligt följande:

    En konkurrenskraftig fjärrvärmesektor och minskad elanvändning i uppvärmningen är förutsättningar för att klara den förnybara el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar.

    Det senaste året har det med all önskvärd tydlighet framkommit att Sverige står inför betydande kapacitetsutmaningar i elsystemet, såväl nationellt som lokalt. Det kraftigt ökade behovet av el för uppvärmning under kalla vinterdagar är den främsta orsaken till efterfrågetoppar i Sverige. Den självklara lösningen på effektutmaningen kalla vinterdagar är naturligtvis att minska elanvändningen för uppvärmning. Vilket är precis vad Energikommissionen föreslår på sidan 3 i energiöverenskommelsen! Just denna mening anger ett principiellt viktigt vägval för framtidens svenska elanvändning. Vi ska helst inte använda el för uppvärmning! Och det är mycket energi det handlar om, ungefär 20 TWh/år vilket motsvarar en tredjedel av dagens svenska kärnkraftsproduktion och några TWh mer än den samlade vindkraften.

    Minskad användning av el för uppvärmning skulle bidra till att lösa en rad av de utmaningar som vårt elsystem står inför. Det skulle minska vårt beroende av planerbar kraftproduktion vilket skulle göra det lättare att integrera mer klimateffektiv vind- och solkraft i elsystemet. Det skulle möjliggöra mer export av svenska fossilfri el till våra kolberoende grannländer. I flera framtidsstudier, exempelvis från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin och Energiföretagen Sverige bedömer man att det svenska elbehovet kommer att vara närmare 200 TWh på 2040-talet. Ökningen beror bland annat på industrins- och transportsektorns elektrifiering. Dessa sektorer behöver kvalificerad energi som kan driva avancerade maskiner, elektronik och datahallar. Någon som man i princip bara kan göra med el.  Att i detta läge använda vår mest kvalificerade och eftertraktade energibärare för något så okvalificerat som att göra värme är som att göra falukorv på oxfilé.

    Men finns det då några alternativ till eluppvärmning i Sverige. Absolut! I Sverige finns ett av världens bäst utbyggda fjärrvärmenät och dessutom en omfattande kraftvärmeproduktion. Genom att producera el och värme samtidigt bidrar kraftvärmen både till att öka eltillgången kalla vinterdagar och att minska efterfrågan på el för uppvärmning. Behovet av fjärrvärme är en förutsättning för kraftvärmens elproduktion vilket gör att tekniken levererar både tillförsel och minskad efterfrågan till elsystemet! Dessutom har kraftvärmen mycket hög klimat-och miljöprestanda.

    Tyvärr har vi inte sett särskilt mycket politisk verkstad de senaste åren när det gäller denna lilla, men viktiga del av överenskommelsen. Det är snarare så att kraftvärmens (och därmed fjärrvärmens) villkor försämrats genom skatt på energiåtervinning av avfall liksom kraftigt höjda skatter på den lilla fossila spetsproduktion som fortfarande återstår. Kraft- och fjärrvärmens marknadsvillkor har en självskriven plats i en uppdaterad energiöverenskommelse. För inspiration om vad som skulle göras har Energiföretagen Sverige tagit fram en föredömlig 12-punktslista som i princip kan kopieras rakt av!

  • Kapacitetslösningen i storstäderna visar på behovet av en ny elmarknadsdesign

    Per Everhill 4 nov 2019

    Även om detaljerna kring den nyligen presenterade kapacitetslösningen för Stockholm och Malmö delvis är höjda i dunkel är det ändå intressant att reflektera över vad den på sikt skulle kunna innebära för den svenska elmarknaden och aktörerna på den. Först kan det vara på sin plats att konstatera att det akuta kapacitetsproblemet i våra storstäder främst beror på vårens kraftiga höjningar av energi-och koldioxidskatten för den marginella toppeffekten i kraftvärmen. Det handlar om anläggningar som eldas med fossila bränslen, men med mycket kort driftstid på årsbasis under några dagar när det är som kallast. Och visst ska vi avveckla olja, kol och naturgas i kraftvärmen (några enstaka procent återstår idag), men när det är rör sig om en reservfunktion som denna kan agerandet liknas vid att straffbeskatta flytvästar för att de är av fel material.

    Hur som helst har ett, vad jag förstår, intensivt förhandlande mellan såväl enskilda företag som politik och myndigheter nu resulterat i en lösning som gör att Stockholmare och Skåningar med stor sannolikhet kommer slippa frysa just denna vinter. Lösningens huvudnummer är att vidmakthålla befintlig kraftvärmekapacitet som emellertid konverteras för att kunna elda förnybara bränslen. Det intressanta i sammanhanget är att detta finansieras av de regionala/lokala elnätsföretagen. Rent juridiskt har dessa faktiskt inga formella krav på sig att tillhandahålla effekt till sina kunder, men som den reglerade aktör som faktiskt har den mest permanenta relationen med kunderna är det naturligt att de i denna akuta situation ändå tar på sig det ansvaret. I slutändan kommer elnätskundkollektivet att stå för kostnaderna via sina elnätfakturor vilket också är rimligt då det är de som får tjänsten effekt levererad till sig den där kalla vinterdagen då den framtida biogaseldade pannan tänds upp på Helenholmsverket i Malmö. Det intressanta i sammanhanget är att lösningen kräver samverkan mellan produktion och distribution på ett sätt som traditionellt sätt inte faller sig naturligt på den svenska elmarknaden med såväl juridiskt som marknadsmässigt vattentäta skott mellan dessa verksamheter.

    En annan del av lösningen innebär en tidigarelagd start av lokala marknadsplatser för kapacitet. Detta är något helt nytt på den nordiska elmarknaden som drivs enligt principen Energy-Only. Det innebär att endast energi har ett monetärt värde och övriga tjänster såsom att tillhandahålla effekt levereras gratis ”på köpet”. Den akuta situationen i Malmöområdet har alltså drivit fram ett frånsteg från denna regim. En annan del av lösningen i Malmöfallet verkar handla om att stamnätsoperatören Svenska Kraftnät genom ”förändrade driftsförhållanden” bidrar till att öka tillgången på effekt i regionen. Exakt vad det innebär låter sig inte sägas, men det är inte orimligt att det handlar om olika former av marknadsbegränsningar, exempelvis avseende export. Även här har vi alltså en eldistributör som genom olika former av ingripanden på elmarknaden bidrar till situationens lösning.

    Det vi ser är alltså ekonomiska flöden i helt nya riktningar och mellan aktörer som agerar i helt andra roller än vad de formellt brukar göra. Kan det vara så att detta är en utveckling vi kommer att ser mer av på en framtida energimarknad med en högre andel oplanerbar kraftproduktion, ett ökat behov av användarflexibilitet och en mer föränderlig samhällsutveckling när det gäller tillkommande effektbehov? Är nuvarande rollfördelning på elmarknaden med producenter, distributörer och handlare obsolet i ljuset av denna utveckling? Behöver vi kanske tillåta nya eller gamla aktörer att ta ett lokalt eller regionalt helhetsgrepp på energiförsörjningen? Och behöver vi skapa ett värde på effekt på marknaden? Jag vet inte exakt hur, men jag tror att den presenterade kapacitetslösningen i storstäderna kan ge oss några viktiga ledtrådar kring hur framtidens elmarknad kommer att kunna se ut...