Klimattjat

Elin 3 aug 2018

I veckan blev jag intervjuad av Corren och fick en fråga som jag inte har kunnat släppa sen dess. Reporterns lillebror stängde aldrig av kranen när han borstade tänderna och hon ville så gärna säga till - men ville inte verka jobbig och tjatig. Hur gör man? 

Ja vad gör man egentligen? Tjat och förbud funkar generellt sämre än uppmuntran och belöning. Alla är ju fria att leva som dem vill. Jag brukar vara öppen för andras åsikter och försöker att inte döma andra (men när någon slänger glasburkar i soporna knyter jag handen i fickan och svär inombords). När jag var hemma hos några kompisar i våras, erkände de att de fick dåligt samvete av att slänga resterna från salladen i soporna istället för i matavfallet när jag såg på. Många av mina kollegor kan nog känna igen sig, men min första tanke var "Har jag blivit en sån där?! En sån där störig typ som ger andra dåligt samvete och klimatångest. En miljötönt?!". Det är inte lätt. Man vill göra något bra men inte vara töntig. Känna sig cool när man källsorterar och klimatkompenserar. 

Grejen är att jag är likadan. Jag kan också störa mig på de där som kör på fullt ut. Ni vet den där tönten som kan checka i alla boxar: alltid åker kollektivt eller cyklar överallt, de som slutat flyga, blivit vegan, flyttat till en gård och är självförsörjande, inte köpt något onödigt på tio år, lever enligt zero waste, har ett giftfritt hem och aldrig ens skulle ta i en plastpåse. Kan hen inte bara sluta instagramma om sitt perfekta liv? Sluta ge mig dåligt samvete bara för att jag är sugen på en saftig burgare ibland eller vill hälsa på min kompis i San Fransisco utan att behöva ta båten hela vägen till Amerikat. 

Så varför tycker man att de där klimatperfektisarna/miljtöntarna är så störiga? Är det avundsjuka? De får det verka så lätt. Är det rädslan att man måste bli exakt likadan och helt byta livsstil för att vi ska kunna vända klimatkrisen på riktigt. Eller bara jantelagen?

Kanske behöver man inte klimattjata och moralpredika för att påverka andra. Humor kan ju vara ett bra sätt att tänker jag. Till dig som inte stänger av vattnet när du borstar tänderna vill jag säga:

"Höhö, där står du och spolar bort vår framtid."
"Stäng av vattnet hörru, det spolar faktiskt roll".
"Jag kan inte sluta titta på den där kranen. Läcker som fasen".

Okej lite "torra" skämt. Miljötönt-rollen kanske passar mig rätt bra ändå?