Första halvleken

Elin 19 jun 2018

Så här i VM-tider tänkte jag att det kunde passa med en matchanalys över min spelardebut som resurseffektiv under året där nykonsumtionen har fått rött kort. 

Det började som ett spontant infall på ett uppstartsmöte efter julledigheten. Jag hade läst en bok om att prylbanta och insåg att jag ville utmana mig själv med just det. På mötet pitchade jag in idén om att blogga och instagramma i Tekniska verkens kanaler om ett nytt projekt. 50 veckor utan nykonsumtion av kläder och prylar. Två veckor av året hade redan passerat när idén kom till och då hade jag hunnit shoppa träningskläder, därav en 50 veckors-utmaning. 

Vår konsumtion är en stor utsläppsbov

Under de senaste tjugo åren har utsläppen i Sverige minskat, däremot har utsläppen av svensk konsumtion som orsakar utsläpp i andra länder ökat med nästan 50 procent under samma period. I den siffran ingår bland annat utsläpp från transporter, bensin och tillverkning.  Visste du att varje nyproducerad smartphone ger upphov till nästan 86 kilo avfall från tillverkningen? Skulle alla leva som vi svenskar skulle det behövas 4,2 jordklot. För att vända den trenden behöver vi ställa om till en cirkulär ekonomi och ge våra kläder och produkter än längre livslängd. Det är alltså min utmaning i år och kanske for life?

Svårast hitills?

Jag var väl ingen extrem shopaholic innan, men tillräckligt för att det skulle kännas omotiverat. Nu ett halvår senare känns det förvånansvärt enkelt att gå in i en butik utan att känna köpsuget. Det handlar "bara" om att skaffa nya vanor. Visst har det funnits gånger då jag bara vill ge upp, strunta i det och bränna halva lönen på struntsaker. Men det känns inte värt det. Dock har jag märkt att det är svårt att helt undvika nyköp, det senaste var ett dushdraperi till lägenheten. I fallen då nykonsumtion har krävts har jag satsat på kvalitet och bra material.

Du kan faktiskt ta en sak i taget

Jag tror att klimatångest också ger många prestationsångest. Att man måste sluta med allt på en gång och starta ett helt nytt liv. Sluta äta kött, sluta flyga, sluta konsumera, sälj bilen, bara köpa ekologiskt, minska matsvinnet, återvinna ALLT,  avstå plast...Allt för att kunna få högst betyg och rädda världen-poäng. Det behöver inte vara så. Den slitna klyschan, "alla kan göra något", stämmer. Det kommer skava lite i början och krävas lite ansträngning, men i grund och botten handlar det mesta om att ändra vanor. Att göra en liten förändring i taget. Men jag får också klimatprestationsånget, hela tiden! I midsommar ska jag flyga inrikes till exempel och det känns inte helt okej. Men tiden att ta nattåget till Umeå finns tyvärr inte. 

Är jag miljöhjälte nu eller?

Det kännas lite abstrakt. Jag får ju inga direkta bevis på att jag gör skillnad, jämfört med att träna till exempel. Mer än att det ger gott samvete och en bra känsla i magen. Fast det kanske räcker? Under tiden som jag instagrammat och bloggat, är det flera av mina vänner som har berättat att de tänkt till, eller helt avstått ett köp. Det känns jättekul att kunna inspirera andra. Sen använder jag tjänsten Svalna för att mäta utsläppen som är kopplat till mina köp och den trendkurvan är ganska kul att följa.

 

Vad händer nu då?

Jag ska såklart fortsätta som tidigare. Det jag ser fram emot mest i sommar är att ta tag i lite DIY-projekt som jag inte hunnit med. Två gamla bokhyllor ska bli vitrinskåp och stolar ska kläs om. En klädbytardag med kompisar står på agendan och lite semester i sommar-Sverige (främst för att sambons pass har gått ut och inte så mycket av klimathänsyn).

Fortsättning följer på instagramkontot @engodcirkel